Tag Archive for '1600-tal'

Page 2 of 2

Spår av våld och vardagsliv i Örja

Nu har grävningarna vid Örja utanför Landskrona varit igång ett par veckor. Det har varit en lång uppstart med en massa praktiska saker som måste ordnas innan det arkeologiska arbetet kunde börja. Vår stora etablering är på plats och vi har så smått börjat bo in oss på den kala åkern bredvid motorvägen. Under fyra månader ska ett tjugofemtal arkeologer och några maskinförare gräva ut fyra historiska gårdslägen och en stor järnåldersboplats. Här på bloggen kan du följa vårt arbete i fält.

Vy över gård 12 i Örja

Grävningen vid Örja igång på gård 12.

De första veckorna har vi ägnat åt att metalldetektera matjorden samt att få igång de två grävteamen på de historiska gårdarna nr 12 och 20. Även tvätt och registrering av fynd liksom kontextregistrering är i full gång. Det har redan kommit en massa spännande fynd, inte minst av metall, som vi har anledning att återkomma till.

Brandtomt spår efter krigshandlingar?

På gård 12 har team 1 bland annat fått fram delar av ett lergolv till en byggnad. Hur gammalt golvet är vet vi inte säkert, men spår av sot och brandlager tyder på att huset har brunnet. Vi vet att gårdar i Örja by brändes i ned i samband med stridigheter i området under de dansk-svenska krigen i slutet av 1600-talet. Kanske lergolvet i vårt schakt är rester av ett hus som eldhärjades vid dessa händelser.

 Team 1 gräver på gård 12

 

 

Team 1 igång med att undersöka ytan som ska handgrävas på gård 12.

 Handkvarn i stensyll på gård 12.

 

Redan första dagen hittade team 1 rester av en handkvarn (för att mala säd). Kvarnstenen låg i en rad av syllstenar som verkar ha ingått i den nedbrunna byggnaden som jag berättade om ovan.

Ugnar efter matberedning

På gård 20 har team 2 frilagt en fem gånger sju meter stor yta. Redan vid finrensningen av ytan framträdde flera ansamlingar med bränd lera. När vi började gräva oss ned genom jordlagret visade sig leran vara rester av flera ugnar.

 Ytan som ska handgrävas på gård 20. I förgrunden syns bränd lera efter ugnar.

Ytan som ska handgrävas på gård 20. I förgrunden syns bränd lera efter ugnar.

Tyra och Bo F diskuterar kontextregistering på gård 20.

Tyra och Bo F. diskuterar kontextregistrering på gård 20.

Ugnarna varierar i storlek, från cirka en halv meter och upp till över en meter i diameter. Att ugnarna ligger tillsammans och i samma plan tyder på att de är från ungefär samma tid. Fynd av äldre rödgods (lerkärl med glasering på kärlväggens utsida) och mynt av s k borgarkrigstyp, gör att vi tror ugnarna är från 1300-talet.

Marie begrundar resterna efter en av ugnarna på gård 20.

Marie begrundar resterna efter en av ugnarna på gård 20.

Vi vet ännu inte vilken funktion ugnarna har haft; om de har legat ute i det fria eller inuti en byggnad. En intressant sak är att jorden i och kring ugnarna innehåller väldigt mycket fiskben. Det kan tyda på att man vid sidan av annan matberedning även har sysslat med rökning av fisk. Det vore i och för sig inte så konstigt, eftersom Örja bara ligger ett par kilometer från Öresundskusten.

Husgrunder och mynt i Jönköping

Arbetet i kvarteret Druvan/Dovhjorten fortsätter. Nu har grävmaskinen fått ta en tillfällig paus och vi koncentrerar oss på de framschaktade lämningarna. Vi rensar bort jord och sand för hand för att få en tydlig bild av de husgrunder, gårdsytor och annat som vi hittar.

Utgrävning av husgrunder

Hanna, Karin och Carina gräver fram och diskuterar kring en husgrund

Samtidigt undersöker vi ytan med metalldetektor för att få fram mynt och andra metallfynd. Det har redan dykt upp flera mynt från 1600-talet, vilket visar att stora delar av den yta vi har schaktat fram nu har använts då. Men det finns också 1700-talsfynd i samma område – kanske har man använt samma hus under flera generationer, eller gjort ganska blygsamma ombyggnader utan att lägga på tjocka utjämningslager mellan husen. Det återstår att se.

Avsökning med metalldetektor

Magnus söker av ytan med metalldetektor

Mynten vi hittar har inget ekonomiskt värde att tala om, varken då eller nu. Det är enkla växelmynt i koppar som man tappat. Några av mynten kan ha lagts i husgrunder när man byggde nytt. Värdet för oss består i att mynten ger en bra uppfattning om när olika hus och gårdsytor användes.

Rakt ned i 1600-talet

Det mesta på den yta vi har framme nu är lämningar från 1700-talet. Men på ett ställe har vi dykt rakt ned i 1600-talet, till och med dess förra hälft. Omedelbart utanför en husgrund ligger en ränna med mycket djurben och krukskärvor. Här fann vi en fin liten skärva från en tallrik som tillverkats i Holland någon gång under 1600-talets första hälft. Tallriken var gjord i fajans med vit glasyr och dekor i gult och blått. I samma lager låg också örat till en liten skål. Sådana skålar med öron att hålla i verkar ha varit populära under 1600-talet. Ofta hade örat formen av en fransk lilja, mer eller mindre välgjord. Just denna skål kan man nog säga är lite ”tafflig”. Kanske är den tillverkad av en krukmakare som hade sett sådana skålar någon annanstans, men inte visste riktigt säkert hur han skulle göra?

Örat till en liten skål och en skärva från en holländsk fajanstallrik, båda från 1600-talet

I samma husgrund hittade man ett mynt vid förundersökningen. Det var från drottning Kristinas regeringstid, alltså samtida med skärvorna. Kanske hade man lagt myntet i grunden när man började bygga huset för att skydda det mot onda makter.

Fler stenmän i Åkroken!

En av de första riktigt spännande föremålen som dök upp på undersökningen var en så kallad bisten med en reliefhuggen farbror. Stenen var inte hel utan hittades i två delar. Detta väckte en del förtjusning hos oss! Och nu, idag hittade vi en likadan sten, fast spegelvänd, och denna gång något mer komplett med överdel!
Farbrorn på bilden var moderiktigt klädd med en kravatt runt halsen vilket var populärt under 1600-talet. Han en trång rock som är något bredare nertill, vilket kännetecknar en så kallad just-au-corps. En tät rad med knappar pryder rockens framsida. I sin högra hand håller han ett spjut. På skaftet återfinns ett draperi eller en bård av fransar som verkar vara i rörelse. Sådana förekommer ofta som tecken på rang eller visar att man har ett betydelsefullt ämbete.
Och, haha! Vi vet troligen vet vem bilden föreställer! På platsen för fyndet bodde nämligen under sista hälften av 1600-talet en viss Gillius Willemoth. Gillius var även en förmögen handelsman och bruksherre i handelshuset Willemoth i Nyköping. Han blev senare justitie- och politieborgmästare i just Nyköping, med ansvar för tullverksamhet, ekonomi och polisiär makt. Gillius avled år 1678 och ligger begravd i Nikola kyrka under gravhäll nr 48. Var och när han föddes är okänt, kanske härstammade han från norra Tyskland eller nuvarande Belgien/Holland. Stenarna har sannolikt varit en del av ett bislag till borgmästare Willemoths hus. Vad är då en bisten? Jo denna typ av stenar stod i par och utgjorde gavlar till två sittbänkar som var placerade vertikalt mot husfasaden, på var sida om ytterdörren.

Senare började tak byggas över bänkarna och bildade då en kanske mer välbekant byggnadsdetalj – förstukvisten!. Bislagstenarna fungerade som en slags firmamärken och berättade vem som var husets ägare eller vilken ställning man hade i samhället.
Jag vill gärna be er titta lite på detaljerna. Gillius hand som hänger lite på höften är rätt bedårande i sin enkelhet och knapparna väldigt prydliga!

Nå det blev en lång text idag, nästa blir lite lättsammare!
GLÖM INTE! Gå in på Sörmlands museums hemsida och läs deras blogg/dagbok!

Allt gott, Anna

Två stenar, trasiga med en likadan gubbe inhuggen, en överdel med en ros.