Tag Archive for 'bondgård'

Punkt 6 – bondgården under hundratals år

Under förhistorisk tid flyttades gårdar och byar med jämna mellanrum. När byggnaderna blev skruttiga och de närmaste markerna utarmade tog människorna med sina ägodelar och startade om på en ny plats, efter några decennier.

På Brunnshög har man dock hittat en gård som varat ovanligt länge. Inte så att samma hus har använts genom alla århundradena. Med jämna mellanrum har man byggt nya hus, men alldeles nära de gamla. Det är samma gårdsplats som har använts under en lång tid mellan 220 och 140 år sedan, med bostadshus och något uthus i varje ombyggnadsfas.

Arkeologerna har kunnat se att gårdens folk höll hästar, får och kor och odlade korn, vete, havre, råg och lin. Under de första hundra åren av gårdens existens höll man också på med järnsmide. I jorden och groparna låg rostiga föremål av järn och restprodukter från smidet kvar.

Under järnåldern hade man inte gruvor utan metallen utvanns från malm som man hämtade ur sjöar eller myrar. Malmen fick sedan renas i flera steg, innan man fått fram järn som dög att smida med. Arbetet var komplicerat och krävde stora kunskaper om råmaterial, ugnar och temperaturer. Och det krävdes mycket malm och mycket ved under processens gång.

Genom att analysera slagg och järnföremål har arkeologerna kunnat slå fast att gårdsfolket på Brunnshög inte har ägnat sig åt att utvinna järn. Brunnshögssmederna har i stället skaffat sig halvfärdiga smältor, som fått renas ytterligare och sedan smitts till föremål. Det var ingen stor produktion, utan det verkar ha varit för husbehov. Arkeologerna har bland annat hittat nitar, spikar, stämjärn, haspar, handtag och en synål.

Järnföremål som arkeologerna hittade på Brunnshög.Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet UV.

Järnföremål som arkeologerna hittade på Brunnshög.Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet UV.

Järnföremål som arkeologerna hittade på Brunnshög.Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet UV.

Men det märkligaste fyndet doldes i en grop strax utanför smedjan. Gropen hade först grävts för att ta upp lera för att bygga med (t ex hus och ugnar). Sedan hade gropen pö om pö fyllts igen, bland annat med stora mängder avfall i form av kasserat järn och slagg från smidet.

I ena änden av den stora gropen låg femton stora slaggklumpar och en packning av stora stenar. Här hittade arkeologerna sprida, brända ben, i form av skalltak och rörben från en vuxen människa.

Det hela liknade en grav, om än av det ovanliga slaget. Graven var ungefär 1800 år gammal. Dateringen sammanfaller med att smidesarbetena verkar upphöra på gården. Kanske var det smeden själv, som begravts med resterna av sitt arbete?

En ovanligt komplett keramikkruka hittades i botten av en brunn på gården. Den hade använts till att hissa upp vatten, tills repet brast och krukan blev kvar. Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet UV Syd.

En ovanligt komplett keramikkruka hittades i botten av en brunn på gården. Den hade använts till att hissa upp vatten, tills repet brast och krukan blev kvar. Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet UV Syd.

Det finns många sägner och berättelser som pekar ut smederna som personer med nästan magiska förmågor. Deras kunskaper väckte säkert aktning – att ur en klump roströd sten, via eld vatten göra järnet mjukt och sedan skapa hårda, konstfärdiga föremål… vem har inte hört talas om magiska svärd eller kedjor, eller om smeder som inte fick retas upp?