Tag Archive for '1600-tal'

Arbetet på Gård 1 är igång

Nu har arbetet på Gård 1 gått igång och den ser ut att bli lika spännande som Gård 12. Bland annat hittades en kanonkula i en raserad vägg någon av de första dagarna.

Kanonkula

Kanonkula i rasering

Kanonkulan från Gård 1

Kanonkulan hittades i den södra väggen på vad som tolkas vara ett 1600-talshus. Inne i huset hittades även ett mynt från 1670-talet.

Schaktning i norra längan

Arbetet koncentreras just nu till den norra längan på gårdsläget och efter en tids handgrävning är det dags att plocka bort resterna av 1600- och 1700-talsbyggnaderna med maskin.

Henrik schaktar

Inne i huset påträffades två ugnar. Sofie och Ulrika undersöker resterna av den ena ugnen.

Sofie och Ulrika undersöker en ugn

Området gås över med metalldetektor flera gånger under arbetets gång.

Anders K detekterar

Några andra intressanta fynd från Gård 1 är ett bearbetat ben, troligen en slags mortel och en glättsten av glas.

Bearbetat ben

Glättsten av glas

Förhoppningen är att komma ned på 1500-talsnivå innan veckans slut!

Nästa vecka är Anne tillbaka och då tar hon över bloggandet igen, tack för denna gång.

Vad sysslade Örja-bönderna med?

Under den gångna veckan har vi avslutat undersökningen av den historiska bebyggelsen på de två sydligaste gårdarna nr 20 och 16. I veckans blogg ger fältarbetsledare Tyra Ericson sin bild av resultaten.

Vilka förväntningar hade ni inför undersökningen av gårdarna?
- Vi började undersökningen av Gård 20 med att handgräva en cirka 7 X 5 meter stor yta centralt på gårdsläget. Vi förväntade oss att hitta rester efter en huslämning med ganska enkel lagerföljd. Men istället fann vi förutom spår efter en byggnad en komplicerad lagerbildning med gropar och lerlager efter någon slags verksamhet.

Tyra och Marie.

Tyra (t.h.) diskuterar strategi med Marie på gård 20.

Har ni fler konkreta spår efter byggnader?
- Ja, vi har hittat rester efter fyra längor på gård 20. De fynd vi hittar tyder på att gården var i bruk under 1200-1300-talet. Men vi vet ännu inte om alla fyra byggnader har stått samtidigt på platsen. Den norra längen avtecknade sig i marken i form av rännor och syllstenar efter husets väggar. Vi tror att denna byggnad har använts som bostad, eftersom vi hittat flera eldstäder. Huset har varit mellan femton och tjugo meter långt och har haft flera rum. De övriga husen var till skillnad från boningshuset helt byggda av trästolpar och har troligen haft olika ekonomifunktioner.

- En intressant sak är att gårdens västra länga kan följas genom tre byggnadsfaser, som troligen har följt ganska direkt på varandra. Åtminstone har man valt att utnyttja delar av samma yttervägg i flera av husen. Det är också i denna länga vi hittat de flesta fynden. Förutom djurben finner vi ovanligt många skärvor från serveringskannor. Det är lite konstigt för i bostadshuset hittar vi väldigt lite fynd, bara lite keramik, del av en kvarnsten, två glaspärlor och delar av en kam.

Blå glaspärla.

Blå glaspärla av medeltida typ från gård 20.

- Vi vet inte riktigt varför det finns så lite saker i boningshuset. Antingen har man städat huset innan man rev det, eller så var gårdens invånare inte särskilt välbeställda. Efter att bostadshuset revs använde man den gamla tomten till att anlägga flera ugnar eller torkanläggningar av lera. Vad man torkade vet vi ännu inte säkert. Men vi hittar många fiskben och även fröer av olika slag. Vi hittar också väldigt många små mynt av s k borgarkrigstyp, som användes på 1200-1300-talet. Kanske sålde man rökt fisk eller handlade med andra saker på gården, som kan förklara varför man tappade så många mynt och verkar ha serverat drycker.

Fiskben

Vi hittade massor av fiskben i anslutning till ugns-/torkanläggningarna på gård 20.

- Efter 1300-talet har vi inga bevarade lämningar efter bebyggelse eller annan verksamhet på gård 20 inom utgrävningsschaktet. Lades gården ned under de kristider som följde under 1300-talet eller flyttade man bara gården en bit bort? Utifrån gamla kartor vet vi att det åter fanns byggnader på gården i mitten av 1700-talet och att bebyggelsen fanns kvar åtminstone en bit in på 1800-talet.

Vad förväntade ni att hitta på Gård 16?
- På gård 16, som legat strax söder om gård 20, förväntade vi oss att hitta rester efter en liten gård som bara existerade under en kortare tid. När vi schaktat bort matjorden framträdde rester efter syllstenar och raseringslager av lera som troligen är rester efter raserade klineväggar till två byggnader. Husen har varit cirka femton respektive åtta meter långa. Det finns rester efter eldstäder i båda husen, så troligen har det ena huset avlöst det andra. Vi har även hittat tegelpannor, som visar att husen hade tegeltak.

Taktegel.

Taktegel från den norra boningshuset på gård 16.

- Vi vet ännu inte exakt hur gamla husen är, men den keramik vi hittar tyder på att vi rör oss någonstans mellan 1550 och 1700. Till skillnad från gård 20, hittar vi massor av rester efter sönderslagna lerkärl, djurben och annat avfall på gård 16. Det innebär att husen mycket väl skulle kunna ha existerat under de skånska krigen i slutet av 1600-talet. Om så var fallet klarade gården sig undan nedbränning, för vi har inte hittat några som helst spår efter att husen skulle ha eldhärjats.

Handtag till trefotsgryta.

Handtag till ett kokkärl med tre ben.

Om du blickar framåt vilka förväntningar har du på det fortsatta arbetet?J
- Jag tycker det ska bli spännande är att få alla analysresultat från området med ugnar och torkningsanläggningar på gård 20. Vad är det egentligen man har sysslat med? Har man bedrivit handel?

Bortglömt slagfält funnet vid Örja!

Undersökningen vid Örja är nu inne på sin sjunde vecka. Det ger anledning att fundera över vilka resultat vi har uppnått så här långt. I veckans blogg berättar vi om utfallet från metalldekteringen. Vi låter vi en av arkeologerna i projektet, Bo Knarrström, berätta om vad han tycker varit mest spännande och vad han hoppas på inför det fortsatta arbetet.

Bo Knarrström detekterar.

Bo Knarrström detekterar matjorden söder om gård 16.

Din främsta uppgift på utgrävningen är att söka efter metallföremål i marken. Vilka resultat tycker du att detekteringen har gett så här långt?

- Ja, jag måste säga att utdelningen har varit mycket god. Vi hittar precis så mycket föremål som vi förväntade oss. Av de cirka 1100 fynd som registrerats hittills är 900 föremål av metall. De flesta metallfynden kommer som väntat i anslutning till husen på de historiska gårdslägena. Det är mycket vardagliga saker som folk säkert har tappat, som t.ex. detaljer till klädedräkten typ spännen, söljor och knappar. Men vi har även hittat en del arbetsredskap och förstås ganska många mynt. Vi är uppe i ungefär 140 mynt vid det här laget, som spänner från 1200-talet och fram till idag.

Vilka är de mest spännande fynden ni har hittat?

- För mig är det nog alla föremålen med militär anknytning. Vi har för närvarande funnit mer än ett hundra projektiler. Det handlar mest om blykulor från pistoler och musköter. Det häftigaste med de här fynden är att vi kunna bekräfta Slaget vid Örja. Här finns allt, vad som ska finnas på ett slagfält från 1600-talet. Tidigare visste vi bara, utifrån en samtida källa, att det skulle ha ägt rum en skärmytsling mellan de danska och svenska trupper 1678 i byn.

1600-tals projektiler.

Olika typer av 1600-tals projektiler. Överst t.v. druvhagel av järn och bly. Nederst t.v. muskötkulor. Överst i mitten deformerad muskötkula. T.h. kulor med gjuttapp. I mitten små pistolkultor.

- Fynden av pistol- och muskötkulor berättar för oss att kavalleriet var inblandat i stridigheterna. Mest oväntat är att vi även hittat projektiler efter artilleri, i form av druvhagel och karteschkulor. Dessutom har vi hittat en grovkalibrig kanonkula av järn. Under alla år då vi har sökt med detektor på olika slagfält både i Sverige och utomlands, har vi aldrig hittat en kanonkula. Det är första gången här i Örja!

- Vi hittade kulan alldeles invid stensyllen till en byggnad. Mest troligt är att kulan har träffat resterna av en byggnad och rullat in under rasmassorna, så den låg gömd. Kanonkulor var eftertraktade och samlades in inte bara av soldaterna själva, utan också av vanligt folk, som gärna använde dem i hushållet som senapskulor och dörrvikter.

Kanonkula.

Kanonkula av järn. Kulan är cirka tio centimeter stor.

- De flesta projektiler hittar vi i anslutning till husen på de historiska gårdslägena. Vi vet att de svenska trupperna redan 1676, dvs. två år före slaget vid Örja, brände ner många gårdar i byarna runt Landskrona. Så när svenskar och danskar drabbade samman i Örja, låg gårdarna troligen i ruiner och kunde användas av soldaterna för att ta skydd.

Råämne av bly.

Råämne av bly som troligen var avsett för att tillverka pistol- eller muskötkulor.

- Det var på sensommaren efter att den svenske kungen Karl XI intagit Kristianstad, då svenskarna följde efter danskarna som efter att ha förlorat striden, drog sig tillbaka mot Landskrona. Vi vet i stort sett ingenting om bakgrunden till slaget vid Örja. Men om vi tänker oss att de svenska trupperna slagit läger vid byn, så gav det danskarna som intagit Citadellet i Landskrona, ett bra tillfälle att överraska och angripa svenskarna.

- Vi vet inte hur många soldater som kan ha varit inblandade. I jämförelse med slaget vid Landskrona året innan (1677), med mer än tjugotusen man, var antalet soldater vid Örja mer blygsamt och uppgick kanske till mellan två eller tretusen man på vardera sidan. Det är troligen förklaringen till att slaget glömdes bort. Det är jättehäftigt att arkeologin nu kan ge oss nya ledtrådar för att förstå vad som egentligen hände.

Vad har du för förväntningar inför den fortsatta undersökningen? Vad skulle du helst vilja hitta?

- Jag ser verkligen fram emot slutet av grävningen när vi ska undersöka gårdarnas brunnar. Vi vet att man i krigstider ofta förstörde brunnar för fienden, genom slänga ned döda hästar eller andra djur som förgiftade vattnet och gjorde det obrukbart. Då kan även andra saker ha följt med ned i brunnarna, som t.ex. remtyg till hästutrustning, hölster till pistoler eller liknande. Det skulle vara spännande!

Personalen i Örja.

Det är vi som jobbar på utgrävningen i Örja.

Till sist vill vi alla på grävningen önska er läsare en riktigt skön midsommar med sill, dans och kanske en liten nubbe!

Det ligger en häst begraven!

Veckans blogg från Örja handlar om fyndet av ett välbevarat hästskelett från gård 20. Skelettet kom i dagen redan i samband med schaktningen. Det låg i ett lager med raseringsmassor av sten, tegelstenar och lera, troligen från en riven byggnad. Bland massorna hittade vi flera delar från lerkärl, bl.a. trefotsgrytor. Detta talade för att hästen inte var nutida, utan grävdes ned på platsen för minst tre eller fyra hundra år sedan. Men varför hade hästen grävts ned på gårdstomten? Hur gammal var den och varför hade den dött?

Skelett av häst under framgrävning.

Claes och Bo gräver fram hästskelettet.

När Bo Knarrström fick ett kraftigt utslag på metalldetektorn efter något järnföremål som låg under hästens bröstkorg, började vi fundera över om hästen hade grävts ned i samband med de dansk-svenska krigen på 1600-talet. Kanske hästen i sådant fall hade ingått i kavalleriet, antingen på den danska eller svenska sidan? Att hästens ena bakben verkade ha avlägsnats innan den lades ned i gropen gav ytterligare näring åt vår hypotes att det kanske rörde sig om en kavallerihäst. Vi enades därför om att tillkalla en tecknare för få gjort en professionell ritning av skelettet. Till vår stora glädje var arkeologen och illustratören Loic Lecareux beredd att med kort varsel ta på sig en sådan uppgift.

Hästskelett.

Hästen ligger utsträckt på vänster sidan, med halsen och huvudet vänt bakåt, så att huvudet vilar på ryggen med mulen riktad åt väster.

Hästhuvud.

Närbild av hästens huvud.

I början på den här veckan var dokumentationen av skelettet äntligen klar och det var dags att plocka upp de olika benen. Under bröstkorgen fann Bo en spik och en nit av järn med detektorn. Några delar till ridutrustning, som t.ex. stigbygel, sadel- och seldonsbeslag, fanns det inga spår efter. Därmed kan vi i nuläget inte heller, vare sig bekräfta eller avstyrka, tesen om en kavallerihäst från de dansk-svenska krigen.

Hästskelettet är mycket välbevarat. En preliminär bestämning av benen, utförd av osteolog Annica Cardell, visar att rör det sig om en ung individ, troligen mellan tre och fyra år gammal. Hästen har haft en mankhöjd på mellan 153-157 cm, vilket innebär att det rör sig om en mindre häst. Fortsatta analyser får utvisa om hästen har fler skador, som kan svara på varför hästen dog.

Under den gångna veckan har vi haft flera besök på grävningen, både av fackfolk och av allmänheten.

Osteologbesök.

Osteolog Annica Cardell diskuterar benfynd med Ulrika.

Fyndtvätt.

Gästande arkeolog Edith Peytremann (t.v) från Frankrike hjälper Karin med fyndtvätten. Edith jobbar som arkeolog vid den statliga byrån INRAP (Institut National Recherhes Archeologiques Préventives), som utför uppdragsarkeologiska undersökningar.

Vi har även haft två visningar. Tisdag fick vi besök av personal från Teknik- och Stadsbyggnadsförvaltningen i Landkrona och på torsdagen kom en grupp med arkeologistuderande från arkeologiska institutionen i Lund.

Regn, slit och släp!

Regn, regn och åter regn faller över de snart avblommade rapsfälten i Skåne och över oss och vår grävningsplats i Örja. Vädrets makter har verkligen inte stått på vår sida under den senaste veckan. Många av våra schakt är delvis vattenfyllda och där jorden inte ligger under vatten är det ställvis rena lervällingen. Alla i gänget kämpar på och försöker hålla humöret uppe. Men när det dags att för andra eller tredje gången rensa bort lervälling från husytor med komplexa lager, stolphål och stenlyft, är det inte utan att en viss matthet smyger sig på.

Vattenfyllda schakt.

Lotten och Sofie betraktar de vattenfyllda schakten på gård 12.

Håkan.

Håkan efter en regnig förmiddag med detektering.

Onsdagkväll var det så dags för den första öppna visningen. Mellan femtiofem och sextio personer valde att trotsa vädret och besöka utgrävningen. Här bjöd Katalin, Anne, Bo och Karin på ett blandat program, med bildvisning, fyndtvätt och visning av fynd och användning av metalldetektor.

Bildvisning i boden.

Bo berättar om de militära fynden från Örja.

I förra bloggen lovade jag återkomma till några av de många vardagssaker vi hittar i Örja som berättar om det vanliga livet i byn. Vad som är intressant är att vi hittar delvis olika saker på de två gårdar, nr 12 och 20, där vi hittills schaktat och grävt. Det beror troligen på att vi på gård 12 har lämningar från flera perioder, som sträcker sig från 1700-talet och ned till 1000-/1100-talet. På gård 20 däremot har vi nästan inga spår efter yngre lämningar, utan här kom vi direkt under matjorden ned på en yta med lerugnar och byggnadsrester, som utifrån fynd av borgarkrigsmynt och äldre rödgods, troligen är från 1300-talet.

På gård 12 hittar vi många handkvarnar (som roterades för hand) och brynen. Två av dessa är tillverkade av s.k. granatglimmerskiffer; en bergart som inte förekommer naturligt i Skåne, utan är importerad troligtvis från södra Norge. Den här typen av kvarnstenar brukar man datera till vikingatid eller tidig medeltid. Handkvarnarna låg i stensyllen till två byggnader, som verkar vara från slutet av 1600- eller början av 1700-talet. I Örja, där det inte finns så mycket naturlig sten i marken, har de gamla kvarnstenarna kommit väl till pass som byggnadsmaterial.

Handkvarn.

Handkvarn av granatglimmerskiffer. Kvarnstenen hittades i syllstengrunden till en byggnad från slutet av 1600- eller början av 1700-talet på gård 12.

Förutom handkvarnar och brynen hittar vi även en del keramik och föremål av järn. Keramiken återkommer vi till i en senare blogg. Trots att vi, vid metalldetekteringen, väljer bort att söka på järn, hittar vi ganska många järnsaker när vi gräver för hand. När Adam grävde i stengrunden till en byggnad på gård 12, hittade han en nästan komplett skära av järn, bara spetsen saknas.

Skära av järn.

Adam gräver fram skäran av järn i syllstensgrunden till den västra längan på gård 12.

Ljuster.

Den här tunna järntenen med hullingar i vardera änden har tillhört ett ljuster för ålfiske.

Vi har även hittat andra typer av bruksföremål, t.ex. flera knivar och en yxa. Bland de lite mer ovanliga fynden kan nämnas delar av ett ljuster med fina hullingar som troligen har använts för att fiska ål.