Tag Archive for 'barnskelett'

Uppdateringar av tidigare resultat

Den första nyhet vi vill delge i veckans blogg handlar åter igen om barnet i ”brunnen”. Vi har äntligen fått kol 14-dateringen som vi beställde från ett laboratorium i Uppsala.

Hela teamet har gått som katter kring het gröt i en månads tid och väntat på resultatet. Och förra veckan kom det äntligen. Vårt 4,5–5-åriga barn härstammar definitivt från stenåldern. Vår teori, att barnet var ca 4000 år gammalt, visade sig vara korrekt. Den tolkningen gjorde vi utifrån brunnens position (under ett torvlager) samt de tre grävkäppar som hittades i en fyllning under skelettet. Grävkäppar var vanligt förekommande under stenåldern.

Skelettdelar av barnet

Skellettdelarna av det 4,5- 5 åriga barnet har lagts i anatomisk korrekt ordning.

Vi har också fått in nya resultat angående den träkäpp vi skrev om den 5:e november. Dess annorlunda spjutspetsliknande form lämnade oss konfunderade. Nu har vi dock fått hjälp av en av UV Syd:s experter, Per Lagerås, att fastställa vad det egentligen är. Vår första tanke var att även detta skulle vara en grävkäpp. Det visade sig dock efter lite detektivarbete att det istället är en årderbill från äldre järnåldern. En årderbill är den del av årdern som tvingar upp jorden, vilket även kallas för att ärja. Under 500-talet e.Kr. började man använda järnbillar istället för dem i trä och kring början av vikingatiden (cirka 1000 e.Kr.) försvann träbillen.

En bild på årderbillen kan ses här.

Vi är mycket glada över vårt exemplar eftersom den är i sådant gott skick. För det första var den oanvänd när den lades ner i brunnen och för det andra så har vattnet bevarat den så väl att den ser ut som ny.

I tisdags arrangerades ett pressmöte ute på Lindängelund där våra resultat presenterades. De som har missat reportagen kan klicka på länkarna här: TV4 Malmöhus , Sydnytt (med minutinställningen 08.57 – 10.45) samt P4 Malmöhus (den 15/11 kl 15.00- 15.30, minuttid 19.30- 24.13)

Mitt under pågående inspelning, till vår projektledare Annes Carlies stora förtjusning, gjorde Ola Kronberg ett intressant keramikfynd. I ett kulturlager låg en del av en fotskål. Denna typ tillhör kategorin fingodskeramik och har troligen fungerat som ett serveringskärl. I Lindängelund har vi hittills mest hittat vardagskeramik och därför var lyckan stor när Ola presenterade sitt fynd. Kärlet tillverkades för cirka 2000 år sedan och har lagts ner som offer i en brunn. Den här typen av keramik har sin förebild i samtida romerska glasskålar. Eftersom få av dessa fanns i omlopp i det här området gjorde man helt enkelt imitationer i lera.

Själva foten av fotskålen, fortfarande täckt i lera.

Vi vill åter igen tacka alla de cirka 30 personer som medverkade vid våra guidade turer i onsdags. Trots regn och kyla. Det var tyvärr vår sista visning innan grävningens slut. Men det går fortfarande hålla sig uppdaterad om hur vårt arbete framskrider här på bloggen i några veckor till!

Mysteriet med barnet i ”brunnen” fortsätter…

För några veckor sedan skrev vi om flera skelettdelar av ett barn som hittades i en brunn. Nu har det hänt igen.

Rebecka undersöker skelettdelarna.

I tisdags upptäcktes ett kranie, skulderblad och en bröstkorta djupt nere i ett brunnslager. Delarna pekar på att det är överdelen av en människa som hittats. Underligt nog är det just dessa delar av barnet som saknades i den andra brunnen. Tyvärr har inte Uv Syds expert på humanosteologi fått tillgång till benen ännu. Därför vet vi inte om även dessa delar tillhör ett barn, ”vårt barn” eller kanske en vuxen.

Kraniet i närbild.

Längre ner i brunnen, ned mot botten, gjordes ett annat intressant fynd. I lerlagret låg en grävkäpp av något annorlunda slag. Den undre delen, själva grävdelen, var formad som en spjutspets. Den övre delen hade inte en traditionell rund form utan var istället fyrkantig.

Grävkäppen med dess annorlunda form.

Grävkäppen är bara ett av många välbevarade träfynd som hittats i våra brunnar. Vi har tidigare beskrivit tre andra grävkäppar som alla låg i samma lager. I veckan hittades också en svepask. Denna typ av förvaring har använts troligen redan på stenåldern. En svepask består av ett spån som böjts kring en bottenplatta till det fått en rund form (eller oval).

Svepasken in situ.

Vårt fynd togs upp i preparat, det vill säga den lera som skyddade kärlet fick sitta kvar för att det inte ska förstöras. Därför vet vi ännu inte om asken är intakt eller om den innehåller några intressanta föremål. Vi har dock redan tagit mackroprover som senare ska analyseras och ge svar på vilka växter som finns i leran.

Det var en glad Anne som hittade svepasken.

Klas Holger och Håkan gräver fram svepasken.

Vi hittade fler träfynd i brunnarna i veckan, till exempel träpålar. Dessa var dock inte lika spektakulära som de ovan nämnda. Men vi kan konkludera att brunnarna är några av de mest intressanta och innehållsrika kontexter vi har på utgrävningen. Och än har vi några kvar. Hittills har drygt 10 stycken grävts ut, vilka ligger någorlunda samlade i våtmarksområdet. Men vi har ännu inte börjat utforska dem som ligger i gårdsbebyggelse. Det arbetet påbörjar vi nästa vecka. Förhoppningsvis får vi då fram ännu fler (trä)föremål.

Våra fina träfynd har körts till LUHMs magasin i Gastelyckan där de kommer förvaras till grävningen är slut. Då börjar arbetet med att prioritera vilka som ska konserveras. På de allra finaste kommer analyser göras där man kan se vilken sorts trä som använts. Troligen är det sorter som funnits lokalt i området. Dateringen på veckans fynd har vi redan ett hum om. Äldre järnålderskeramik hittades i brunnarna och ger en preliminär datering runt år 0. Men naturvetenskapliga prover kommer också tas för att bekräfta detta.

Vi kan redan i fält konstatera att flera av träpålarna har spår efter huggmärken och öppna snittytor. Dessa ska självklart undersökas för att få ut så mycket information som möjligt om vilka redskap som använts.

Svepasken är väl inlindad för att den inte ska falla sönder under transporten.

Alla träfynd är lastade och redo för sin nya tillvaro i magasinet.

Detta var en sammanfattning av veckans brunnsaktivitet. Vi fortsätter vårt arbete i ur och (hagel)skur och ser fram emot nästa veckas, förhoppningsvis intressanta, utgrävningsresultat.

Mysteriet med barnet i ”brunnen”

Vi har under den gångna veckan arbetat intensivt med att undersöka gropen med barnskelettet. I förra veckan fick vi hjälp av osteolog Caroline Arcini för att på plats samla in så många pusselbitar som möjligt om skelettet. Fanns alla delar av skelettet bevarade? Låg benen i orubbat läge? Och vad berättar de om hur kroppen har legat?

Barnskelettet.

Med en dusch av vatten framträder skelettdelarna tydligt i den mörka leriga torven.

Det återstår fortfarande många frågetecken att räta ut. Men redan nu kan vi med säkerhet säga att det saknas väsentliga delar av kroppen. Förutom barnets huvud saknas stora delar av ryggraden och bröstkorgen. Däremot finns bäckenet liksom delar av lårbenen kvar. Även höger arm och skulderblad finns bevarade liksom höger fot.

Barnets fot.

Alla tå och fotben i barnets högra fot låg i orubbat läge.

Vi förstår i nuläget inte varför vissa ben ligger kvar i läge, och varför andra saknas eller har rubbats. En tanke är att någon kanske har varit och grävt i den gamla vattentäkten vid ett senare tillfälle, och då skadat skelettet. Vad som kan tyda på detta är vi längre ned i gropen hittade delar av vänster underarm.
Nu återstår ett digert arbete med att reda ut när och varför barnet hamnade i vattentäkten. Ramlade barnet i vattnet och drunknade? Har barnet gravlagts där? Eller är barnet en offergåva till högre makter?

Vi vet ännu inte heller hur gammalt skelettet är? De ledtrådar vi hittills samlat in tyder dock på att barnet kan ha hamnat i vattentäkten redan under yngre stenålder. För att bringa klarhet i detta kommer vi inom kort att skicka iväg ben för en kol 14 datering.

Trästolpar och grävkäppar.

I vattentäktens ena hörn låg flera stora trästycken. Tre av dessa visade sig vara grävkäppar som troligen användes när man grävde gropen.

Trästolpar.

Två meterlånga trästolpar, väl nedkörda i den grå bottenleran, har troligen tillhört ett enkelt brunnskar.

Förutom barnskelettet avslöjade undersökningen av vattentäkten även andra spännande fynd. Redan i den övre kanten av karet stötte vi på stora trästycken. Flera av dessa visade sig, i takt med att vi grävde bort fyllningen i gropen, stå tätt tillsammans med ändarna nedkörda i den gråa bottenleran. En hypotes är att stolparna utgjort ett slags brunnskar för att klarna vattnet.

Till vår stora överraskning visade sig tre av träkäpparna utgöra bearbetade föremål. Det rör sig i samliga fall om grävkäppar, dock med lite olika utseende. Det verkar troligt att käpparna användes i samband med att man grävde ned stolparna till karet, för att sedan lämnas kvar på platsen.

Håkan med grävkäpp.

Håkan visar den minsta av de tre grävkäpparna.

Grävkäpp.

Den smäckraste av de tre grävkäpparna med en tydligt bearbetad spets.

Brunnar.

Flera stora brunnar avtecknar sig i den ljusa undergrunden när torven schaktades bort.

Under den gångna veckan har även stora delar av torvlagren i våtmarken schaktats bort. Under torven hittar vi en mängd anläggningar med mörkbrun torvblandad fyllning. Många av dessa döljer troligen ytterligare vattentäkter eller brunnar från olika tider. Fler spännande fynd är därmed att vänta!

Barnskelett funnet i våtmark vid Lindängelund

Efter en del tekniska problem har vi nu glädjen att åter kunna blogga och dela med oss av allt spännande som händer på utgrävningen vid Lindängelund. Just den här bloggen hade oturen att fastna i teknikstrulet. Att vi ändå väljer att publicera inlägget beror på att vi vill förmedla det som hände för cirka en och en halv vecka sedan, då vi under en dramatisk förmiddag hittade resterna efter ett förhistoriskt barnskelett i våtmarken. Den spännande fortsättningen på historien följer inom kort!

Våtmarken.

Våtmarken med schaktet där barnskelettet hittades.

Historien började med att vi, efter att ha rådgjort med metrologernas väderprognoser, bestämde oss för att utnyttja det fina och torra vädret till att leta efter torvlager till den stora våtmark som vi visste skulle ha funnits på området.

Vi började undersökningen med att dra en långt provschakt på det djupaste stället i sänkan. Redan i det första schaktet kunde vi bekräfta att det fanns gamla torvlager bevarade i våtmarken. För att undersöka om lagren var välbevarade, valde Anna att låta maskinen ta bort lagret i en del av provschaktet. Och där direkt under lagret avtecknade sig en cirka två meter stor anläggning fylld med mörk torvjord.

Anna undersöker fyndplatsen.

Anna använder en sond för att undersöka hur tjocka lagren är i gropen.

Anna undersökte anläggningen med en jordsond och kunde konstatera att det fyllningen fortsatte ytterligare cirka en halv meter ned i lermoränen. Det såg lovande ut! Än mer intressant blev det när Anna upptäckte att det även låg välbevarade ben i den vattendränkta torvjorden?

Rebecka.

Rebecka undersöker ett ben från gropen.

Rebecka, som nyligen har lärt sig att art och åldersbestämma djurben, kallades till platsen. Men, Rebecka blev ganska snart konfunderad. De här benen liknande inte djurben. Kunde de kanske vara från människa istället? Vi bestämde oss därför för att omedelbart kontakta UV Syd egen humanosteolog, Caroline Arcini, för att reda ut om det verkligen kunde vara människoben.

Bäcken.

Här undersöker Rebecka ena sidan av barnets bäcken.

Några knapptryckningar på datorn och telefonsamtal senare hade vi svart på vitt. Det var verkligen människoben! Men benen var inte från en vuxen person utan från ett barn och därtill ett ganska litet barn, bara cirka fyra och ett halvt till fem år gammalt.

Skelettdelar.

Ben från barnskelettet som hittades i provschaktet. I gropen hittade vi även snäckskal och pinnar.

Att hitta människoben i våtmarker är ganska ovanligt. Men det förekommer då och då. Hur gamla benen är och hur de har hamnat gropen är svårt att säga i nuläget eftersom utgrävningen fortfarande pågår. Vi vet ännu inte heller om hela skelettet finns kvar i gropen. Vi återkommer inom kort med fler detaljer om fyndet, så snart vi har undersökt platsen.