Tag Archive for 'jordbruk'

Per, Ola och jakten på ett svunnet landskap

Vår undersöknings viktigaste infallsvinkel är att kartlägga bronsålders- och järnåldersmänniskans hushållsekonomi i ett ekologiskt landskapsperspektiv. Det är lätt att föreställa sig att det kuperade backlandskapet har varit svårt att bedriva jordbruk i, men att det däremot kan ha lämpat sig bättre för kreatursdrift. Vi vet däremot inte med säkerhet att så varit fallet.

Vi vill gärna få reda på vad basen i människans hushållsekonomi har varit, vilka grödor man har odlat och hur stor andel av näringsfånget som odlingen har varit i förhållande till kreaturshållning.

Hursomhelst har människans mångtusenåriga närvaro kraftigt påverkat och förändrat landskapet, exempelvis genom avskogning, uppodling och betesdrift. Växtarter har utplånats och nya har tillkommit allt eftersom biotoperna förändrats. Genom att analysera fröer och pollen ur de prover vi samlar in kan vi få en bild av människans roll i denna förändringsprocess. Hushållsavfall och inte minst djurben, som är spår efter vad man ätit, berättar för oss hur djurhållningen sett ut. Därigenom kan vi få svar på vilka djurarter som funnits på gårdarna, i vilken omfattning djurhållningen bedrivits och hur människan valt att prioritera sitt näringsfång i förhållande till det omgivande landskapets karaktär.

_DSC0300

Ola Magnell förevisas en del av det benmaterial som Lotten Haglund insamlat från en avfallsgrop. Per Lagerås lyssnar intresserat. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Igår var två av specialister på plats för att diskutera med oss hur vi bäst får svar på våra frågor. Per Lagerås är paleoekolog och analyserar framförallt pollen, sädeskorn, fröer och annat växtmaterial, medan Ola Magnell är animalosteolog, det vil säga specialist på djurben. Tillsammans är de nyckelfigurer som ni kommer att få bekanta er med fler gånger framöver. Inte minst kommer de att vara med vid undersökandet av de brunnar som vi tidigare berättat om. Just brunnsmiljöer är nämligen ypperliga när det gäller bevarande av pollen- och frömaterial. Vattnet leder också till goda bevaringsförhållanden för benmaterial, så förhoppningsvis kommer även Ola att få fram ett material att analysera.

Till vår lycka har vi nu identifierat flera brunnar, alla norr om Bolmersvägen i det område som vi innan undersökningen pekat ut som just ett möjligt brunnsområde!

/Adam

_DSC0305

Per Lagerås dokumenterar och provtar en utdränerad och överplöjd torvbildning. I torven hoppas han hitta ett bevarat frö- och växtmaterial som kan bistå i rekonstruerandet av det omgivande landskapet och dess artsammansättning. Ola Magnell hittade märgspaltade och styckade benfragment från nötkreatur och häst i samma torvbildning. Hästbenet antyder att det rör sig om måltidsrester från brons- eller järnålder. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Punkt 8 – det äldsta sädeskornet

Vad fick människorna att lämna en tillvaro som jägare, samlare och fiskare och ge sig in i livet som bonde? Frågan återkommer arkeologerna till om och om igen, för svaret är inte enkelt att ge.

Fram till för cirka 12000 år sedan levde människorna som jägare och samlare. Vid den här tidpunkten kan man arkeologiskt se att jordbruket uppstår på flera platser runt om jorden, bland annat i Mellanöstern.

6000 år gammalt naket korn från en grop på Brunnshög. Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet UV.

6000 år gammalt naket korn från en grop på Brunnshög. Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet UV.

Det finns flera teorier om varför: klimatförändringar, ont om vatten, stora befolkningar som skulle försörjas, översvämningar som tvingade ihop folk på mindre landytor som måste utnyttjas mer effektivt. En rolig teori: att större befolkningsgrupper ställde nya sociala krav där relationer blev viktiga och man samlade sig oftare. T ex till fester, med rusdrycker bryggda på spannmål…

Övergången till jordbruk gick på många håll långsamt. Tillvaron dittills hade sina baksidor, men anses ändå ha varit relativt okomplicerat. Jordbruk å sin sida är arbetsintensivt och kräver ständig tillsyn. För Skånes del dröjde det tills för 6000 år sedan, innan jordbruket fick fäste. Då hade grannfolk i söder, på andra sidan Östersjön, varit bönder i flera hundra år. Det finns två huvudteorier om hur jordbruket spreds till Sydskandinavien.

Den ena säger att det sakta sipprade in i samhället. Redan tusen år tidigare hade man ”trädgårdsodlat” i skogarna, genom att gynna t ex hassel och bärbuskar. Bosättningarna hade redan blivit mer permanenta. Man hade kontakt med grupper av bönder på kontinenten oh utbytte gåvor. När befolkningen blivit stor nog samtidigt som klimatet ändrades något, så tog man själva steget.

Arkeologerna brukar också jorden och skördar, fast på sitt sätt. Vid utgrävningen av  den här sänkan hittades en massa keramikskärvor, från en kruka som varit fint dekorerad med streck. Se nedan. Foto: Riksantikvarieämbetet UV

Arkeologerna brukar också jorden och skördar, fast på sitt sätt. Vid utgrävningen av den här sänkan hittades en massa keramikskärvor, från en kruka som varit fint dekorerad med streck. Se nedan. Foto: Riksantikvarieämbetet UV

Den andra teorin menar att det är resultatet av att nya befolkningsgrupper flyttade hit och tog med sig kunskapen om jordbruket. Övergången till jordbruk gick här nämligen ganska snabbt och fick stort genomslag. Inom kort började också befolkningen att bygga stora, tunga monument (t ex stendösar) och den typen av organisationsförmåga tyder på att en mer handfast påverkan kommit utifrån.

Keramik med bukstrecksornamentik från Brunnshög. Foto: Riksantikvarieämbetet UV.

Keramik med bukstrecksornamentik från Brunnshög. Foto: Riksantikvarieämbetet UV.

De första bönderna ägnade sig lika mycket åt att jaga, samla och fiska som att odla och sköta boskap. För att röja plats i skogen fällde man träden och brände av ytorna innan man sådde. Man odlade tåliga, enkla former av vete och korn. Det lustiga namnet ”naket korn” syftar helt enkelt på att skalet kring själva kornet satt så löst att det gick lätt att tröska.

Kor, får, getter och grisar var de första jordbrukarnas boskap. Alla dessa kom som »färdiga« tamdjur till Skandinavien. Tamhästar blev vanliga först mot slutet av bondestenåldern. Boskapen gick fritt ute i markerna, dygnet och året runt. Man byggde hägnader runt åkrarna för att skydda dem från att bli nedtrampade.