Tag Archive for 'Brunnshög'

Rapportarbete och en kommande utställning om grävningarna på ESS

Förra året vid den här tiden var grävningarna i full gång på ESS-området nordost om Lund. Nu, ett år senare, har större delen av det som grävdes ut kokts ned till ett manus som i nuläget är på omkring 350 sidor text och tabeller och flera hundra figurunderlag. Ett digert jobb som lagts ned av författarna under året och ett digert redaktörsjobb som nu satt igång! Att läsa oredigerad text, sida upp och sida ned, med redaktörsglasögon kan emellanåt vara lätt utmattande men samtidigt ger det en överblick och insikt om hur mycket spännande lämningar som undersöktes förra hösten. Den överblicken var inte möjlig att ha i fält, åtminstone inte i sådan detalj som ett rapportmanus kan erbjuda.

I förra bloggen kunde ni läsa om stenålderslämningarna – om hyddor, hus och gravar. Nu har järnåldersbebyggelsen och dess olika faser tagit form. I området invid Odarslövsvägen ser vi en gård med lång kontinuitet och flera stora hus under loppet av järnåldern.

Gården etableras omkring mitten av 200-talet e Kr. Då byggs två hus – en huvudbyggnad på över 30 m och en mindre, halliknande byggnad. Från den här tiden finns också flera ugnar som anläggs i ett område en bit från husen. Från ugnarna har ett stort material av sädeskorn samlats in, och ugnarna kopplas genom detta till hantering av säd och gårdens livsmedelsproduktion. Någon gång under 300-talet e Kr byggs en ny, större huvudbyggnad som varit ca 40 m långt. Hallbyggnaden ersätts med ett långhus. Under 400-talet e Kr och omkring 100–150 år framåt når gården sin kulmen och omfattar då som mest sex byggnader. Inte minst utgör en 25 m lång och 7 m bred hallbyggnad ett imponerande inslag. De bevarade delarna av stolphålen var upp mot en meter djupa. Från mitten av 500-talet och cirka 100 år framåt minskar gården i storlek, åtminstone om vi ser till antalet hus. Huvudbyggnaden är ändå fortsatt imponerande med sin längd på 40 m.

Fig.1 En av pärlorna från gårdsgravfältet.En av pärlorna från gårdsgravfältet.

På en höjd, drygt hundra meter från gården anläggs ett gårdsgravfält. Dateringarna tyder på att det använts under gårdens tidigare faser, från strax innan 200 e Kr fram till omkring 400-talet e Kr. Tolv säkra gravar har konstaterats men det finns ytterligare anläggningar som kan ha varit gravar men som på grund av olika omständigheter inte med säkerhet kunnat tolkas som sådana. Det fanns också anläggningar som tyder på att det stått resta stenar på gravfältet. Tyvärr var bevaringsförhållandena för ben mycket dåliga vilket gör att vi inte kan ålders- och könsbedöma de gravlagda annat än i undantagsfall. Gravgåvorna var däremot rika! Dekorerade och odekorerade lerkärl liksom glas- och bärnstenspärlor fanns i riklig mängd. Två gravar sticker ut som särskilt rikt utrustade – en innehöll guldföremål, ytterligare en innehöll rester av en fibula och en pärluppsättning med 551 glas- och bärnstenspärlor.

guldföremål ESSEtt av guldföremålen

Gravarna förstärker det intryck av en större gård i bygden som byggnaderna också ger. Arbetet med att analysera dess status och betydelse i ett större perspektiv återstår att göra. Här blir inte minst relationen till centralplatsen Uppåkra, som ligger några kilometer söderut, av stort intresse att diskutera.

Under hösten kommer vi att planera och arbeta med en mindre utställning på Lunds universitets historiska museum. Mer om det kommer senare.

Håll utkik!

/Kristian Brink, Sydsvensk Arkeologi/samarbetsprojekt UVSyd

Brunnshög framtidsvandring

Sedan slutet av 1990-talet har det gjorts många arkeologiska utgrävningar vid Brunnshög i nordöstra Lund. En ny stadsdel ska växa fram, med både bostäder och storskaliga forskningscentra – men tänk att här har varit bostäder och mötesplatser redan för flera tusen år sedan.

Magnus kollar så att inte stenarna grävs bort – de kan ju vara resterna efter en grav.

Magnus kollar så att inte stenarna grävs bort – de kan ju vara resterna efter en grav. Foto: Riksantikvarieämbetet UV Syd.

Området ligger lite bortanför de arkeologiskt centrala delarna av sydvästra Skåne, men det betyder inte att människor inte vistats här eller att de som levt här varit lite bortanför. Tvärtom visade det utgrävningarna att det fanns spår efter det allra tidigaste jordbruket, en jättelik inhägnad, enkla gravar och stenmonument, en seglivad bondgård och en smed som begravdes med sitt smide.

Den som gräver en grop… av Annes koncentrerade min att döma är hon i full färd med att göra en ritning över gropens utseende.

Den som gräver en grop… av Annes koncentrerade min att döma är hon i full färd med att göra en ritning över gropens utseende. Foto: Riksantikvarieämbetet UV Syd.

Arkeologerna har kommit långt i sin forskning om området. I dessa webbsidor kan du läsa lite om resultaten av utgrävningarna och tankarna om hur området använts under olika tider av förhistorien.

En fin liten flintyxa från bondestenåldern, direkt ur jorden till arkeologens hand.

En fin liten flintyxa från bondestenåldern, direkt ur jorden till arkeologens hand.

En stor bit av en keramikkruka, med en hank på insidan, hittades på Brunnshög. Det var det yngsta keramikfyndet på platsen, ”bara sisådär 1500 år gammalt. Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet.

Webbsidorna kan man också nå via QR-koder på skyltar på plats i terrängen kring Brunnshög. Det är Lunds kommun som har lagt upp en slinga som kallas ”Framtidsvandring”, där Riksantikvarieämbetet UV Syd lagt till berättelser utifrån arkeologin. Vandringen tar sin början vid Klosterängshöjden, där ”tjurskyltarna” står, och slutar vid busshållplatsen Höjdpunkten. Välkommen att följa med!

Information om framtidsvandringen från Lunds kommun 

Punkt 1 – arkeologin i nordöstra Lund

Inom Brunnshög har det gjorts utgrävningar sedan årtusendeskiftet. Lunds kommun hade bestämt att det vore lämpligt att staden växte i den här riktningen. Det var ett bra läge för arkeologin att komma in. Det blev ett också bra tillfälle att kontrollera om den dittillsvarande synen på områdets förhistoria verkligen stämde.

Kartan visar kända fornlämningar respektive utgrävda platser i trakten.

Kartan visar kända fornlämningar respektive utgrävda platser i trakten.

Innan marker bebyggs eller grävs upp för t ex parkeringar och vägar, så får arkeologerna undersöka om det finns fornlämningar inom området. Ibland är det kända, fullt synliga gravhögar, runstenar och stenkammargravar. Men oftast är de arkeologiska fynden gömda i och under jorden. Man får provgräva för att ta reda på om och var det finns något och i så fall hur gammalt det är. Sedan avgörs vad som ska undersökas mer noga – slutundersöka, kallar arkeologerna det.

Man behöver inte gräva särskilt djupt för att hitta spår efter människors liv och leverne. I det stora hela går det till så att arkeologerna låter en grävmaskin ta bort den bruna jorden, matjorden, som oftast är mindre än en halvmeter tjock. Därunder kan man hitta spåren efter hur folk har bott (t ex märken där stolpar till byggnader stått eller gropar som man slängt skräp i) eller vad de har sysslat med (t ex fläckar av kol efter eldstäder). Där ligger också föremål, hela eller i delar, så arkeologerna hittar keramikskärvor, vassa flintpilspetsar och rostiga knivblad. Ibland ligger det också gravar. Och så finns det rester av gamla tiders djur- och växtliv: en massa skelettdelar och pyttesmå fröer. Till och med tusenåriga pollen kan man hitta.

Arkeologerna hittade boplatser, gravar och monument, liksom spår efter hantverk och odling som gick så långt tillbaka i tiden som 6000 år. Det fanns fornlämningar lite varstans och egentligen från alla perioder, men det verkar ha varit särskilt intensivt under bondestenåldern och järnåldern.

Våtmarker, kustlinjen och höjder över havet. Landskapet har sett annorlunda ut, med havsvattennivåer som varierat och lite olika klimat.

Våtmarker, kustlinjen och höjder över havet. Landskapet har sett annorlunda ut, med havsvattennivåer som varierat och lite olika klimat.

Varför skulle det vara bra att bor och leva här då? Tittar man åt väster, så ser man en slätt breda ut sig. I äldre tider var markerna blötare, med vattendrag och våtmarker, och emellanåt har havet gått längre inåt land. Tittar man österut inåt land så anar man Romeleåsen i fjärran – då som nu mer kuperad och skogbeväxt. Brunnshögsområdet har helt klart legat ganska bra till, varken på den småsumpiga slätten eller i värsta backarna. Och ganska lagom mellan två vadställen, vid Höjeå i söder respektive Kävlingeån i norr.

Punkt 2 – från skog till åker

Arkeologerna intresserar sig inte bara för vad människorna lämnat efter sig ifråga om saker och konstruktioner. För att förstå hur folk levde förr måste man också ta reda på hur naturen såg ut och hur den hanterades.

Precis som föremål kan bevaras tusentals år i jorden, kan också träbitar, växtdelar, snäckor, fröer och pollen finnas kvar. Dessutom kan det finnas skelettdelar från djur. Allt detta hjälper till att ge en bild av miljön under olika tider.

Allra bäst bevarat är sådant som legat gömt en bit under mark, i fuktig jord där så lite syre som möjligt sipprat in. Det är ju syre som bryter ner alla dessa organiska material och som faktiskt gör dem till kompost. Årtusendenas kompost är det som har bildat den bruna, feta, fina matjorden, den som är så prima att odla på här i Skåne.

De som forskar kring äldre växtmiljöer kallas paleobotaniker. De blir extra glada när arkeologerna hittar igenfyllda gamla brunnar och gropar eller djupa lager av torv i svackor där det förr stått vatten. Just där kan de ta serier av prover och få fram bra resultat, ofta från flera påföljande tidsperioder. En liten burk jord eller torv räcker för att få fram massor av pollen. Någon liter material ger fina fröer, korn, nötskal och snäckor. Experter kan också avgöra vilket slags träd som en träbit kommer ifrån. Ofta går det att kombinera med t ex kol 14-datering, så att man kan pricka in hur länge sedan växtdelarna hamnade i brunnen eller torven.

Paleobotanikern har klivit ner i en grop som grävts i torven i en gammal våtmark. Vid varje gul sticka, som är inskjuten i torvväggen, tar han ett prov. Torven har ju växt till i takt med att organiska material avsatts i ytan. Pollen har fallit ner och kapslats in i sitt eget tidsskikt.

Paleobotanikern har klivit ner i en grop som grävts i torven i en gammal våtmark. Vid varje gul sticka, som är inskjuten i torvväggen, tar han ett prov. Torven har ju växt till i takt med att organiska material avsatts i ytan. Pollen har fallit ner och kapslats in i sitt eget tidsskikt.

Vissa växter föredrar att stå fuktigt. Andra plantor gynnas av att människor trampar runt och djur betar. När frekvensen av trädpollen går ner förklaras det av att människor börjat hugga ner skog och röja. Man kan se om något har odlats eller om platsen lämnats öde efter en tid av jordbruk. Visst pollen kan flyga jättelångt, annat sprids bara en kort sträcka. Några nyss skördade sädeskorn kan bli drällda helt inpå knutarna.

En påse godis? Nej, ett urval fröer och korn, som silats fram ur ett jordprov från en brunn och fotograferats med rejäl uppförstoring. Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet UV Syd.

En påse godis? Nej, ett urval fröer och korn, som silats fram ur ett jordprov från en brunn och fotograferats med rejäl uppförstoring. Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet UV Syd.

För 6000 år sedan stod skogen djup och lummig här. Ek, lind, alm, hassel, björk och al täckte landskapet. Snart skulle dock människorna börja röja gläntor i lövskogen. Man högg ner träden och brände marken för att ge plats åt små odlingar, i början av korn och vete. Det var också bra att gynna gräset, som bete åt får, getter och nötboskapen. Och så fanns det smultron – paleobotanikerna har hittat fröer!

Det tog lång tid innan människorna hade förändrat landskapet mer märkbart. För ungefär 4500 år sedan var det ungefär lika mycket betes-/odlingsmark som skog. Utvecklingen slutade inte där. För ungefär 2000 år sedan visar proverna att örtpollen (gräs och blommor) utgör 90 % och trädpollen bara 10 %. Fortfarande odlades korn och vete, men också havre, råg och lin. Gräsmarkerna var artrika, med t ex maskrosor, prästkragar, klöver och malört.

Punkt 3 – vi ses vid palissaden

Redan under provutgrävningarna på Brunnshög hade arkeologerna fått känning på en palissad. Rader av märken efter resta trästolpar tydde på att en av förhistoriens mest särpräglade byggnadsverk hade stått här.

När platsen mer genomgripande undersöktes tog arkeologerna bort matjorden från ett större sammanhängande område och då avtecknade sig märkena efter en ungefär 100 meter lång och 50 meter bred konstruktion.

I plan har anläggningen varit nästan rektangulär, med rundade hörn. Den låg på en liten svag förhöjning, med våtmarker på ömse sidor. Konstruktionen har bestått av trästolpar, som satts ner i stolphål och rests upp. Märkena som arkeologerna upptäckte var alltså dessa stolphål, nu igenfyllda med lera och jord men fullt urskiljbara. Ingen vet med säkerhet hur höga stolparna har varit, eftersom inga finns kvar. Men det hela har liknat en jättestor inhägnad.

Vid utgrävningarna hittade man 428 stolphål som ska räknas till palissaden. Märkena gick att urskilja framför allt i långsidorna. På sina ställen fanns det upp till fyra rader stolphålsmärken i bredd. I kortändarna har nutidens jordbruk nött ner stolphålen, där plogen gått lite djupt. Kanske har det varit det dubbla antalet stolpar, som en gång stått här? Över 800 trästammar, som huggits ner, huggits till, släpats fram och rests upp. Med hjälp av flintyxor, handkraft och i bästa fall någon oxe…

Planritningen visar de spår som arkeologerna såg, av palissaden på Brunnshög. På ömse sidor har det legat våtmarker.

Planritningen visar de spår som arkeologerna såg, av palissaden på Brunnshög. På ömse sidor har det legat våtmarker.

Här och där fanns glapp i raderna. Tydligast var ett glapp på vardera långsidan. På ömse sidor av glappen var stolphålen dessutom lite speciella. Några visade att stolparna lutat, andra innehöll en massa orangefärgad, bränd lera. Ett stolphål innehöll dessutom brända människoben. Arkeologerna är säkra på att glappen motsvarar öppningar, som kanske haft någon takbyggnad över och där man verkar ha placerat offergåvor. Kol 14-dateringar har visat att palissaden är ungefär 5000 och 4500 år gammal.

Palissaden är inte den första som hittats i Skåne. Vid Malmö har man hittat resterna efter hela fyra stycken och vid Dösjebro norr om Kävlinge ytterligare en. I Danmark har de också förekommit.

Palissader har hittats på flera platser i Sydvästskåne.

Palissader har hittats på flera platser i Sydvästskåne.

Så, vad har sådana här palissader tjänat till? Inom palissaderna finns sällan särskilt många andra arkeologiska spår, framför allt inte från vardagsbestyren med att äta och sova. Ibland kan man däremot hitta offergåvor, som skelettdelar eller fina flintyxor. Placeringen i landskapet är genomtänkt, gärna nära vattendrag eller våtmarker och mer eller mindre tydliga kommunikationsleder.

Palissaden på Brunnshög kan ha sett ut ungefär som på rekonstruktionsteckningen. Teckning: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet

Palissaden på Brunnshög kan ha sett ut ungefär som på rekonstruktionsteckningen. Teckning: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet

En samlingsplats, menar arkeologerna. Människor har mötts vid eller inom palissaderna, men exakt varför är okänt. Förklaringarna kan vara många och måste inte utesluta varandra: rättsskipning, tillbedjan till högre makter, försvara, handla med jordbruksprodukter eller festa.