Tag Archive for '1200-tal'

Vackra kannor under 1200- och 1300-tal i Fjelie

I de medeltida lagren på gård 18 fann Ilona en keramikskärva som tillhört en kanna från 1200- eller 1300-talen. Skärvan var rödbrännande och glaserad med en blyglasyr på utsidan. Troligtvis var kannan tillverkad i Lund eller i närheten. För att kannan skulle efterlikna de dyrare tyska stengodskrusen, från bland annat Köln och Bonn, hade den ornerats med medaljonger som kan liknas vid hallon. Den här typen av dekor var vanlig på stengodskrus och de skånska keramikerna försökte efterlikna vissa detaljer för att göra sina egna kärl mera estetiskt tilltalande. De såg kanske dyrare ut också. Vi har flera exempel på kannor i olika färger och med olika dekortyper. /Torbjörn Brorsson & Katalin Schmidt Sabo

Skärvan från en blyglaserad kanna med hallon-medaljong från gård 18. Hallonkroppens diameter är 16 mm. Foto Krister Kam Tayanin

Skärvan från en blyglaserad kanna med hallon-medaljong från gård 18. Hallonkroppens diameter är 16 mm. Foto Krister Kam Tayanin.

Fler exempel på skärvor från utvändigt glaserade kannor påträffade i lager från 1200- och 1300-tal i Fjelie. Kannorna kunde ha dekor i piplera som var vanligt under dessa perioder. Foto Krister Kam Tayanin. Fler exempel på skärvor från utvändigt glaserade kannor påträffade i lager från 1200- och 1300-tal i Fjelie. Kannorna kunde ha dekor i piplera som var vanligt under dessa perioder. Foto Krister Kam Tayanin.

kanna_svartvitt Denna kanna (svartvitt foto) funnen i Kalmar visar hur kannorna kunde se ut (från Wahlöö 1976).

På fiten på Falsterbo

Mord, brand, dråp och tjuveri, illegala drickebodar och utskänkningsställen, innehållande av tullar och avgifter, kungliga fogdar som inte kan röra sig fritt utan att bli nedslagna. Samt i största allmänhet en upprörande nonchalans gentemot kungen. I ett brev från 1417 klagar kung Erik ilsket över alla övergrepp och missdåd som de hanseatiska köpmännen begått på Skånemarknaden. Så här fick det sannerligen inte gå till!

Skånemarknaden uppstod under 1100-talet och utgick ifrån omfattande sillfiske längs Skånes södra kuster. Sillen var en viktig vara i det katolska Europa, som präglades av mängder av årliga fastedagar. Då skulle man avhålla sig från kött, men att äta fisk gick bra. Utöver själva fisket ägnades Skånemarknaden åt beredning och försäljning av fångsterna för vidare distribution. Sillen var basen, men en massa andra varor bytte också ägare på Skånemarknaden.

Handeln på Falsterbo tog fart under 1200-talet och jämfört med Skanör blev orten dominerande under 1300-talet. Det var också under 1300-talet som staden Falsterbo uppstod. Fisket och handeln hade alltså försiggått innan staden fanns – men bara under höstarna, däremellan stod det mest öde.

På Falsterbo sköttes själva fisket av lokala bönder. Handeln bedrevs främst av köpmän från de nordtyska Östersjöstäderna (Hansan). Danzig, Rostock, Greifswald, Anklam, Stralsund, Kolberg och Stettin trängdes på marknadsplatsen med Lübecks handelsmän, som tog störst utrymme. Och det är inom lübeckarnas fit – så kallades de av kronan tilldelade handelsområdena – som det nu ska göras en arkeologisk utgrävning. Den kommer att pågå mellan 26 mars och 17 april, på Fiddevången norr om Falsterbo konsthall (gamla stationshuset).

 

Falsterbo station_1915

Utsikt söderut från Falsterbo station mot hotellet Falsterbohus, cirka 1915 (foto efter vykort, Wikimedia Commons, fotograf okänd, CC-BY-SA).

 

På 1990-talet gjordes en arkeologisk förundersökning på platsen. I smala ”titthålsschakt” kontrollerade arkeologerna vad som fanns bevarat. Det var viss risk att alla äldre spår av marknadsområdet skulle vara utplånade, eftersom det gamla stationsområdet för Falsterbobanan legat inpå. Som tur var fanns en del kvar. Arkeologerna hittade spår efter stolpar (som kanske ingått i huskonstruktioner), gropar och nedgrävda tunnor. Dessutom fanns det diken, som kanske har fungerat som avgränsningar av olika köpmäns tomter.

Vid den nu aktuella utgrävningen kommer vi att öppna upp ett större område, så att vi får överblick och kan undersöka mer och noggrannare. Vi hoppas naturligtvis på spännande fynd, för på fiterna verkar ju både det ena och andra ha försiggått.  Åtminstone på kung Eriks tid!

System av diken under lupp i Örja

Senaste nytt från gård 1
Undersökningarna i Örja börjar närma sig upploppet och det jobbas intensivt inom i stort sett alla delar av de schaktade ytorna. Ett ihållande regn fyllde i början av veckan på nytt våra schakt med vatten, men nu har solen återvänt och marken torkar sakta upp.

Sofie och Ulrika.

Sofie och Ulrika gräver i norra längan på gård 1.

På gård 1 har arkeologerna frilagt en välbevarad syllstensgrund till ett bostadshus. Byggnaden har varit cirka 15 meter lång och har haft flera rum. I två av rummen finns fundament till ugnar, den ena byggd av sten och den andra av tegel. Fyndmaterialet från huset är ganska sparsamt. Däremot finns det mycket djurben och ben från fisk. De keramikfynd vi hittar tyder på att huset är från 1500-talet.

Norra längan gård 1.

På gård 1 har arkeologerna frilagt en välbevarad syllstengrund till ett bostadshus med flera rum.

System av diken under lupp
Förutom lämningar efter bebyggelse har vi även spår efter omfattande system av diken. Under de senaste veckorna har en av våra arkeologer, Marie Svedin, jobbat intensivt med att söka bringa reda i vad dikena har använts till och hur gamla de är.

Marie, kan du berätta om hur du har jobbat med dikena?
– Ja, jag började med studera dikena i plan för att se om jag kunde upptäcka några mönster i systemen. Därefter valde jag ut en antal strategiska ställen, där jag genom att gräva tvärsnitt igenom, ville ta reda mer om dikenas historia. Hur breda och djupa var de? Har dikena stått öppna och fyllts igen efterhand? Finns det några diken som är omgrävda flera gånger, det vill säga, som man har velat hävda?

– En annan viktig sak är om vi spåra någon inbördes stratigrafi mellan dikena. Detta kan hjälpa oss att klargöra vilka diken som är äldst respektive yngst?

Marie Svedin.

Marie letar efter diken.

Vilka resultat har du kommit fram till så här långt? Är alla diken likadana?

– Nej, det verkar som att det finns tre typer av diken i Örja.
Den första typen, som troligen är yngst, består av breda och ganska raka diken som löper i öst-västlig riktning. De här dikena sammanfaller i plan ganska bra med gränserna mellan de historiska gårdarna som vi kan se på äldre kartor. Det tyder på att de har använts som gränsmarkeringar.

– Den andra typen av diken är något smalare och löper både i nord-syd och i öst-väst. En del av dessa diken kan knytas samman till långsträckta linjer som ramar in de stolpbyggda hus från 12-1300-talet som vi undersökt på de historiska gårdslägena. Ibland finns det även mindre öppningar som kan vara in- och utgångar. Även de här diken har troligen fungerat som gränser. Kanske har de, tillsammans med en mindre vall, använts för hägna in gårdarnas trädgårdsodlingar?

Dikessystem.

De stora dikessystemen i Örja kan följas i nord-sydlig riktning (grön färg) inom ett närmare 200 meter långt och 30 meter brett område i östra kanten av de historiska gårdslägena. Diken markerade med blå färg tillhör andra system.

Hur ser den tredje typen ut?
– Den tredje typen av dikessystem löper strax öster om de historiska gårdslägena. De flesta diken löper i nord-sydlig riktning. Det är ett mäktigt system med uppemot femton till tjugo parallella diken som löper bredvid varandra. De kan följas i våra schakt på en sträcka av närmare 200 meter och har en bredd på uppemot trettio meter. Det finns även stråk av diken som vrider av västerut.

– Vi vet ännu inte vad dessa diken har använts till. Därför jobbar jag utifrån flera teorier. Det faktum att terrängen öster om gårdarna är väldigt fuktig skulle kunna tyda på att dikena har grävts för att dränera marken. Men de kan också vara en slags åkerbegränsningar. Eller så rör det sig om en äldre färdväg eller fägata med diken på ömse sidor, som grävts om och hävdats många gånger.

Finns det liknande system på andra platser?
– Ja, några av de platser jag känner är Fosie i Malmö och Tårnby i Danmark. De finns säkert även på andra platser, men det som är speciellt i Örja, är att vi har kunnat frilägga så stora delar av dikessystemen i plan.

Hur gamla är de här dikessystemen?
– Det vet vi inte ännu säkert. Vi kan på flera ställen se att dikena skärs av yngre lämningar, t.ex. hus, brunnar och vattenhål. Det tyder på att de är gamla – troligen från 12-1300-talet – eller rent av ännu äldre! Personligen skulle jag tycka det var spännande om systemen visar sig kunna knytas till byns allra äldsta historia!

Katalin och Bo

Två glada arkeologer - Katalin och Bo K. - schaktar i Örja.

Arkeologidagen
Innan jag slutar veckans blogg vill jag påminna våra läsare om att det nästa söndag – den 29 augusti – är dags för årets Arkeologidag!

Från kl. 14.00 till 16.30 bjuder vi i Örja på ett kul och varierat program för både stora och sm.å (se nedan). Vi bjuder på guidningar varje timme av utgrävningsplatsen, visningar av föremål och djurben.

I Barnens grävhörna får barnen gräva och känna på hur det är att vara arkeolog. Även våra stora grävmaskiner finns på plats att titta på. För dig som vill veta mer om arkeologi – kommer vi att ha ett bokbord med många intressanta böcker till försäljning. Har du egna fornsaker? Ta gärna med dem – så hjälper vi till med bestämningen!

Hoppas vi ses på Arkeologidagen i Örja!

Sofie

Sofie visar upp det ovanliga fyndet av en välbevarad trästolpe från gård 12.

Program kl. 14.00 – 16.30

Visningar av utgrävningsplatsen vid Örja by
Kl. 14.00 – 14.45
Kl. 15.00 – 15.45
Kl. 15.45 – 16.30

Barnens grävhörna
Kl. 14.00 – 14.45
Kl. 15.00 – 15.45

Vi visar föremål och djurben från utgrävningen
Kl 14.00 – 16.30

Titta på våra maskiner

Bokbord med arkeologiska böcker till försäljning

Vi hjälper till med att bestämma dina fornfynd

Vägvisning se arkeologiuv:s startsida under Besök en utgrävning.

Från och med nästa vecka lämnar jag Örja för att starta upp en stor utgrävning vid Lindängelund 1 i södra Malmö. Jag vill tack alla läsare och lämnar med varm hand över bloggandet till Linda. Hejdå / Anne.

Med tinbl bein tillverkade man snoddar!

Arbetet med schaktningarna på de historiska gårdslägena fortsätter i Örja. Under den gångna veckan har vi tagit bort stensyllen i den norra längan på gård 12. Under huset kom det ytterligare lager och länge såg det ut som att det inte fanns några andra bebyggelsespår. Men så fredag förmiddag, när resterna av den äldre matjorden skalades bort, framträdde rader av stolphål med mörkfärgad jord mot den ljusa undergrunden. I dagsläget ser det ut till att det rör sig om mer än ett hus. Vilken typ av stolphus det rör sig om och vilken del av järnåldern de tillhör är ännu för tidigt att säga.

Maskingrävning på gård 12.

Arkeologerna i team 1 undersöker lager med maskin på gård 12.

Veckans blogg handlar om två små textilredskap av typen tinbl bein, som vi hittat på gård 12. Föremålstypen har fått sitt namn efter ett liknande redskap som arkeologer hittade i Lund för en del år sedan. På det här redskapet fanns inristade runor som bildade ordet tinbl bein.

Våra två tinbl bein är ungefär lika stora (ca 6 cm). De är tillverkade av ett mindre rörben, där man skurit av ändarna och gröpt ur märgen. Båda redskapen är i ena ändan försedda med två utskurna spetsar och en lite bredare tapp, medan basen är rakt avskuren.

Tinbl bein 1.

Tinbl bein från gård 12. Redskapet är 6,5 centimeter långt och vackert dekorerat på alla sidor med vinkelställda linjer.

Tinbl bein 1.

Redskapets plana sida är dekorerad med ett granbarrsliknande mönster.

Sinsemellan är redskapen ganska olika. Det ena tinbl beinet har en väldigt smäcker form och är rikt dekorerat på alla sidor med olika typer av vinkelställda linjer. På det här föremålet sitter de två spetsarna några lägre placerade i förhållande till den breda tappen. Det andra tinbl beinet är av lite enklare slag och uppvisar inte samma hantverksskicklighet.

Tinbl bein 2.

Det andra tinbl beinet är också från gård 12. Föremålet är 6 centimeter långt.

Tinbl bein 2.

Föremålets plana sida är dekorerat med tre grupper av horisontella linjer och ett kryss.

Man har tidigare hittat fynd av tinbl bein, både i tidiga städer som t.ex. Lund och Sigtuna och på landsbygden i byar som t.ex. Filborna vid Helsingborg och Gårdsstånga utanför Lund. Redskapet använde man för att tillverka snoddar för olika ändamål, t.ex. kläder, skosnören eller till att hänga saker i. Själva tekniken att framställa snoddar kallas påtning, och kan jämföras med en slags stickning. Om du vill veta mer om tekniken hittar du illustrativa bilder och beskrivningar på webben. Jag skulle tro att många nickar igenkännande när ni ser bilderna och kanske rent av har påtat själva som barn.

Maria Pettersson.

Gästande arkeolog Maria Pettersson från UV Öst i Linköping undersöker gränsdiken vid gård 20.

Under veckan har vi även haft besök av arkeolog Maria Pettersson. Maria jobbar vanligtvis på vårt kontor UV Öst i Linköping. Hon har under ett par dagar hjälpt oss i Örja med att börja nysta i de många system av diken och rännor som vi har fått fram mellan de historiska gårdslägena.

Linda Rosendahl.

Linda registrerar kontexter i datorn.

Nu tar jag semester i två veckor. Under den här tiden kommer Linda att ta över bloggandet. Linda arbetar till vardags med att skriva in data från undersökningen i vårt dokumentationssystem Intrasis. Alla läsare önskas en fortsatt skön sommar. Så hörs vi igen i början av augusti. Anne.

Fiskhandlarens hus i Örja

Onsdag eftermiddag var det dags för vår andra öppna visning för allmänheten av utgrävningarna i Örja. Mer än sextiotalet besökare i olika åldrar trotsade sommarhettan och kom för att besöka grävningen. Vi vandrade ut i grävschakten för att hälsa på arkeologerna som berättade om sitt arbete.

I förra bloggen kunde du läsa om resultaten från gård 20 och 16. Nu är även de historiska lämningarna på gård 12 till stora delar färdigundersökta. I veckans blogg berättar fältledare Fredrik Strandmark om några av de spännande fynd som han och hans team har hittat på gård 12.

Fredrik berättar för personalen.

Fredrik (t.v.) berättar för personalen om de senaste fynden på gård 12.

Vilka förväntningar hade du inför undersökningen?
– Jag hoppades på att gårdsläget skulle ha varit bebyggt under mycket lång tid och att vi förutom den historiska och medeltida bebyggelsen även skulle hitta lämningar efter hus från järnålder och vikingatid.

Har förhoppningarna infriats så här långt?
– Ja, det måste jag säga. Hittills har vi hittat fynd som sträcker sig från 1800-talet och ner i tidigt 1100-tal och då har vi fortfarande inte undersökt de understa lagren och anläggningar som är nedgrävda i alven. Så det ser mycket lovande ut!

Har ni hittat bebyggelse från samtliga perioder?
– Nej, 1800-talets bebyggelse verkar vara helt raserad. De yngsta husen är från 1600- eller tidigt 1700-tal. Vi har hittat spår efter en fyrlängad gård, där boningshuset har legat i norr. Resterna efter lergolv, raserade klineväggar och stensyllar låg direkt under dagens matjord och var väldigt skadade av odling. I lager som legat skyddade från modern markberedning har vi däremot hittat mer välbevarade huslämningar. Vi har under flera veckors tid undersökt resterna efter en byggnad med syllstensgrund som är otroligt välbevarad.

Syllstenshuset på gård 12.

Lämningarna efter syllstenshuset på gård 12 framrensade i plan. Bilden är tagen från väster.

Den byggnaden måste du berättar mer om!
– Ja, huset avtecknar sig tydligt i marken i form av rader med syllstenar och sotiga golvlager. Byggnaden har varit ungefär 22 meter lång med fyra rum, som vart och ett har haft en egen värmekälla. Det största rummet har legat mitt i huset. Där har vi hittat rester efter en raserad ugn av lera. Kring ugnen finns lager av ett jordstampat golv med mycket sot och träkol. Lagret innehåller jättemycket fiskben.

– Vår benexpert Annica Cardell har tittat på benen. De flesta benen verkar vara från sill, men det finns även ben från torsk, flundra och ål. De här benen är från små individer, så kanske är det fisk man fått med sig i nätet i samband med sillfiske? Det finns även många redskap i anslutning till huset som tyder på att man har hanterat fisk. Vi har t.ex. hittat en metkrok och flera hullingar till ålaljuster. Men vi hittar även många knivar och brynen. Kanske är det fiskhandlarens hus i Örja vi har hittat?

Del av ljuster.

På gård 12 har vi hittat flera hullingar av järn till ljuster.

Hur gammalt är huset?
– Det spännande är att huset i takt med att vi grävt oss ned genom olika lager bara har blivit äldre och äldre. Från början trodde vi att det kunde vara från 1600-talet. Men alla de fynd vi hittar visar tydligt att huset är från medeltiden. De äldsta fynden är från 1100-1200-talet, men det finns även föremål som är från 1300-talet. Vi tror därför att byggnaden har varit i bruk under mycket lång tid, kanske flera hundra år!

Botten till kanna.

Bottendelen till en serveringskanna från 12-1300-talet funnen på gård 12.

Ljushållare av järn.

Medeltida ljushållare funnen på gård 12.

Vad är det mest spännande ni har hittat?
– Ojdå! Fyndmaterialet från gård 12 är så otroligt rikt och det finns massor av intressanta fynd. Ska jag nämna något måste det väl bli runblecket och urnesspännet, som vi berättat om tidigare på bloggen. Och så förstås de många småkorsen och krucifixet. Vi har även hittat flera medeltida vapen, bl.a. en armborstpil och en pilspets av järn.

Medeltida kam.

Medeltida kam från gård 12. Under medeltiden var kammar med dubbla tandrader populära.

– Det vi hittar mest av är förstås olika vardags- och brukssaker. Här finns det många trevliga fynd – bland annat en ljushållare av järn och bottendelen till en serveringskanna. Vi har även hittat flera kammar och små sländtrissor av bly.

Sländtrissor av bly.

Medeltida sländtrissor av bly. Trissorna är cirka två till tre centimeter stora.

Vad händer under de kommande veckorna?
– Vi räknar att bli klara med att undersöka syllstenshuset i början av nästa vecka. Då flyttar de flesta i teamet över till gård 1. Några får dock bli kvar på gård 12, för att schakta bort den äldre matjorden. Jag hoppas mycket på att vi då ska hitta ännu äldre bebyggelselämningar. Det hade varit häftigt om vi hittade ett stolpbyggt hus från vikingatiden under syllstenshuset!