Tag Archive for '1600-tal'

Page 2 of 3

Det ligger en häst begraven!

Veckans blogg från Örja handlar om fyndet av ett välbevarat hästskelett från gård 20. Skelettet kom i dagen redan i samband med schaktningen. Det låg i ett lager med raseringsmassor av sten, tegelstenar och lera, troligen från en riven byggnad. Bland massorna hittade vi flera delar från lerkärl, bl.a. trefotsgrytor. Detta talade för att hästen inte var nutida, utan grävdes ned på platsen för minst tre eller fyra hundra år sedan. Men varför hade hästen grävts ned på gårdstomten? Hur gammal var den och varför hade den dött?

Skelett av häst under framgrävning.

Claes och Bo gräver fram hästskelettet.

När Bo Knarrström fick ett kraftigt utslag på metalldetektorn efter något järnföremål som låg under hästens bröstkorg, började vi fundera över om hästen hade grävts ned i samband med de dansk-svenska krigen på 1600-talet. Kanske hästen i sådant fall hade ingått i kavalleriet, antingen på den danska eller svenska sidan? Att hästens ena bakben verkade ha avlägsnats innan den lades ned i gropen gav ytterligare näring åt vår hypotes att det kanske rörde sig om en kavallerihäst. Vi enades därför om att tillkalla en tecknare för få gjort en professionell ritning av skelettet. Till vår stora glädje var arkeologen och illustratören Loic Lecareux beredd att med kort varsel ta på sig en sådan uppgift.

Hästskelett.

Hästen ligger utsträckt på vänster sidan, med halsen och huvudet vänt bakåt, så att huvudet vilar på ryggen med mulen riktad åt väster.

Hästhuvud.

Närbild av hästens huvud.

I början på den här veckan var dokumentationen av skelettet äntligen klar och det var dags att plocka upp de olika benen. Under bröstkorgen fann Bo en spik och en nit av järn med detektorn. Några delar till ridutrustning, som t.ex. stigbygel, sadel- och seldonsbeslag, fanns det inga spår efter. Därmed kan vi i nuläget inte heller, vare sig bekräfta eller avstyrka, tesen om en kavallerihäst från de dansk-svenska krigen.

Hästskelettet är mycket välbevarat. En preliminär bestämning av benen, utförd av osteolog Annica Cardell, visar att rör det sig om en ung individ, troligen mellan tre och fyra år gammal. Hästen har haft en mankhöjd på mellan 153-157 cm, vilket innebär att det rör sig om en mindre häst. Fortsatta analyser får utvisa om hästen har fler skador, som kan svara på varför hästen dog.

Under den gångna veckan har vi haft flera besök på grävningen, både av fackfolk och av allmänheten.

Osteologbesök.

Osteolog Annica Cardell diskuterar benfynd med Ulrika.

Fyndtvätt.

Gästande arkeolog Edith Peytremann (t.v) från Frankrike hjälper Karin med fyndtvätten. Edith jobbar som arkeolog vid den statliga byrån INRAP (Institut National Recherhes Archeologiques Préventives), som utför uppdragsarkeologiska undersökningar.

Vi har även haft två visningar. Tisdag fick vi besök av personal från Teknik- och Stadsbyggnadsförvaltningen i Landkrona och på torsdagen kom en grupp med arkeologistuderande från arkeologiska institutionen i Lund.

Regn, slit och släp!

Regn, regn och åter regn faller över de snart avblommade rapsfälten i Skåne och över oss och vår grävningsplats i Örja. Vädrets makter har verkligen inte stått på vår sida under den senaste veckan. Många av våra schakt är delvis vattenfyllda och där jorden inte ligger under vatten är det ställvis rena lervällingen. Alla i gänget kämpar på och försöker hålla humöret uppe. Men när det dags att för andra eller tredje gången rensa bort lervälling från husytor med komplexa lager, stolphål och stenlyft, är det inte utan att en viss matthet smyger sig på.

Vattenfyllda schakt.

Lotten och Sofie betraktar de vattenfyllda schakten på gård 12.

Håkan.

Håkan efter en regnig förmiddag med detektering.

Onsdagkväll var det så dags för den första öppna visningen. Mellan femtiofem och sextio personer valde att trotsa vädret och besöka utgrävningen. Här bjöd Katalin, Anne, Bo och Karin på ett blandat program, med bildvisning, fyndtvätt och visning av fynd och användning av metalldetektor.

Bildvisning i boden.

Bo berättar om de militära fynden från Örja.

I förra bloggen lovade jag återkomma till några av de många vardagssaker vi hittar i Örja som berättar om det vanliga livet i byn. Vad som är intressant är att vi hittar delvis olika saker på de två gårdar, nr 12 och 20, där vi hittills schaktat och grävt. Det beror troligen på att vi på gård 12 har lämningar från flera perioder, som sträcker sig från 1700-talet och ned till 1000-/1100-talet. På gård 20 däremot har vi nästan inga spår efter yngre lämningar, utan här kom vi direkt under matjorden ned på en yta med lerugnar och byggnadsrester, som utifrån fynd av borgarkrigsmynt och äldre rödgods, troligen är från 1300-talet.

På gård 12 hittar vi många handkvarnar (som roterades för hand) och brynen. Två av dessa är tillverkade av s.k. granatglimmerskiffer; en bergart som inte förekommer naturligt i Skåne, utan är importerad troligtvis från södra Norge. Den här typen av kvarnstenar brukar man datera till vikingatid eller tidig medeltid. Handkvarnarna låg i stensyllen till två byggnader, som verkar vara från slutet av 1600- eller början av 1700-talet. I Örja, där det inte finns så mycket naturlig sten i marken, har de gamla kvarnstenarna kommit väl till pass som byggnadsmaterial.

Handkvarn.

Handkvarn av granatglimmerskiffer. Kvarnstenen hittades i syllstengrunden till en byggnad från slutet av 1600- eller början av 1700-talet på gård 12.

Förutom handkvarnar och brynen hittar vi även en del keramik och föremål av järn. Keramiken återkommer vi till i en senare blogg. Trots att vi, vid metalldetekteringen, väljer bort att söka på järn, hittar vi ganska många järnsaker när vi gräver för hand. När Adam grävde i stengrunden till en byggnad på gård 12, hittade han en nästan komplett skära av järn, bara spetsen saknas.

Skära av järn.

Adam gräver fram skäran av järn i syllstensgrunden till den västra längan på gård 12.

Ljuster.

Den här tunna järntenen med hullingar i vardera änden har tillhört ett ljuster för ålfiske.

Vi har även hittat andra typer av bruksföremål, t.ex. flera knivar och en yxa. Bland de lite mer ovanliga fynden kan nämnas delar av ett ljuster med fina hullingar som troligen har använts för att fiska ål.

Spår av våld och vardagsliv i Örja

Nu har grävningarna vid Örja utanför Landskrona varit igång ett par veckor. Det har varit en lång uppstart med en massa praktiska saker som måste ordnas innan det arkeologiska arbetet kunde börja. Vår stora etablering är på plats och vi har så smått börjat bo in oss på den kala åkern bredvid motorvägen. Under fyra månader ska ett tjugofemtal arkeologer och några maskinförare gräva ut fyra historiska gårdslägen och en stor järnåldersboplats. Här på bloggen kan du följa vårt arbete i fält.

Vy över gård 12 i Örja

Grävningen vid Örja igång på gård 12.

De första veckorna har vi ägnat åt att metalldetektera matjorden samt att få igång de två grävteamen på de historiska gårdarna nr 12 och 20. Även tvätt och registrering av fynd liksom kontextregistrering är i full gång. Det har redan kommit en massa spännande fynd, inte minst av metall, som vi har anledning att återkomma till.

Brandtomt spår efter krigshandlingar?

På gård 12 har team 1 bland annat fått fram delar av ett lergolv till en byggnad. Hur gammalt golvet är vet vi inte säkert, men spår av sot och brandlager tyder på att huset har brunnet. Vi vet att gårdar i Örja by brändes i ned i samband med stridigheter i området under de dansk-svenska krigen i slutet av 1600-talet. Kanske lergolvet i vårt schakt är rester av ett hus som eldhärjades vid dessa händelser.

 Team 1 gräver på gård 12

 

 

Team 1 igång med att undersöka ytan som ska handgrävas på gård 12.

 Handkvarn i stensyll på gård 12.

 

Redan första dagen hittade team 1 rester av en handkvarn (för att mala säd). Kvarnstenen låg i en rad av syllstenar som verkar ha ingått i den nedbrunna byggnaden som jag berättade om ovan.

Ugnar efter matberedning

På gård 20 har team 2 frilagt en fem gånger sju meter stor yta. Redan vid finrensningen av ytan framträdde flera ansamlingar med bränd lera. När vi började gräva oss ned genom jordlagret visade sig leran vara rester av flera ugnar.

 Ytan som ska handgrävas på gård 20. I förgrunden syns bränd lera efter ugnar.

Ytan som ska handgrävas på gård 20. I förgrunden syns bränd lera efter ugnar.

Tyra och Bo F diskuterar kontextregistering på gård 20.

Tyra och Bo F. diskuterar kontextregistrering på gård 20.

Ugnarna varierar i storlek, från cirka en halv meter och upp till över en meter i diameter. Att ugnarna ligger tillsammans och i samma plan tyder på att de är från ungefär samma tid. Fynd av äldre rödgods (lerkärl med glasering på kärlväggens utsida) och mynt av s k borgarkrigstyp, gör att vi tror ugnarna är från 1300-talet.

Marie begrundar resterna efter en av ugnarna på gård 20.

Marie begrundar resterna efter en av ugnarna på gård 20.

Vi vet ännu inte vilken funktion ugnarna har haft; om de har legat ute i det fria eller inuti en byggnad. En intressant sak är att jorden i och kring ugnarna innehåller väldigt mycket fiskben. Det kan tyda på att man vid sidan av annan matberedning även har sysslat med rökning av fisk. Det vore i och för sig inte så konstigt, eftersom Örja bara ligger ett par kilometer från Öresundskusten.

Husgrunder och mynt i Jönköping

Arbetet i kvarteret Druvan/Dovhjorten fortsätter. Nu har grävmaskinen fått ta en tillfällig paus och vi koncentrerar oss på de framschaktade lämningarna. Vi rensar bort jord och sand för hand för att få en tydlig bild av de husgrunder, gårdsytor och annat som vi hittar.

Utgrävning av husgrunder

Hanna, Karin och Carina gräver fram och diskuterar kring en husgrund

Samtidigt undersöker vi ytan med metalldetektor för att få fram mynt och andra metallfynd. Det har redan dykt upp flera mynt från 1600-talet, vilket visar att stora delar av den yta vi har schaktat fram nu har använts då. Men det finns också 1700-talsfynd i samma område – kanske har man använt samma hus under flera generationer, eller gjort ganska blygsamma ombyggnader utan att lägga på tjocka utjämningslager mellan husen. Det återstår att se.

Avsökning med metalldetektor

Magnus söker av ytan med metalldetektor

Mynten vi hittar har inget ekonomiskt värde att tala om, varken då eller nu. Det är enkla växelmynt i koppar som man tappat. Några av mynten kan ha lagts i husgrunder när man byggde nytt. Värdet för oss består i att mynten ger en bra uppfattning om när olika hus och gårdsytor användes.

Rakt ned i 1600-talet

Det mesta på den yta vi har framme nu är lämningar från 1700-talet. Men på ett ställe har vi dykt rakt ned i 1600-talet, till och med dess förra hälft. Omedelbart utanför en husgrund ligger en ränna med mycket djurben och krukskärvor. Här fann vi en fin liten skärva från en tallrik som tillverkats i Holland någon gång under 1600-talets första hälft. Tallriken var gjord i fajans med vit glasyr och dekor i gult och blått. I samma lager låg också örat till en liten skål. Sådana skålar med öron att hålla i verkar ha varit populära under 1600-talet. Ofta hade örat formen av en fransk lilja, mer eller mindre välgjord. Just denna skål kan man nog säga är lite ”tafflig”. Kanske är den tillverkad av en krukmakare som hade sett sådana skålar någon annanstans, men inte visste riktigt säkert hur han skulle göra?

Örat till en liten skål och en skärva från en holländsk fajanstallrik, båda från 1600-talet

I samma husgrund hittade man ett mynt vid förundersökningen. Det var från drottning Kristinas regeringstid, alltså samtida med skärvorna. Kanske hade man lagt myntet i grunden när man började bygga huset för att skydda det mot onda makter.