Det gått flera månader sedan vi sist uppdaterade bloggen. Det har hänt ganska mycket under den här tiden. Det är framför allt två saker som vi har jobbat mer intensivt med;
att sortera, registrera och fotodokumentera de många spännande träfynden från brunnar och
att ta fram en handlingsplan till länsstyrelsen, för hur vi kommer att lägga upp efterarbetet med rapportering, vetenskaplig publicering och förmedling.
I handlingsplanen ska vi även specificera hur vi avser att fördela medlen för analyser och konservering. Arbetet med planen är långt framskriden och vi hoppas i nästa block kunna berätta mer om innehållet i denna.
I den här bloggen berättar vi om de unika träfynden från Lindängelund. Det handlar totalt om knappt 80-talet fynd, som sedan några månader tillbaka befinner sig i stora vattenfyllda kar på konserveringsavdelningen, vid Historiska museet i Lund.
I väntan på att konserveringen påbörjas förvaras träfynden i stora vattenfyllda plastbackar, för att träet inte ska torka och spricka.
Bearbetade spetsar
Bland träfynden från Lindängelund finns många naturliga småstammar eller grenar med spår efter tillhuggning i ena änden. Flera av de här föremålen hittade vi i botten av brunnarna, med den tillspetsade änden nedbankad i undergrunden.
Exempel på ett av träföremålen med bearbetad spets. Vilken funktion föremålet har haft vet vi inte.
Bland de tillspetsade föremålen finns även flera raka käppar, troligen av hassel eller vide, som försetts med ett enkelt snedställt snitt i ena änden.
I flera brunnar hittade vi smala käppar med enkelt snedställt snitt i ena änden
‘”Grävkäppar” från brunnen med barnet
De här tre föremålen hittade vi när vi undersökte brunnen med det femåriga barnet (14C-daterat till slutet av yngre stenålder), som vi berättat om tidigare på bloggen. Föremålen är mellan sextio och sjuttio centimeter långa, och är tydligt bearbetade i ena änden. Vi har utifrån föremålens form och storlek tidigare föreslagit att de kan ha använts som grävkäppar. Men detta är bara ett antagande. Har du för tips och förslag på alternativa tolkningar, hör gärna av dig!
Här är de tre grävkäppar, som hittades i samma brunn som det fem åriga barnet.
2000 år gamla jordbruksredskap
Bland träfynden från Lindängelund finns flera bearbetade föremål, både i form av redskap för jordbruksarbete och olika bruks- eller vardagsföremål. Årderbillen som vi tidigare berättat om på bloggen utgör ett av dessa föremål. Hans Linderson vid Lunds Universitet, som är specialist på gammalt trä, har gjort en preliminär bestämning av träet i årderbillen. Den visar att billen är tillverkad av ek, men att man av någon anledning valt att även utnyttja splinten i trädet, dvs de yttersta årsringarna, som inte är lika tåliga. Det kan tyckas lite märkligt med tanke på att billen var avsedd att användas i jorden!
Årderbillen efter rengöring.
Detalj av årderbillens väl bearbetade spets.
Bland jordbruksredskapen märks även denna helt kompletta tjuderpåle. Pålen hittade vi nedbankad i botten på en brunn med offerfynd från romersk järnålder (århundradena efter Kristi födelse). Vår tjuderpåle är mycket en av de tjuderpålar som hittats i Käringsjön i södra Halland. Bild på denna hittar ni i Historiska museets bildarkiv.
Denna tjuderpåle hittade vi stående med spetsen nedbankad i botten av en av offerbrunnarna från romersk järnålder.
Tjuderpålens bas försedd med en lätt inhuggning för att hålla repet på plats
Lappat och lagat!
Som exempel på några av de bruksföremål vi hittat vid Lindängelund, vill jag särskilt lyfta fram det här underbara små föremålen. Vi vet inte säkert vad det är. Men en hypotes är att det rör sig om delar av ett lock med handtag i form av en träplugg, till ett träkärl. Vad tror du?
Vad är detta? Kan det möjligen vara ena halvan av ett lock till ett litet träkärl, kanske en smörbytta? Den lilla träpluggen till höger i bilden satt i det mittcentrerade hålen. Pluggen var reparerad med en liten träkil. Det extra hålet snett ned till höger i locket är en skada vi åsamkade vid undersökningen.
Ungefär såhär såg träpluggen med kilen ut när vi hittade den. Det vill säga lappad och lagat! Kanske gick den sönder, eller så krymte pluggen och blev för liten.
En rolig detalj är att man har reparerat handtaget, dvs träpluggen, genom att slå in en liten träkil i änden. Kan vi komma närmare järnåldersmänniskornas vardag än så här?
