Tag Archive for 'flinta'

Punkt 4 – gåvan av flinta och keramik

Nästan var man än går i den här delen av Skåne så hittar man flinta. Stora klumpar vid stränderna, flisiga skärvor i åkrar, ofta i mörkgrått eller svart, men ibland skimrande i kolabrunt, brandgult eller blått.

Flinta bildades för mellan 100 och 65 miljoner år sedan, av kiselrester efter växter och djur som förmultnat. Mikrostrukturen i mineralet är så fin att den går att klyva i vilken riktning som helst. Människan har gjort redskap av sten under cirka 2,5 miljoner år. Den skånska flintan får räknas som ett av de bästa råmaterialen: vasst, formbart och hårt. Långt efter stenåldern slut har människor gjort redskap av den skånska hårdvaran.

Flintsmide kallas det, när man formar flintan till olika redskap. Genom att slå på ett större stycke flinta med en vanlig, rund sten (eller en klubba av t ex älghorn) kan man få loss flisor och slag för slag få fram t ex en yxa. Eller också kan man ta ett stort avslag och knacka på det, tills rätt form skapats.

Slipade flintyxor hör bondestenåldern till. Om de inte var allt för långa var de användbara också: en god timmerman med en vass flintyxa kunde fälla ett 25 cm tjock stam på en dryg halvtimme. Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet

Slipade flintyxor hör bondestenåldern till. Om de inte var allt för långa var de användbara också: en god timmerman med en vass flintyxa kunde fälla ett 25 cm tjock stam på en dryg halvtimme. Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet

För att bli en riktigt skicklig flintsmed och knacka och slipa fram en sådan yxa som på bilden måste man träna mycket, mycket. När väl kunskapen sitter så tar det faktiskt ändå inte mer än någon halvtimme att knacka fram en sådan yxa. Sedan tar det upp till 10 timmar att slipa dess yta slät.

Keramik har funnits en betydligt kortare tid. Den äldsta keramiken i världen är cirka 12000 år gammal. Till Skåne kom kunskapen om att tillverka keramik för ungefär 6500 år sedan. Vid den tiden hade människorna precis bara börjat med något som liknar jordbruk.

Keramikkrukorna användes i början inte i matlagningen, men var bra för att förvara mat i. Särskilt bra är keramik för att förvara jästa matvaror i. Det sociala behovet av jästa drycker, såsom öl och vin, har föreslagits som en avgörande faktor för att keramik blev mer använt.

Den keramiska konstfärdigheten var enorm under bondestenåldern. Kärl från gånggriften i Västra Hoby. Foto: Bengt Almgren, LUHM.

Den keramiska konstfärdigheten var enorm under bondestenåldern. Kärl från gånggriften i Västra Hoby. Foto: Bengt Almgren, LUHM.

Det kräver kunskaper för att få till rätt blandning av lera och fint grus, forma en stor kruka som inte blir skev eller trillar ihop, dekorera ytan, elda igång ett tillräckligt hett bål och sedan bränna krukan hård och tät, utan att den spricker.

Keramiken som har hittats i området ser ut att vara gjord av traktens lera. Oftast är det bara små skärvor, där man ser små hål eller inristade streck som dekoration i ytan. Många av keramikskärvorna är från bondestenåldern. Variationen är stor, i form, storlek och dekor. Alltifrån stora krukor till små koppar, vida fat, skedar och med fantastiskt stiliga mönster på utsidan. Något riktigt fint kanske valts ut som offergåva, men vem tänktes som mottagare lär vi inte få veta.