Tag Archive for 'förhistoria'

Ales stenar – ny artikel

Tidningarna rapporterar om besöksrekord vid Ales stenar denna sommar. Dragningskraften hos skeppssättningen på backen ovanför Kåseberga tycks inte mattas av. Siffror från Tilllväxtverket uppger 750 000 besök under tidigare år (jodå, det sitter räknare på strategiska platser och tickar in förbipasserande). Det är en hög siffra, som vittnar om oräkneliga skolklasser, dagliga hund-promenader, busslaster av långväga turister, filminspelningar (stenarna har till exempel figurerat i Eurovision Song Contest 2016 och en Bollywood-skräckfilm) och barnfamiljer som stretar i backarna. Häromdagen gick Kåsebergaloppet, som bör ha adderat minst ett par hundra nya besök, bara det.

Vad upplever man vid Ales stenar? Himmel, hav, horisont. En vidsträckt grässlänt med sandiga stigar. Femtionio stora stenar, glest uppställda i spetsoval formation. Vindarna spelar fritt. En plats som är sig själv nog.

DSC_0155

Titta, Ales stenar! Ovanligt folktomt, men så var det ju i december. Foto: Bengt Söderberg, Arkeologerna.

Men Ales stenar har större sammanhang. En historia som bottnar i vikingatiden, med resurs- och idérika människor som reste stenarna i sitt samhälle, i sin tids landskap, utifrån sin tids tankevärld. En skeppssättning i samma monumentala form som förekommer på andra håll i Sydskandinavien. Ett landmärke med många ändamål, då som nu.

I en färsk artikel summeras kunskapsläget för Ales stenar och fornlämningen sätts i relation till andra monumentala skeppssättningar samt landskap och samhälle under perioden 550-1050 e Kr. Artikeln heter ”New light on Ale’s Stones. A monumental ship-setting in the province of Skåne, Sweden”. Den är publicerad på engelska i Lund Archaeological Review 2015, en vetenskaplig tidskrift utgiven av institutionen för Arkeologi och Antikens historia vid Lunds universitet. Författare är Bengt Söderberg och Annika Knarrström.

Abstract:

This article deals with the largest preserved ship-setting in Sweden, Ale’s Stones, situated on the Kåseberga ridge in the south-eastern part of the province of Skåne. The monument was subject to a research project which was initiated in 1987 by the late Professor Märta Strömberg at the Department of Archaeology, University of Lund, and carried on well into the 21st century. Different aspects and archaeological results were published and discussed in a number of articles, by Strömberg and other scientists engaged in the project. The excavations carried out by the project have also been described in some detail in a report published by the National Heritage Board in 2012. In this article we will recapitulate and update the state of knowledge regarding the monument and its setting. The site is also examined in relation to: (1) The distribution and contexts of similar monumental ship-settings in Denmark and Sweden; and (2) The local landscape. It is concluded that research along these lines is vital in order to contextualize Ale’s Stones.

 

Från uroxe till borg i Östra Grevie

Var har man hittat ben av jättehjort och uroxe, en gudinnestatyett i brons, en guldring samt en borg? Jo, i och kring Östra Grevie. Byn ligger på den gamla Landsvägen, mellan Söderslätt och backlandskapet i sydvästra Skåne.  Trakten är full av både synliga och för ögat dolda fornlämningar. Gravhögarna ligger tätt precis väster om byn. Norr om byn ståtar borgen Månstorp.  Åkrarna gömmer spåren efter mängder av förhistoriska gårdar och gravar. I mossarna har skatter och offer sänkts ner. Och nu är det dags för en arkeologisk utgrävning i norra delen av just Östra Grevie.

De första veckorna av utgrävningen kommer vi att ta bort matjorden med hjälp av grävmaskiner och börja leta upp de arkeologiska spåren. Det är stora områden som ska täckas av, så vi kommer att få bra överblick och många fynd.

DSC_0240

Mot den ljusare grunden syns de arkeologiska spåren tydligt. Kolla Östra Grevie kyrka i bakgrunden! Med tornet i öster och koret i väster – bakvänt och ovanligt! Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Eftersom vi har varit här redan tidigare och gjort provutgrävningar (förundersökningar), så har vi en god uppfattning om vad vi kommer att hitta. Gropar som man har grävt för att ta lera till byggnation och som sedan har använts för att slänga skräp i. Rester av eldstäder, med träkol och sönderbrända stenar i. En massa stolphål, där stockar stått resta för att stötta taket i olika byggnader. Gärna några grophus. Sedan hoppas vi förstås på fina fynd, som kan hjälp oss att förstå när i tiden platsen har varit bebodd och vad man har hållit på med här.

DSC03406

Ungefär såhär kan grophus ha sett ut. Man grävde en grop och reste sedan ett tak över denna. Grophus innehåller ofta saker som kan kopplas till hantverk (spinning och vävning, smide) eller förråd, men kan nog ibland ha använts som bostad. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vid förundersökningen skaffade vi oss också en uppfattning om under vilka tider platsen har varit använd. I huvudsak har vi fått dateringar till yngre bronsålder och äldre järnålder, alltså för 1600 till 2900 år sedan.  Vi fick också en vink om spår efter vikingatida bebyggelse, för 1000 till 1200 år sedan, kanske den bosättning som så småningom ledde till att byn Östra Grevie byggdes upp just på denna plats.

Lerblock

Denna bit av ett lerblock hittades vid förundersökningen.  Ett helt lerblock ser lite grann ut som en tegelsten, men de användes som bärbara små värme-element. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Sedan återstår att se vilka överraskningar som utgrävningen kan bjuda på. Fynden från omgivningarna pekar ju på att det kan bli spännande resultat. Det kommer förstås nya blogginlägg framöver. Så länge kan man avnjuta rapporten från förundersökningen här: http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6596/uvr2014_014.pdf?sequence=1.

Under arbetets gång svarar vi gärna på frågor, men om du besöker oss på plats – tänk på att inte gå ut på fältet där vi arbetar.  Eftersom vi har stora maskiner som kör omkring måste vi tänka på säkerheten!

 

Mysteriet med barnet i ”brunnen” fortsätter…

För några veckor sedan skrev vi om flera skelettdelar av ett barn som hittades i en brunn. Nu har det hänt igen.

Rebecka undersöker skelettdelarna.

I tisdags upptäcktes ett kranie, skulderblad och en bröstkorta djupt nere i ett brunnslager. Delarna pekar på att det är överdelen av en människa som hittats. Underligt nog är det just dessa delar av barnet som saknades i den andra brunnen. Tyvärr har inte Uv Syds expert på humanosteologi fått tillgång till benen ännu. Därför vet vi inte om även dessa delar tillhör ett barn, ”vårt barn” eller kanske en vuxen.

Kraniet i närbild.

Längre ner i brunnen, ned mot botten, gjordes ett annat intressant fynd. I lerlagret låg en grävkäpp av något annorlunda slag. Den undre delen, själva grävdelen, var formad som en spjutspets. Den övre delen hade inte en traditionell rund form utan var istället fyrkantig.

Grävkäppen med dess annorlunda form.

Grävkäppen är bara ett av många välbevarade träfynd som hittats i våra brunnar. Vi har tidigare beskrivit tre andra grävkäppar som alla låg i samma lager. I veckan hittades också en svepask. Denna typ av förvaring har använts troligen redan på stenåldern. En svepask består av ett spån som böjts kring en bottenplatta till det fått en rund form (eller oval).

Svepasken in situ.

Vårt fynd togs upp i preparat, det vill säga den lera som skyddade kärlet fick sitta kvar för att det inte ska förstöras. Därför vet vi ännu inte om asken är intakt eller om den innehåller några intressanta föremål. Vi har dock redan tagit mackroprover som senare ska analyseras och ge svar på vilka växter som finns i leran.

Det var en glad Anne som hittade svepasken.

Klas Holger och Håkan gräver fram svepasken.

Vi hittade fler träfynd i brunnarna i veckan, till exempel träpålar. Dessa var dock inte lika spektakulära som de ovan nämnda. Men vi kan konkludera att brunnarna är några av de mest intressanta och innehållsrika kontexter vi har på utgrävningen. Och än har vi några kvar. Hittills har drygt 10 stycken grävts ut, vilka ligger någorlunda samlade i våtmarksområdet. Men vi har ännu inte börjat utforska dem som ligger i gårdsbebyggelse. Det arbetet påbörjar vi nästa vecka. Förhoppningsvis får vi då fram ännu fler (trä)föremål.

Våra fina träfynd har körts till LUHMs magasin i Gastelyckan där de kommer förvaras till grävningen är slut. Då börjar arbetet med att prioritera vilka som ska konserveras. På de allra finaste kommer analyser göras där man kan se vilken sorts trä som använts. Troligen är det sorter som funnits lokalt i området. Dateringen på veckans fynd har vi redan ett hum om. Äldre järnålderskeramik hittades i brunnarna och ger en preliminär datering runt år 0. Men naturvetenskapliga prover kommer också tas för att bekräfta detta.

Vi kan redan i fält konstatera att flera av träpålarna har spår efter huggmärken och öppna snittytor. Dessa ska självklart undersökas för att få ut så mycket information som möjligt om vilka redskap som använts.

Svepasken är väl inlindad för att den inte ska falla sönder under transporten.

Alla träfynd är lastade och redo för sin nya tillvaro i magasinet.

Detta var en sammanfattning av veckans brunnsaktivitet. Vi fortsätter vårt arbete i ur och (hagel)skur och ser fram emot nästa veckas, förhoppningsvis intressanta, utgrävningsresultat.

Fler hus och fina fynd!

Förra veckan beskrev vi några av de gårdar och byggnader som hittats på den östra delen av utgrävningsplatsen. Men vi har också fin bebyggelse på den västra änden.

Redan på förundersökningen, som gjordes 2004, hittades ett fint och tämligen välbevarat hus från järnåldern.
Tyvärr har ena gaveln skadats av ett senare anlagt dike och det är därför omöjligt att säga exakt hur långt huset har varit. Den del som är bevarad fram till idag har en imponerande längd på cirka 29 meter. Troligen har det funnits en bostadsdel i den västra delen och ett stall i den östra. Dess konstruktion ger en preliminär datering på 200 e. Kr.

Hus från järnåldern.

Det har också framkommit ett hus som antagligen byggdes under den yngre stenåldern, det vill säga för ca 4000 år sedan. Huset ligger ca 100 meter norr om järnåldershuset och sträcker sig i öst- västlig riktning. I nuläget vet vi inte så mycket om det eftersom det inte är utgrävt ännu. Förhoppningsvis hittar vi daterbara fynd likväl som tydliga strukturer när vi väl gräver ut det.

Huset från stenåldern, inmätt i Intrasis.

Veckan har också bjudit på flera fina fynd. I en grop från tidig medeltid (ca 1100-talet e. Kr.) hittades en keramikansamling. En expert i ämnet, Torbjörn Brorsson, har tidigare tittat på keramik från samma grop och konstaterat att typen är så kallad Östersjökeramik. Den här typen av keramik har starka slaviska influenser och det är troligt att stilen nådde vårt område genom keramiktillverkande slaver som vandrat norrut. Ornamentiken består av vågband, linjer och intryck.

Tyvärr kommer inte skärvorna från ett och samma kärl. Det kunde konstateras redan i fält och vid fyndtvätt. Mynningsbitarna skiljer sig nämligen åt både i dekoration och i form. Och de skärvor som kommer från bukregionerna är har olika grad av rundning.

I högra nedre hörnet av bilden kan man se en mynningsbit med vågbandsornamentik.

Sammanlagt hittades 48 bitar i samlingen. Antalet skärvor i gropen kommer dock att bli fler eftersom de olika lagren också innehöll keramik.

Annica Cardell och Sofie Ekstrand diskuterar lagrens olika beninnehåll.

I samband med utgrävning av en annan grop gjordes ett annat fint fynd. En dolkstav från neolitikum, ca 5000 år sedan, dök plötsligt upp i ett lager. Fyndets geografiska position är lovande. För precis intill gropen finns en stenpackning som påminner om en grav. Ytterligare en stenpackning hittades också senare i veckan inte långt därifrån. Hittills har vi endast hunnit rensa den första stenpackningen. Men redan nu har flintavslag hittats.

Dolkstav i flinta hittad i närheten av en förmodad grav.

I den nyschaktade delen kan man tydligt se ett mönster i packningen. Antagligen har det bildats då stenar lyfts bort från platsen. Den keramik som hittades i anläggningen var tyvärr i dåligt skick. Dess karaktär pekar dock på att den tillverkades under förhistorisk tid. Så vi håller nu tummarna för att de båda gravkandidaterna blir vad vi förväntar oss!

Personalen på utgrävningen vill gärna tacka de tio tappra själar som besökte oss på vår visning i onsdags. Trotts regn och blask. Förhoppningsvis ses vi igen på nästa visning, onsdagen den 17 november klockan 14.00- 15.30, tillsammans med nya intresserade!

Välkommen på guidad tur i Lindängelund!

Under veckan som varit har grävledarna Anne och Anna arbetat hårt med att se över de resultat som framkom vid intensivschaktningen föregående veckor. Flera intressanta områden har dykt upp medan andra är mer slätstrukna. Att få prioriteringarna rätt är ett måste i det här skedet, med bara 7 veckor kvar innan slutdatumet.

Vad är det då arkeologerna tycker är mest intressant i Lindängelund?
I en uppsjö av stolphål har Anne och Anna identifierat två gårdslägen, område 1 och 3. Det vill säga områden med boningshus med tillhörande ekonomibyggnader, hägn, härdar, brunnar och gropar. Människorna på gårdarna livnärde sig framförallt på boskapsskötsel och åkerbruk. Därför måste enheten också ha haft tillgång till betesmark och odlingsbara ytor. De flesta husen dateras till järnåldern. Men tidigmedeltida inslag finns också. Tyvärr hittades inga hus från stenåldern. Material från den tiden har överhuvudtaget varit tämligen sparsamt hittills.

På område 1 finns vad arkeologerna kallar ”ett trelleborgsliknande hus”. Det är cirka 23 meter långt och 8 meter brett och ligger i öst-västlig rikning. I båda ändarna har huset fyra takbärande stolpar, placerade i en fyrkant, medan mittendelen av huset är en ”fri yta”. På den fria ytan fanns utrymme till att utföra de dagliga aktiviteterna. Hus av denna typ dateras till sen vikingatid, det vill säga kring slutet av 1000-talet e. Kr. Omkring huset ligger ett antal gropar. Förhoppningsvis innehåller de daterbara fynd så de säkert kan knytas till huset och dess brukningsperiod.

Det trelleborgsliknande huset med sina rektangulärt placerade takbärande stolpar

Lite söder om det trelleborgsliknande huset finns en möjlig L-formad gård som visar likheter med tidigmedeltida (slutet av 1000-talet till början av 1100-talet e. Kr.) hustypologier. Hus från denna tidsperiod kan vara mycket varierande eftersom det ”experimenterades” inom byggtekniken. Därför är det ibland svårt att urskilja dess exakta form samt att de blir svårdaterade. Vårt tidigmedeltida hus i Lindängelund består av en nordlig byggnad som går i öst-västligt riktning samt en västlig länga i nord-sydlig led.

Förutom dessa två ovan nämnda hus finns ytterligare två möjliga hus på område 1. De har daterats till den mellersta järnåldern. Vidare undersökningar får avgöra om dessa kan få en mer exakt datering.

På en annan del av utgrävningsytan, område 3, finns också möjliga gårdslämningar. Området består av ett hav av stolphål vilket gör det svårt att se tydliga konstruktioner. Därför är det hög prioritering på att komma igång med utgrävningsarbetet här. Genom att bekräfta eller dementera stolphål, samt att se till deras karaktär, blir det enklare att gruppera dem tillsammans. Men redan nu är vi kan vi säga att där finns mellan 5 och 10 byggnader. Det är för tidigt att ge dem exakta dateringar. Men möjligtvis döljer sig ett eller annat hus från folkvandringstid-vendeltid (ca 500-700 e. Kr.) här. Utöver huslämningarna kan skymtas en mängd möjliga hägn, brunnar och gropar.

Prioriteras bara stolphål, brunnar och gropar?
Förutom gårdslägen har vi fått fram ett område med en stor mängd härdar. Arbetet med dem har precis startat men redan nu har keramik hittats. Genom att se på form, innehåll i leran, tjocklek m.m. kan det konstateras att kärlet tillverkades runt år noll. Det återstår att se om resten av härdarna kommer från samma tidsperiod, om vi kan knyta dem till någon gårdsbebyggelse samt om de har något samband med det skärvstenslager som beskrevs i förra veckans blogg. Området har fått en egen grupp av ”härdutredare” som kommer att besvara frågorna.

En av de många härdarna har rensats fram innan utgrävning.

Keramiken ses vid pilarnas spets. Vissa delar är grövre, andra av finare karaktär.

Vem vill besöka vår utgrävning?
Till sist vill arkeologerna på Lindängelund bjuda in alla intresserade till publika visningar under hösten/vintern. Datumen för dessa är den 27/10 kl. 17.30-19.00 samt den 17/11 kl. 14.00- 15.30. Under visningen guidas gästerna runt på området (oömma vinterkläder och gummistövlar rekommenderas!) samt får ta del av några av de fynd som hittills hittats. Varmt välkomna önskar vi alla intresserade!

Personalen på Lindängelund önskar alla välkomna