Tag Archive for 'djurben'

Page 2 of 2

Med tinbl bein tillverkade man snoddar!

Arbetet med schaktningarna på de historiska gårdslägena fortsätter i Örja. Under den gångna veckan har vi tagit bort stensyllen i den norra längan på gård 12. Under huset kom det ytterligare lager och länge såg det ut som att det inte fanns några andra bebyggelsespår. Men så fredag förmiddag, när resterna av den äldre matjorden skalades bort, framträdde rader av stolphål med mörkfärgad jord mot den ljusa undergrunden. I dagsläget ser det ut till att det rör sig om mer än ett hus. Vilken typ av stolphus det rör sig om och vilken del av järnåldern de tillhör är ännu för tidigt att säga.

Maskingrävning på gård 12.

Arkeologerna i team 1 undersöker lager med maskin på gård 12.

Veckans blogg handlar om två små textilredskap av typen tinbl bein, som vi hittat på gård 12. Föremålstypen har fått sitt namn efter ett liknande redskap som arkeologer hittade i Lund för en del år sedan. På det här redskapet fanns inristade runor som bildade ordet tinbl bein.

Våra två tinbl bein är ungefär lika stora (ca 6 cm). De är tillverkade av ett mindre rörben, där man skurit av ändarna och gröpt ur märgen. Båda redskapen är i ena ändan försedda med två utskurna spetsar och en lite bredare tapp, medan basen är rakt avskuren.

Tinbl bein 1.

Tinbl bein från gård 12. Redskapet är 6,5 centimeter långt och vackert dekorerat på alla sidor med vinkelställda linjer.

Tinbl bein 1.

Redskapets plana sida är dekorerad med ett granbarrsliknande mönster.

Sinsemellan är redskapen ganska olika. Det ena tinbl beinet har en väldigt smäcker form och är rikt dekorerat på alla sidor med olika typer av vinkelställda linjer. På det här föremålet sitter de två spetsarna några lägre placerade i förhållande till den breda tappen. Det andra tinbl beinet är av lite enklare slag och uppvisar inte samma hantverksskicklighet.

Tinbl bein 2.

Det andra tinbl beinet är också från gård 12. Föremålet är 6 centimeter långt.

Tinbl bein 2.

Föremålets plana sida är dekorerat med tre grupper av horisontella linjer och ett kryss.

Man har tidigare hittat fynd av tinbl bein, både i tidiga städer som t.ex. Lund och Sigtuna och på landsbygden i byar som t.ex. Filborna vid Helsingborg och Gårdsstånga utanför Lund. Redskapet använde man för att tillverka snoddar för olika ändamål, t.ex. kläder, skosnören eller till att hänga saker i. Själva tekniken att framställa snoddar kallas påtning, och kan jämföras med en slags stickning. Om du vill veta mer om tekniken hittar du illustrativa bilder och beskrivningar på webben. Jag skulle tro att många nickar igenkännande när ni ser bilderna och kanske rent av har påtat själva som barn.

Maria Pettersson.

Gästande arkeolog Maria Pettersson från UV Öst i Linköping undersöker gränsdiken vid gård 20.

Under veckan har vi även haft besök av arkeolog Maria Pettersson. Maria jobbar vanligtvis på vårt kontor UV Öst i Linköping. Hon har under ett par dagar hjälpt oss i Örja med att börja nysta i de många system av diken och rännor som vi har fått fram mellan de historiska gårdslägena.

Linda Rosendahl.

Linda registrerar kontexter i datorn.

Nu tar jag semester i två veckor. Under den här tiden kommer Linda att ta över bloggandet. Linda arbetar till vardags med att skriva in data från undersökningen i vårt dokumentationssystem Intrasis. Alla läsare önskas en fortsatt skön sommar. Så hörs vi igen i början av augusti. Anne.

Det ligger en häst begraven!

Veckans blogg från Örja handlar om fyndet av ett välbevarat hästskelett från gård 20. Skelettet kom i dagen redan i samband med schaktningen. Det låg i ett lager med raseringsmassor av sten, tegelstenar och lera, troligen från en riven byggnad. Bland massorna hittade vi flera delar från lerkärl, bl.a. trefotsgrytor. Detta talade för att hästen inte var nutida, utan grävdes ned på platsen för minst tre eller fyra hundra år sedan. Men varför hade hästen grävts ned på gårdstomten? Hur gammal var den och varför hade den dött?

Skelett av häst under framgrävning.

Claes och Bo gräver fram hästskelettet.

När Bo Knarrström fick ett kraftigt utslag på metalldetektorn efter något järnföremål som låg under hästens bröstkorg, började vi fundera över om hästen hade grävts ned i samband med de dansk-svenska krigen på 1600-talet. Kanske hästen i sådant fall hade ingått i kavalleriet, antingen på den danska eller svenska sidan? Att hästens ena bakben verkade ha avlägsnats innan den lades ned i gropen gav ytterligare näring åt vår hypotes att det kanske rörde sig om en kavallerihäst. Vi enades därför om att tillkalla en tecknare för få gjort en professionell ritning av skelettet. Till vår stora glädje var arkeologen och illustratören Loic Lecareux beredd att med kort varsel ta på sig en sådan uppgift.

Hästskelett.

Hästen ligger utsträckt på vänster sidan, med halsen och huvudet vänt bakåt, så att huvudet vilar på ryggen med mulen riktad åt väster.

Hästhuvud.

Närbild av hästens huvud.

I början på den här veckan var dokumentationen av skelettet äntligen klar och det var dags att plocka upp de olika benen. Under bröstkorgen fann Bo en spik och en nit av järn med detektorn. Några delar till ridutrustning, som t.ex. stigbygel, sadel- och seldonsbeslag, fanns det inga spår efter. Därmed kan vi i nuläget inte heller, vare sig bekräfta eller avstyrka, tesen om en kavallerihäst från de dansk-svenska krigen.

Hästskelettet är mycket välbevarat. En preliminär bestämning av benen, utförd av osteolog Annica Cardell, visar att rör det sig om en ung individ, troligen mellan tre och fyra år gammal. Hästen har haft en mankhöjd på mellan 153-157 cm, vilket innebär att det rör sig om en mindre häst. Fortsatta analyser får utvisa om hästen har fler skador, som kan svara på varför hästen dog.

Under den gångna veckan har vi haft flera besök på grävningen, både av fackfolk och av allmänheten.

Osteologbesök.

Osteolog Annica Cardell diskuterar benfynd med Ulrika.

Fyndtvätt.

Gästande arkeolog Edith Peytremann (t.v) från Frankrike hjälper Karin med fyndtvätten. Edith jobbar som arkeolog vid den statliga byrån INRAP (Institut National Recherhes Archeologiques Préventives), som utför uppdragsarkeologiska undersökningar.

Vi har även haft två visningar. Tisdag fick vi besök av personal från Teknik- och Stadsbyggnadsförvaltningen i Landkrona och på torsdagen kom en grupp med arkeologistuderande från arkeologiska institutionen i Lund.

Spel och dobbel. Tärning funnen i Jönköping.

Tärning

Så här i början på grävningen ägnar vi oss åt att finna tomtgränser och husgrunder. I en husvägg hittades en fin tärning i horn eller ben mellan två grundstenar. Rödgods, porslin och djurben återfinner vi i rikliga mängder, men visst sprider sig ett extra stort leende över läpparna på en garvad arkeolog när dylika tecken på tidsfördriv visar sig. Ibland finner vi fusktärningar, denna tärning har dock ärliga avsikter med endast en sexa.

Carina

Rakt ned i 1600-talet

Det mesta på den yta vi har framme nu är lämningar från 1700-talet. Men på ett ställe har vi dykt rakt ned i 1600-talet, till och med dess förra hälft. Omedelbart utanför en husgrund ligger en ränna med mycket djurben och krukskärvor. Här fann vi en fin liten skärva från en tallrik som tillverkats i Holland någon gång under 1600-talets första hälft. Tallriken var gjord i fajans med vit glasyr och dekor i gult och blått. I samma lager låg också örat till en liten skål. Sådana skålar med öron att hålla i verkar ha varit populära under 1600-talet. Ofta hade örat formen av en fransk lilja, mer eller mindre välgjord. Just denna skål kan man nog säga är lite ”tafflig”. Kanske är den tillverkad av en krukmakare som hade sett sådana skålar någon annanstans, men inte visste riktigt säkert hur han skulle göra?

Örat till en liten skål och en skärva från en holländsk fajanstallrik, båda från 1600-talet

I samma husgrund hittade man ett mynt vid förundersökningen. Det var från drottning Kristinas regeringstid, alltså samtida med skärvorna. Kanske hade man lagt myntet i grunden när man började bygga huset för att skydda det mot onda makter.

En gammal gränd i Åkroken

Nu äntligen är det dags för lite foton på medeltida lämningar ifrån Åkroken. Som Anna skrev häromdagen så är vi ju i början av undersökningen, men vi har redan börjat få fram fina tydliga lämningar.

För en par dagar sen kom en fin gränd fram i dagens ljus. Som  bilden visar är det en träbelagd gränd, en så kallad kavelbro. Via fyndmaterial som låg ovanpå gränden kan den dateras till  1300tal.

På bilden nedan håller Mathias och Patrik på att rensa fram resterna av en fragmentariskt bevarat trägolv.

När vi rensar och gräver hittar vi såklart också väldigt mycket olika föremål. Den vanligaste kategorin utgörs hittills av keramik och djurben.

Keramiken på fotot ovan kan dateras till sent 1300-tal.

På fotot nedan syns en sammansatt dubbelkam, som kan dateras till 1200/1300-tal.

Sådär. Nu kan ni iallafall avnjuta lite bilder på medeltiden!
GLÖM INTE! Gå in på Sörmlands museums hemsida och läs deras blogg/dagbok!

Vi hörs

Annika N