Tag Archive for 'arkeologi'

Från stor skopa till liten burk – provtagning pågår

Trodde du att arkeologer jobbar mest med små penslar? Nej, nej, nej, så går det inte till… till exempel under veckan som gick har vi grävt både djupt och stort, med hjälp av en stöddig grävmaskin, i jakten på undersökningens minsta fynd.

I en del av undersökningsområdet har vi hittat vida, djupa svackor. Mot botten av svackorna syntes stora, mörka fläckar, som vi antog kunde vara flera olika brunnar, vilka grävts och använts under någon förhistorisk tid.

DSC_1217

Grävmaskinen drar ett rakt snitt igenom en av de förmodade brunnarna, men det fanns fler stycken i samma svacka. Bengt och Per dirigerade Anton att bit för bit skopa sig ner på djupet. Foto: Kennet Stark, Statens Historiska Museer.

Brunnar kan vara knepiga att undersöka, eftersom de kan vara djupa och ofta benägna att rasa eller slabba igen av tillrinnande vatten när man gräver i dem. Så, att ta hjälp av en grävmaskin snabbar inte bara på arbetet utan gör att vi kan jobba säkrare. Sagt och gjort, Anton fick köra fram sin grävmaskin och utifrån arkeologernas observationer och anvisningar lyfte han varsamt bort skikt efter skikt av jordmassor.

DSC_1236

Kennet mäter in ett prov i botten av en av brunnarna, medan Per antecknar noga. Det gäller att ha koll på var provet är taget, så att analysresultaten kopplas till rätt grop, brunn eller stolphål. Foto: Bengt Söderberg, Statens Historiska Museer.

Först och främst skulle vi ta reda på om det verkligen var brunnar. Fortsatte de mörka fläckarna ner på djupet och visade en brunnslik form? Fanns det vattenavsatta massor mot botten? Kanske rentav ett brunnskar, av flätade vidjor, sten eller trä? Ofta hittar man föremål i brunnarna, som antingen har dumpats eller tappats eller rentav med flit placerats i brunnen, i sista fallet kanske som offer. Föremålsfynd hoppades vi alltså också på, eftersom det hjälper till med datering, funktioner och användningen av brunnarna. Och så var Per tillbaka hos oss, för att ta prover och leta biologiska spår: pollen, bevarade fröer och trä, kanske djurben. Allt sådant bevaras extra bra i den våta, syrefattiga miljön i brunnar.

IMG_5595

Till vänster foten till en fotbägare och till höger ett par delar av lerblock. Om man kikar noga på den översta, så kan man ana lite mönster i form av streck som ristats in när leran fortfarande var mjuk. Lerblocken har fungerat som små bärbara värme-element. Föremålen kan vara mellan 2500 och 1600 år gamla, en närmare granskning snävar in dateringen ytterligare. Foto: Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier.

Vi hittade mycket riktigt också flera brunnar i svackorna. Inga direkta brunnskar, men i fyllningen i brunnarna låg en del föremål, till exempel delar av lerblock och keramikkärl. Det fanns djurben och Per tog en massa prov på jordlagren. Ur proverna tvättar man fram främst pollen och fröer, men också trä, träkol och små djurben, ibland till och med små snäckor. Analyserna av dessa ger inblick i vild och odlad växtlighet i omgivningarna, dateringar, djurliv och djurhållning. Miljörekonstruktioner är viktiga för att förstå landskap och levnadsvillkor under olika tider, men också hur situationen har förändrats genom årtusendena.

_DSC0095

Här tar Per prover ur torv, ett prov vid varje vit prick, ju längre ner desto äldre. Med kniven smetar han ner ett litet centimeterstort prov i en miniburk – i varje sådan pyttekladd gömmer sig miljoner pollen från träd, buskar, gräs, blommor, ogräs… när man tittar på pollen i mikroskop ser man ett underbart universum av de mest förunderliga former. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Tidigmedeltida hus i Hjärup

Ur det som från början mest ser ut som spridda mörka fläckar i jorden har nu minst ett tidigmedeltida hus utkristalliserat sig. Huset har varit byggt med jordgrävda stolpar, där väggarna har burit hela husets tyngd. Detta innebär ett skifte från äldre traditioner då det vanliga under förhistorisk tid var att kraftiga stolpar inuti husen bar upp taket. Huset daterar vi bland annat med hjälp av Östersjökeramik, som hittats i groparna där stolparna har stått. Just den här typen av keramik var vanlig under ett par hundra år, mellan ca 1000 – 1200 e Kr. Huset som vi nu undersöker i Hjärup kan troligen dateras till 1100-talet och berättar om en återetablering på platsen. Efter att storgården strax västerut försvann i mitten av 1000-talet odlades marken under ett par generationer men sedan valde man åter att bosätta sig i området.

På fotot står Sofia inne i det tidigmedeltida huset i Hjärup. Groparna efter de jordgrävda stolparna har markerats med små ”kubbar” för att visualisera storlek och form.  Huset har varit ca 5 meter brett.  Foto: Katalin Schmidt Sabo, Statens historiska museer.

På fotot står Sofia inne i det tidigmedeltida huset i Hjärup. Groparna efter de jordgrävda stolparna har markerats med små ”kubbar” för att visualisera storlek och form. Huset har varit ca 5 meter brett. Foto: Katalin Schmidt Sabo, Statens historiska museer.


Idag har vi haft besök av Torbjörn Brorsson, Kontoret för keramiska studier, som hjälper oss att bestämma keramikens ålder och proveniens.  Foto: Katalin Schmidt Sabo, Statens historiska museer.

Idag har vi haft besök av Torbjörn Brorsson, Kontoret för keramiska studier, som hjälper oss att bestämma keramikens ålder och proveniens. Foto: Katalin Schmidt Sabo, Statens historiska museer.

Djupt under jorden fann vi källan som släckt deras törst

Att landskapet kring Östra Grevie bildats under dramatiska former vittnar inte minst de många dödishålorna och de böljande backformationerna i omgivningarna om. Vi visste sedan våra provundersökningar att dagens marknivå och förhållandevis plana topografi inte ger en rättvisande bild av hur landskapet sett ut under svunna tider. Naturlig erosion och årtusenden av jordbrukande har gjort att jorden förflyttats och bidragit till att topografin ständigt förvandlats. För att få grepp om den ursprungliga topografin arbetar vi i projektet bland annat med att ta fram en terrängmodell (se tidigare bloggpost). Genom den kan vi fånga upp de otaliga mikrotopografiska svackor som berikat området, men även illustrera den omfattande matjordspålagring som över tid skett i den norra delen av området.

Häromdagen fick den 25-ton tunga grävmaskinen arbeta på högvarv, då vi schaktade oss ned i en svacka som till synes inte hade något slut. Kubikmeter efter kubikmeter matjord slukades av grävskopan, och närmast oändliga dumperlass transporterades bort allteftersom vi arbetade oss längre och längre ned. På ett djup överstigande två meter från dagens marknivå ändrade matjorden däremot karaktär och enstaka stänk av träkol, bränd lera och skörbränd sten kunde skönjas. Det stod då klart för oss att detta inte var en naturlig svacka bildad av inlandsisens framfart. Istället kunde vi konstatera att vi plötsligt stod nere i en brunn med en cirka 18 m vid mynning!

DSC_1094

Kennet står i den kraterlika svacka, i vars botten vi hittade en brunnsanläggning med datering i yngre bronsålder – förromersk järnålder (900 f.Kr. – 0). Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Sannolikt har människan utnyttjat de hydrologiska egenskaper som en, från början, naturlig svacka erbjudit. Genom att förstärka svackan och anlägga en vattenförande grop i svackans mitt har det varit möjligt att utvinna vatten från platsen. Det är inte långsökt att tänka sig att det är invånarna på den gård som är belägen ca 40 m söder om brunnen som varit initiativtagarna till dess anläggande. Gården har vi sedan tidigare daterat till yngre bronsålder – förromersk järnålder (900 f.Kr. – 0), vilket visade sig stämma väl med de fynd som insamlades ur brunnens fyllning, nämligen flera lerblocksfragment såväl med som utan ornamentik. Därtill hittade Kennet även en fin bronsring i samband med metalldetektering. Längre fram kommer vi att undersöka brunnen i sin helhet, då vår paleoekolog Per Lagerås kommer för att bistå oss i dokumentation och provtagning. Genom att analysera pollen och fröer som ansamlats i brunnens bottensediment hoppas vi få svar på hur det omgivande landskapet sett ut, det vill säga vilka träd och buskar som förekom, samt vilka grödor som odlats på de omgivande fälten.

/Adam

DSC_1084 

Kennet Stark visar upp den bronsring som han genom metalldetektering hittade i brunnsfyllningen. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

 

Spännande fynd vid schaktningen i Hjärup

Medan vi hade maskinen kvar på området passade vi på att undersöka några stora mörka färgningar som vi gissade var igenlagda brunnar. Mycket riktigt. En av dem var riktigt djup och hade en nedgrävd trätunna som brunnskar längst ner i botten.
Ett föremål av ben som framkom då vi schaktade matjorden var något som kan vara ett skrivredskap, en stylus (se bild nedan). Sådana verktyg fanns redan under vikingatiden och användes för att rista tecken med på vaxtavlor. Vårt föremål är av ben, men det finns exempel från andra undersökningar där de är tillverkade av brons eller horn. Ofta är de försedda med ett hål eller ögla som möjliggjort att man kunnat ha dem hängande i ett band. Spetsen skrev man med och den platta änden upptill har man använt för att ”sudda” och plana ut vaxet med. Är föremålet inget stylus kan det istället vara en bennål för att exempelvis binda nät.

Foto_20150509 140
Nere i botten av en brunn fann vi ett brunnskar i form av en trätunna. Snabbt rann vattnet till vid schaktningen och fyllde tunnans nedre del. Foto Katalin Schmidt Sabo, Statens Historiska Museer.

2overforingen 013
Detta benföremål kan vara ett skrivredskap, en stylus. Är det inte ett stylus kan det istället vara en bennål för att exempelvis binda nät. Foto Katalin Schmidt Sabo, Statens Historiska Museer.

Ta del av handlingsplanen för Lindängelund

För några veckor sedan godkände Länsstyrelsen i Skåne vår handlingsplan för den arkeologiska undersökningen vid Lindängelund 1, i södra Malmö.

I planen finns, förutom en kort sammanställning över undersökningsresultat, även en presentation av hur rapport- och publiceringsarbetet ska bedrivas. Vidare kan du ta del av vilka analyser som planeras samt tidplan och kostnader för arbetet.

Bland de analyser som kommer att utföras finns kol 14, vedartsanalys, vedanatomisk analys, analyser av växtmaterial och pollen, bestämning av djurben och människoben. Vidare kommer en hantverkstolkning att utföras på de unika träföremålen.

I handlingsplanen kan du också läsa om vilka vetenskapliga artiklar som planeras, samt hur resultaten kommer att kommuniceras till allmänheten. Här kan vi avslöja att flera av träföremålen kommer att ingå i en utställning på Malmö museer, som planeras till 2013.

Länk till Lindängelund järnåldersboplats, resultat.

Möte på Historiska museets konserveringsavdelning i Lund.

Möte på Historiska museets konserveringsavdelning i Lund för att planera analyser och konservering av träfynden från Lindängelund. På bilden ses från vänster: konservator Bernd Gerlach, projektledare Anne Carlie, forskningsingenjör Hans Linderson och konservator Lovisa Dal. Foto: Anna Lagergren.