Tag Archive for 'ESS'

Rapportarbete och en kommande utställning om grävningarna på ESS

Förra året vid den här tiden var grävningarna i full gång på ESS-området nordost om Lund. Nu, ett år senare, har större delen av det som grävdes ut kokts ned till ett manus som i nuläget är på omkring 350 sidor text och tabeller och flera hundra figurunderlag. Ett digert jobb som lagts ned av författarna under året och ett digert redaktörsjobb som nu satt igång! Att läsa oredigerad text, sida upp och sida ned, med redaktörsglasögon kan emellanåt vara lätt utmattande men samtidigt ger det en överblick och insikt om hur mycket spännande lämningar som undersöktes förra hösten. Den överblicken var inte möjlig att ha i fält, åtminstone inte i sådan detalj som ett rapportmanus kan erbjuda.

I förra bloggen kunde ni läsa om stenålderslämningarna – om hyddor, hus och gravar. Nu har järnåldersbebyggelsen och dess olika faser tagit form. I området invid Odarslövsvägen ser vi en gård med lång kontinuitet och flera stora hus under loppet av järnåldern.

Gården etableras omkring mitten av 200-talet e Kr. Då byggs två hus – en huvudbyggnad på över 30 m och en mindre, halliknande byggnad. Från den här tiden finns också flera ugnar som anläggs i ett område en bit från husen. Från ugnarna har ett stort material av sädeskorn samlats in, och ugnarna kopplas genom detta till hantering av säd och gårdens livsmedelsproduktion. Någon gång under 300-talet e Kr byggs en ny, större huvudbyggnad som varit ca 40 m långt. Hallbyggnaden ersätts med ett långhus. Under 400-talet e Kr och omkring 100–150 år framåt når gården sin kulmen och omfattar då som mest sex byggnader. Inte minst utgör en 25 m lång och 7 m bred hallbyggnad ett imponerande inslag. De bevarade delarna av stolphålen var upp mot en meter djupa. Från mitten av 500-talet och cirka 100 år framåt minskar gården i storlek, åtminstone om vi ser till antalet hus. Huvudbyggnaden är ändå fortsatt imponerande med sin längd på 40 m.

Fig.1 En av pärlorna från gårdsgravfältet.En av pärlorna från gårdsgravfältet.

På en höjd, drygt hundra meter från gården anläggs ett gårdsgravfält. Dateringarna tyder på att det använts under gårdens tidigare faser, från strax innan 200 e Kr fram till omkring 400-talet e Kr. Tolv säkra gravar har konstaterats men det finns ytterligare anläggningar som kan ha varit gravar men som på grund av olika omständigheter inte med säkerhet kunnat tolkas som sådana. Det fanns också anläggningar som tyder på att det stått resta stenar på gravfältet. Tyvärr var bevaringsförhållandena för ben mycket dåliga vilket gör att vi inte kan ålders- och könsbedöma de gravlagda annat än i undantagsfall. Gravgåvorna var däremot rika! Dekorerade och odekorerade lerkärl liksom glas- och bärnstenspärlor fanns i riklig mängd. Två gravar sticker ut som särskilt rikt utrustade – en innehöll guldföremål, ytterligare en innehöll rester av en fibula och en pärluppsättning med 551 glas- och bärnstenspärlor.

guldföremål ESSEtt av guldföremålen

Gravarna förstärker det intryck av en större gård i bygden som byggnaderna också ger. Arbetet med att analysera dess status och betydelse i ett större perspektiv återstår att göra. Här blir inte minst relationen till centralplatsen Uppåkra, som ligger några kilometer söderut, av stort intresse att diskutera.

Under hösten kommer vi att planera och arbeta med en mindre utställning på Lunds universitets historiska museum. Mer om det kommer senare.

Håll utkik!

/Kristian Brink, Sydsvensk Arkeologi/samarbetsprojekt UVSyd

Utsikt från projektledarrummet

Som projektledare på en arkeologisk utgrävning missar man mycket av det roliga. Det mesta faktiskt. Inte det att man aldrig har kul, men man går miste om det som är så speciellt med att jobba som fältarkeolog, fältkänslan och alla historier och myter. I sandstorm och lervälling där utanför mitt (för säkerhets skull gallerförsedda) projektledarfönster berättas och skapas i detta nu historier från gamla och nyligen gjorda utgrävningar. Att vara arkeolog i början av sin karriär innebär nämligen att flänga land och rike kring och delta i utgrävningar där det för tillfället behövs folk. Varje gång man kommer till en ny undersökning möter man nya och gamla bekantskaper, alla lika sugna på att höra och berätta.

Anna blogg Bild1Bild 1. Utsikt från projektledarfönstret. Foto: Anna Lagergren, Raä.

Ofta handlar historierna om någon stackare som råkat göra en blunder. De berättas på ett hyfsat medlidsamt sätt (utan att för den skull förminska nöjespotentialen). Alla vet att nästa gång kan det vara ens egen tur att figurera i en myt som sprids säsongssnabbt över hela landet. De bästa berättelserna återberättas i åratal och förlänger livet på många.

Man missar också UPPTÄCKTSSTUNDERNA. Känslan därute, när man precis gräver fram ett pärlhalsband, en yxa eller en 6000 år gammal kruka som ingen rört sedan dess. Igår kom 4 fyllfat in, överfulla med skärvor från ett sjukt stort kärl från TNI (tidigneolitikums äldsta del, ca 6000 år gammalt). Det största jag har sett!

Anna blogg bild3Bild 2. 6000 år gammalt kärl, just inkommet från fält. Foto: i all hast Kristian Brink, Sydsvensk Arkeologi AB.

Det här kärlet måste ha haft en diameter på minst 40, kanske 50 cm. Inget man fyller och bär runt på. Däremot lämpligt om man vill lagra något i stor mängd, att konsumera på plats. Eftersom vi har hittat en ugn från samma period, tillsammans med sädeskorn som skulle kunna vara spår av maltrostning, går mina tankar osökt till öltunna. Med hjälp av diverse naturvetenskapliga analyser hoppas vi kunna få svar på detta under nästa år.

Anna blogg bild2Bild 3. Fältkollegor äter lunch, jag snyltar på stämningen. Foto Anna Lagergren.

Som projektledare kan man snylta på fältkänslan, genom att lyssna på avstånd och njuta av rasterna när alla kommer in och sorlar, skrattar, ångar och skitar ner. Och genom att lägga vantarna på fynden när de kommer in. Att vara projektledare är rätt bra ändå. Och vid närmare eftertanke så berättas och förbättras den arkeologiska historieskatten även i kontorsboden!

Anna blogg bild4Bild 4. Håkan Aspeborg traderar i kontorsboden. Foto: Anna Lagergren, Raä.

Trevlig helg!

//Anna Lagergren, Raä.

Bland Skånes första bönder, ett bryggeri/bageri från järnålder och brunnar som speglar omgivande landskap

Tack vare att det finns riktigt gott om förkolnade sädeskorn från både stenålder och järnålder här på ESS området kommer det vara möjligt att ta reda på mer om hur jordbruket och förädling av livsmedel gick till. Det är ett unikt tillfälle att få veta mer om hur det gick till när de första bönderna i Skåne brukade marken samt hur livsmedel förädlades på järnåldern.

De har lämnat så mycket förkolnade sädeskorn efter sig så att det blir möjligt för oss att ta reda på mer detaljerat hur jordbruket gick till på platsen. Vi tar jordprover ur marken i de arkeologiska lämningarna sedan flotterar Linda och Truls proverna vilket innebär att det hälls ner i vatten så att sand och grus sjunker medan fröer och träkol flyter som sedan kan silas fram. När proven torkat kikar jag på dem i stereomikroskop. Det är så spännande att se vilka sorter och hur många de är. Arkelogerna får då snabbt besked om proverna är innehållsrika och var de ska leta vidare. Nu så här mitt i grävningen har jag hittat fröer i två tredjedelar av dem vilket är ett bra utfall.

annaB_43

Bild.1. Flottering av prover. Foto: Linda Engström Fredriksson, Raä

Det vi är nyfikna på att veta förutom vilka grödor de odlade är om sädeskornen importerades söderifrån eller om de förädlades för att klara det nordiska klimatet. Sorterades kornen så att stor korn användes till utsäde? Vi undrar också om de gödslade åkrarna. De mest spännande är förstås vad skörden användes till. Vi ser i proverna att de hanterade flera olika sorters vete t.ex. emmer, spelt och brödvete samt korn. Bland järnålderslämningarna är det främst i ett område med ugnar vi hittar väldigt mycket sädeskorn vilket gör att vi frågar oss om det är spår av ett bryggeri eller bageri. Mestadels är det skalkorn men även vete och havre i proverna.

För att kunna svara på dessa frågor kommer vi att göra en rad analyser. Till exempel i samarbete med Carlsberg laboratoriet i Köpenhamn som är specialister på korn gör vi DNA-analys samt mäter kornen stärkelsehalt för att se om det möjligen använts för öltillverkning. Strontiumanalys för att veta mer om härkomsten. Kväveisotopanalys för att ta reda på om och vilka grödor som gödslades.

naketkorn

Bild.2. Naket korn från en bondestenåldern.
Foto: Anna Lagergren, Raä

Flera vattenbrunnar från sten och järnåldern har, som vi tidigare nämnt, grävts fram under de senaste veckorna. Det fiffiga med dem är att från den tiden de hade en öppen vattenspegel har pollen från det omgivande landskapet ansamlats där och bevarats fint i det fuktiga avlagringarna. Nu kan jag ta prover och genom att identifiera olika pollentyper berätta om vilka örter och träd som växte inom i ESS området under den perioden.


//Anna Broström, paleoekolog Riksantikvarieämbetet UV Syd

 

En tidigneolitisk brunn?

Mer än 30 arkeologer utspridda över strax över 10 hektar ger en viss känsla av ödslighet när man blickar ut över schakten. Det öppna skånska jordbrukslandskapet och höstblåsten bidrar förstås en hel del till den känslan! Ändå har vi så här långt haft tur med vädret. I alla fall fram till i söndags när ett ordentligt åsk- och regnoväder slog till. Delar av schakten blev vattenfyllda och små vattenspeglar finns överallt på ytorna. Det blir en hal och lerig början på veckan!

Vi har som sagt schaktat bort matjorden på drygt 10 hektar. De stora ytorna betyder att vi får en bra överblick, inte bara över de lämningstätaste områdena, utan även över vad som finns utanför dessa. På så sätt kan vi fånga upp aktiviteter som inte ligger i direkt anslutning till t.ex. järnåldershusen.

Det är bara fem veckor kvar nu och grävningsarbetet är i en intensiv fas. Fyndtvätt och fyndregistrering liksom provhantering flyter på som planerat.

sediment

Att vi är fyra aktörer som samarbetar i projektet känns positivt för arkeologin. Erfarenheter och perspektiv kan skifta, vilket ger möjlighet att lära sig något nytt. Administrativt ger det förstås en del merarbete när timmar skall räknas och fördelas men det är en parentes i sammanhanget. De arkeologiska resultaten är dessutom över förväntan. Spår efter järnåldershus finns det gott om (ca 20 stycken) som det brukar vara. Mer om det kommer längre fram från dem som kan mer om detta. Här nöjer jag mig med att lägga ut bild på Simon i ett över 80 cm djupt stolphål.

Foto_3_Kristian_blogg

På den ca 4 hektar stora ”neolitiska” ytan finns däremot inga som helst spår efter järnåldershus. Förutom en grav från järnålder som grävdes ut vid förundersökningen finns det så här långt bara lämningar från tidigneolitikum (tidig bondestenålder, ca 4000-3300 f.Kr.). Det är ovanligt i den här delen av Skåne där perioderna ofta ligger blandat på ytorna. Dessutom har vi en stor variation i lämningarna – allt från hus- eller hyddlämningar till gravar.

Foto_2_Kristian_blogg

De senare består av rester efter långdösar, dåligt bevarade men ändå så pass tydliga att vi kan få en bild av storlek och konstruktionsdetaljer. Fynden är förhållandevis få i dösarna. Vi har inget som med säkerhet kan sägas tillhöra själva gravläggningarna i nuläget men vi har inte gett upp än. I några av boplatsgroparna ger varje drag med grävskeden däremot nya fynd. Särskilt spännande är också en förhoppningsvis tidigneolitisk brunn. I botten fanns bevarade pinnar, sannolikt rester efter en brunnskorg. Har vi tur finns det bevarat pollen, något som kan ge oss en bra bild av växtlighet på platsen.

Foto_1_Kristian_blogg

 

/Kristian Brink, bitr. projektledare, Sydsvensk Arkeologi AB