Tag Archive for 'grävmaskin'

Från stor skopa till liten burk – provtagning pågår

Trodde du att arkeologer jobbar mest med små penslar? Nej, nej, nej, så går det inte till… till exempel under veckan som gick har vi grävt både djupt och stort, med hjälp av en stöddig grävmaskin, i jakten på undersökningens minsta fynd.

I en del av undersökningsområdet har vi hittat vida, djupa svackor. Mot botten av svackorna syntes stora, mörka fläckar, som vi antog kunde vara flera olika brunnar, vilka grävts och använts under någon förhistorisk tid.

DSC_1217

Grävmaskinen drar ett rakt snitt igenom en av de förmodade brunnarna, men det fanns fler stycken i samma svacka. Bengt och Per dirigerade Anton att bit för bit skopa sig ner på djupet. Foto: Kennet Stark, Statens Historiska Museer.

Brunnar kan vara knepiga att undersöka, eftersom de kan vara djupa och ofta benägna att rasa eller slabba igen av tillrinnande vatten när man gräver i dem. Så, att ta hjälp av en grävmaskin snabbar inte bara på arbetet utan gör att vi kan jobba säkrare. Sagt och gjort, Anton fick köra fram sin grävmaskin och utifrån arkeologernas observationer och anvisningar lyfte han varsamt bort skikt efter skikt av jordmassor.

DSC_1236

Kennet mäter in ett prov i botten av en av brunnarna, medan Per antecknar noga. Det gäller att ha koll på var provet är taget, så att analysresultaten kopplas till rätt grop, brunn eller stolphål. Foto: Bengt Söderberg, Statens Historiska Museer.

Först och främst skulle vi ta reda på om det verkligen var brunnar. Fortsatte de mörka fläckarna ner på djupet och visade en brunnslik form? Fanns det vattenavsatta massor mot botten? Kanske rentav ett brunnskar, av flätade vidjor, sten eller trä? Ofta hittar man föremål i brunnarna, som antingen har dumpats eller tappats eller rentav med flit placerats i brunnen, i sista fallet kanske som offer. Föremålsfynd hoppades vi alltså också på, eftersom det hjälper till med datering, funktioner och användningen av brunnarna. Och så var Per tillbaka hos oss, för att ta prover och leta biologiska spår: pollen, bevarade fröer och trä, kanske djurben. Allt sådant bevaras extra bra i den våta, syrefattiga miljön i brunnar.

IMG_5595

Till vänster foten till en fotbägare och till höger ett par delar av lerblock. Om man kikar noga på den översta, så kan man ana lite mönster i form av streck som ristats in när leran fortfarande var mjuk. Lerblocken har fungerat som små bärbara värme-element. Föremålen kan vara mellan 2500 och 1600 år gamla, en närmare granskning snävar in dateringen ytterligare. Foto: Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier.

Vi hittade mycket riktigt också flera brunnar i svackorna. Inga direkta brunnskar, men i fyllningen i brunnarna låg en del föremål, till exempel delar av lerblock och keramikkärl. Det fanns djurben och Per tog en massa prov på jordlagren. Ur proverna tvättar man fram främst pollen och fröer, men också trä, träkol och små djurben, ibland till och med små snäckor. Analyserna av dessa ger inblick i vild och odlad växtlighet i omgivningarna, dateringar, djurliv och djurhållning. Miljörekonstruktioner är viktiga för att förstå landskap och levnadsvillkor under olika tider, men också hur situationen har förändrats genom årtusendena.

_DSC0095

Här tar Per prover ur torv, ett prov vid varje vit prick, ju längre ner desto äldre. Med kniven smetar han ner ett litet centimeterstort prov i en miniburk – i varje sådan pyttekladd gömmer sig miljoner pollen från träd, buskar, gräs, blommor, ogräs… när man tittar på pollen i mikroskop ser man ett underbart universum av de mest förunderliga former. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Djupt under jorden fann vi källan som släckt deras törst

Att landskapet kring Östra Grevie bildats under dramatiska former vittnar inte minst de många dödishålorna och de böljande backformationerna i omgivningarna om. Vi visste sedan våra provundersökningar att dagens marknivå och förhållandevis plana topografi inte ger en rättvisande bild av hur landskapet sett ut under svunna tider. Naturlig erosion och årtusenden av jordbrukande har gjort att jorden förflyttats och bidragit till att topografin ständigt förvandlats. För att få grepp om den ursprungliga topografin arbetar vi i projektet bland annat med att ta fram en terrängmodell (se tidigare bloggpost). Genom den kan vi fånga upp de otaliga mikrotopografiska svackor som berikat området, men även illustrera den omfattande matjordspålagring som över tid skett i den norra delen av området.

Häromdagen fick den 25-ton tunga grävmaskinen arbeta på högvarv, då vi schaktade oss ned i en svacka som till synes inte hade något slut. Kubikmeter efter kubikmeter matjord slukades av grävskopan, och närmast oändliga dumperlass transporterades bort allteftersom vi arbetade oss längre och längre ned. På ett djup överstigande två meter från dagens marknivå ändrade matjorden däremot karaktär och enstaka stänk av träkol, bränd lera och skörbränd sten kunde skönjas. Det stod då klart för oss att detta inte var en naturlig svacka bildad av inlandsisens framfart. Istället kunde vi konstatera att vi plötsligt stod nere i en brunn med en cirka 18 m vid mynning!

DSC_1094

Kennet står i den kraterlika svacka, i vars botten vi hittade en brunnsanläggning med datering i yngre bronsålder – förromersk järnålder (900 f.Kr. – 0). Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Sannolikt har människan utnyttjat de hydrologiska egenskaper som en, från början, naturlig svacka erbjudit. Genom att förstärka svackan och anlägga en vattenförande grop i svackans mitt har det varit möjligt att utvinna vatten från platsen. Det är inte långsökt att tänka sig att det är invånarna på den gård som är belägen ca 40 m söder om brunnen som varit initiativtagarna till dess anläggande. Gården har vi sedan tidigare daterat till yngre bronsålder – förromersk järnålder (900 f.Kr. – 0), vilket visade sig stämma väl med de fynd som insamlades ur brunnens fyllning, nämligen flera lerblocksfragment såväl med som utan ornamentik. Därtill hittade Kennet även en fin bronsring i samband med metalldetektering. Längre fram kommer vi att undersöka brunnen i sin helhet, då vår paleoekolog Per Lagerås kommer för att bistå oss i dokumentation och provtagning. Genom att analysera pollen och fröer som ansamlats i brunnens bottensediment hoppas vi få svar på hur det omgivande landskapet sett ut, det vill säga vilka träd och buskar som förekom, samt vilka grödor som odlats på de omgivande fälten.

/Adam

DSC_1084 

Kennet Stark visar upp den bronsring som han genom metalldetektering hittade i brunnsfyllningen. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

 

Från uroxe till borg i Östra Grevie

Var har man hittat ben av jättehjort och uroxe, en gudinnestatyett i brons, en guldring samt en borg? Jo, i och kring Östra Grevie. Byn ligger på den gamla Landsvägen, mellan Söderslätt och backlandskapet i sydvästra Skåne.  Trakten är full av både synliga och för ögat dolda fornlämningar. Gravhögarna ligger tätt precis väster om byn. Norr om byn ståtar borgen Månstorp.  Åkrarna gömmer spåren efter mängder av förhistoriska gårdar och gravar. I mossarna har skatter och offer sänkts ner. Och nu är det dags för en arkeologisk utgrävning i norra delen av just Östra Grevie.

De första veckorna av utgrävningen kommer vi att ta bort matjorden med hjälp av grävmaskiner och börja leta upp de arkeologiska spåren. Det är stora områden som ska täckas av, så vi kommer att få bra överblick och många fynd.

DSC_0240

Mot den ljusare grunden syns de arkeologiska spåren tydligt. Kolla Östra Grevie kyrka i bakgrunden! Med tornet i öster och koret i väster – bakvänt och ovanligt! Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Eftersom vi har varit här redan tidigare och gjort provutgrävningar (förundersökningar), så har vi en god uppfattning om vad vi kommer att hitta. Gropar som man har grävt för att ta lera till byggnation och som sedan har använts för att slänga skräp i. Rester av eldstäder, med träkol och sönderbrända stenar i. En massa stolphål, där stockar stått resta för att stötta taket i olika byggnader. Gärna några grophus. Sedan hoppas vi förstås på fina fynd, som kan hjälp oss att förstå när i tiden platsen har varit bebodd och vad man har hållit på med här.

DSC03406

Ungefär såhär kan grophus ha sett ut. Man grävde en grop och reste sedan ett tak över denna. Grophus innehåller ofta saker som kan kopplas till hantverk (spinning och vävning, smide) eller förråd, men kan nog ibland ha använts som bostad. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vid förundersökningen skaffade vi oss också en uppfattning om under vilka tider platsen har varit använd. I huvudsak har vi fått dateringar till yngre bronsålder och äldre järnålder, alltså för 1600 till 2900 år sedan.  Vi fick också en vink om spår efter vikingatida bebyggelse, för 1000 till 1200 år sedan, kanske den bosättning som så småningom ledde till att byn Östra Grevie byggdes upp just på denna plats.

Lerblock

Denna bit av ett lerblock hittades vid förundersökningen.  Ett helt lerblock ser lite grann ut som en tegelsten, men de användes som bärbara små värme-element. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Sedan återstår att se vilka överraskningar som utgrävningen kan bjuda på. Fynden från omgivningarna pekar ju på att det kan bli spännande resultat. Det kommer förstås nya blogginlägg framöver. Så länge kan man avnjuta rapporten från förundersökningen här: http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6596/uvr2014_014.pdf?sequence=1.

Under arbetets gång svarar vi gärna på frågor, men om du besöker oss på plats – tänk på att inte gå ut på fältet där vi arbetar.  Eftersom vi har stora maskiner som kör omkring måste vi tänka på säkerheten!

 

Mysteriet med barnet i ”brunnen” fortsätter…

För några veckor sedan skrev vi om flera skelettdelar av ett barn som hittades i en brunn. Nu har det hänt igen.

Rebecka undersöker skelettdelarna.

I tisdags upptäcktes ett kranie, skulderblad och en bröstkorta djupt nere i ett brunnslager. Delarna pekar på att det är överdelen av en människa som hittats. Underligt nog är det just dessa delar av barnet som saknades i den andra brunnen. Tyvärr har inte Uv Syds expert på humanosteologi fått tillgång till benen ännu. Därför vet vi inte om även dessa delar tillhör ett barn, ”vårt barn” eller kanske en vuxen.

Kraniet i närbild.

Längre ner i brunnen, ned mot botten, gjordes ett annat intressant fynd. I lerlagret låg en grävkäpp av något annorlunda slag. Den undre delen, själva grävdelen, var formad som en spjutspets. Den övre delen hade inte en traditionell rund form utan var istället fyrkantig.

Grävkäppen med dess annorlunda form.

Grävkäppen är bara ett av många välbevarade träfynd som hittats i våra brunnar. Vi har tidigare beskrivit tre andra grävkäppar som alla låg i samma lager. I veckan hittades också en svepask. Denna typ av förvaring har använts troligen redan på stenåldern. En svepask består av ett spån som böjts kring en bottenplatta till det fått en rund form (eller oval).

Svepasken in situ.

Vårt fynd togs upp i preparat, det vill säga den lera som skyddade kärlet fick sitta kvar för att det inte ska förstöras. Därför vet vi ännu inte om asken är intakt eller om den innehåller några intressanta föremål. Vi har dock redan tagit mackroprover som senare ska analyseras och ge svar på vilka växter som finns i leran.

Det var en glad Anne som hittade svepasken.

Klas Holger och Håkan gräver fram svepasken.

Vi hittade fler träfynd i brunnarna i veckan, till exempel träpålar. Dessa var dock inte lika spektakulära som de ovan nämnda. Men vi kan konkludera att brunnarna är några av de mest intressanta och innehållsrika kontexter vi har på utgrävningen. Och än har vi några kvar. Hittills har drygt 10 stycken grävts ut, vilka ligger någorlunda samlade i våtmarksområdet. Men vi har ännu inte börjat utforska dem som ligger i gårdsbebyggelse. Det arbetet påbörjar vi nästa vecka. Förhoppningsvis får vi då fram ännu fler (trä)föremål.

Våra fina träfynd har körts till LUHMs magasin i Gastelyckan där de kommer förvaras till grävningen är slut. Då börjar arbetet med att prioritera vilka som ska konserveras. På de allra finaste kommer analyser göras där man kan se vilken sorts trä som använts. Troligen är det sorter som funnits lokalt i området. Dateringen på veckans fynd har vi redan ett hum om. Äldre järnålderskeramik hittades i brunnarna och ger en preliminär datering runt år 0. Men naturvetenskapliga prover kommer också tas för att bekräfta detta.

Vi kan redan i fält konstatera att flera av träpålarna har spår efter huggmärken och öppna snittytor. Dessa ska självklart undersökas för att få ut så mycket information som möjligt om vilka redskap som använts.

Svepasken är väl inlindad för att den inte ska falla sönder under transporten.

Alla träfynd är lastade och redo för sin nya tillvaro i magasinet.

Detta var en sammanfattning av veckans brunnsaktivitet. Vi fortsätter vårt arbete i ur och (hagel)skur och ser fram emot nästa veckas, förhoppningsvis intressanta, utgrävningsresultat.

Arbetet på Gård 1 är igång

Nu har arbetet på Gård 1 gått igång och den ser ut att bli lika spännande som Gård 12. Bland annat hittades en kanonkula i en raserad vägg någon av de första dagarna.

Kanonkula

Kanonkula i rasering

Kanonkulan från Gård 1

Kanonkulan hittades i den södra väggen på vad som tolkas vara ett 1600-talshus. Inne i huset hittades även ett mynt från 1670-talet.

Schaktning i norra längan

Arbetet koncentreras just nu till den norra längan på gårdsläget och efter en tids handgrävning är det dags att plocka bort resterna av 1600- och 1700-talsbyggnaderna med maskin.

Henrik schaktar

Inne i huset påträffades två ugnar. Sofie och Ulrika undersöker resterna av den ena ugnen.

Sofie och Ulrika undersöker en ugn

Området gås över med metalldetektor flera gånger under arbetets gång.

Anders K detekterar

Några andra intressanta fynd från Gård 1 är ett bearbetat ben, troligen en slags mortel och en glättsten av glas.

Bearbetat ben

Glättsten av glas

Förhoppningen är att komma ned på 1500-talsnivå innan veckans slut!

Nästa vecka är Anne tillbaka och då tar hon över bloggandet igen, tack för denna gång.