Tag Archive for 'konservator'

Senaste nytt från Lindängelund avslöjar spännande träkärl!

Efter en veckas upphåll är vi tillbaka med bloggen. Det blev ett hastig uppbrott från grävningen de sista dagarna i november. Den ursprungliga planen var att vi skulle packa ihop och köra in utrustningen till kontoret fredagen den 3 december. Men den bittra kylan och snön tvingade oss att tänka om.

Vår etablering

Vår etablering i vinterskrud.

Redan på måndag morgonen sista grävveckan höll vi på att köra fast med bilarna i snön. Vattnet hade frusit i ledningarna och till råga på allt blev vi strömlösa i flera timmar på förmiddagen. Efter en del överläggningar kom vi fram till att det mest förnuftiga var att avbryta grävningen och flytta inom hus. Det skulle visa sig vara ett klokt beslut! Visst ett och annat stolphål hann vi inte med att undersöka. Men på det stora hela känner vi oss jätte nöjda med resultaten.

Vintergrävning

Ensam arkeolog gräver stolphål under snön.

Väl inne i värmen på kontoret fanns det massor av arbete att göra. Alla grävredskap måste rengöras från smuts och lera, de sist insamlade fynden måste tvättas och registreras, anläggningar ska beskrivas och registreras, ritningar sorteras, jordprover flotteras samt mycket annat.

Sofie registrerar

Sofie skriver in data från ritningar i intrasis.

Anna och Karin

Anna och Karin diskuterar fynd.

Linda flotterar

Linda flotterar makroprover för att hitta fröer och annat organiskt material.

Nu när fältarbetet är avslutat har också de flesta av våra extra anställda arkeologer slutat för säsongen. Det känns jättetråkigt och tomt efter alla veckor och månader med både strapatser och många fina upplevelser tillsammans.

Som en liten julklapp till Er alla som varit med på utgrävningarna vid Lindängelund och naturligtvis även till våra andra läsare vill vi dela med oss av lite bilder på vackra träföremål som trollats fram av vår konservator Lovisa Dal på Historiska museet i Lund. Titta och njut!

Träskål

Såhär fint blev träkärlet efter ha rengjorts av konservatorn på Historiska museet i Lund.

Träkärlets botten

Som ni ser har det svarvade träkärlet en liten avsatt fot. Det finns också spår efter dekor mitt på kärlet och strax under mynningen i form av horisonella linjer.

Svepkärl

Svepkärlet som vi tog upp i preparat för några veckor sedan, efter att konservatorn rengjort kärlet.

Näverremsa

Denna remsa av näver låg vikt under svepkärlet.

Med dessa bilder önskar vi, Anne, Anna och Bo, Er alla en riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År!

Bloggen kommer framöver att uppdateras lite mer oregelbundet, när vi har nyheter att berätta. Så håll utkik, kanske leran döljer fler spännande träföremål!

Fynd från Örja

Efter det att fältarbetet i Örja avslutades har bloggen legat nere. Det innebär naturligtvis inte att arbetet med Örja är avslutat. Tvärtom är det arbete som nu vidtar minst lika omfattande som arbetet i fält. Här ska vi kort beskriva vad som händer med de fynd som vi tagit tillvara.

Fynden från Örja sorterades i fält under 4 900 registerposter. Då är inte djur- och fiskben inräknade. En sådan registerpost består oftast av ett föremål men innehåller ibland fler. Det kan till exempel röra sig om keramikskärvor av samma slag som fanns i ett visst lager, eller flintavslag från en och samma grop.

Alla fyndbackarna för Örjafynden

Alla föremål har packats i små kartonger som ryms i ett åttiotal backar

Med hjälp av databasen kan vi nu skapa sammanställningar och spridningsbilder över fynden med några enkla knapptryck. Men för ögonblicket pågår ett mer grannlaga arbete. Vilka föremål ska vi välja ut till konservering? Prioriteringar krävs eftersom resurserna är begränsade. Många föremål råder det ingen tvekan om. Men samtidigt ska vi göra urval som i någon mening är representativa.

För närvarande har vi fått tillbaka ett femtiotal föremål från konserveringsateljen på Lunds universitets historiska museum. Utöver dessa ligger bortemot 400 konserverade mynt kvar på ateljen, i väntan på numismatisk analys.

Totalt räknar vi med att välja ut omkring 700 föremål för någon form av konservering. Det rör sig främst om metallföremål. Eftersom metalldetektering användes i särskilt stor omfattning i Örja är denna kategori omfattande. Vissa metallföremål – av till exempel bly – behöver bara en grundlig rengöring. I andra fall krävs större insatser.

Cellemaljfibula. Notera de vackert komponerade olikfärgade cellerna.

Ett av de föremål som behöver mer omfattande konserveringsinsatser är en så kallad cellemaljfibula. Tillverkningen av detta lilla runda spänne har gått till så att man har lött på celler på en vågrät liggande kopparplatta. Cellerna har man sedan fyllt med pulvriserat glas i olika färger. Därefter har plattan värmts upp till cirka 800 grader. Eftersom pulvret har en tendens att minska vid smältning måste processen ofta upprepas flera gånger. Smycket har sedan kylts av, för att slutligen slipas och poleras.

Emaljerade fibulor av detta slag kan ha tillverkats i Skandinavien men bruket att bära dem härrör från kontinenten, där de kända verkstäderna också fanns. Dräktskicket introducerades här under vikingatiden, och fibulan från Örja härrör troligen från 1000- eller 1100-talet.

Den korsformiga fibulan berättar om dess ägares kristna tro. Flera föremål från Örja ger uttryck för detta, till exempel ett krucifix, flera små kors av bly och några mynt eller myntavbildningar (se bild) vilka burits som hängsmycken.

Hänge med spår av förgyllning som avbildar en biskop med kors och kräkla.

Eftersom det rör sig om föremål som i samtliga fall påträffats med hjälp av metalldetektor är det svårt att säga hur representativa de är i sitt sammanhang, i den medeltida byn. Så omfattande detektorinsatser som i Örja har aldrig tidigare skett inom ramen för en by-undersökning.

För några av föremålen ligger det nära till hands att tänka sig att de tillhört individer i byn som var knutna till kyrkliga institutioner.

Samtidigt i bodarna

Tomas registrerar tysk keramik, då är det viktigt att bilda sig

Ute arbetas det och grävs. Det hackas, krafsas, tänks, diskuteras och provtas. Saker stoppas i påsar och märks. Det kanske regnar och är kladdigt eller så är det blå himmel och livet leker. Vi skyddar allt trä och täcker över saker för natten med presenningar. Kort sagt, det är som det ska och går som planerat.

Blanketter blanketter, blanketter!

Men det sker en hel del inomhus också. Madde räddar fynden från förstörelse och Tomas registrerar dem i databasen. Agnetha arbetar med benen och jag eller Ingela registrerar alla kontextblanketter i samma databas. Alla dessa funktioner (samt några till) är väldigt viktiga att få gjorda på plats. Och det är rätt digra arbeten alltihop.

Färdigregistrerade fynd i prydliga lådor

Men… vad är då en kontextblankett? Jo, det är den blankett som vi använder för att beskriva de olika lager, träkonstruktioner eller vad det nu kan vara som vi ser. Där beskriver vi hur ett lager ser ut, vad det innehåller, hur tjockt det är, vilken färg det har, vad som ligger ovanför för kontext och vad som ligger under och det viktigaste: hur vi tolkar det. Alltså vad vi tror att det är för något vi har undersökt och så skriver vi vad det är som gör att vi tror det. Allt för att det ska bli så tydligt som möjligt och också så genomskinligt som möjligt så att det ska gå att eventuellt göra en omtolkning i framtiden.

Agnetha sorterar och väger ben

När man väl har tolkat materialet och kanske har sett att t.ex. ett trägolv hör ihop med ett ovanliggande lergolv som hör ihop med ett par syllstenar eller vad det kan vara får den lilla gruppen av kontexter ett gruppID. Dessa ID:n relateras sedan till varandra så att man vet vilken grupp som är yngst och vilket som är yngst. I ett senare skede byggs det utefter dessa ID ihop faser, och alltihop byggs ihop till en enorm matris som visar vilka kontexter som är samtida och vilka som är yngst respektive äldst. Är detta begripligt överhuvudtaget? Det blir ju lite komprimerat, men alltihop är ett sätt att göra de komplexa lämningarna vi undersöker begripliga i slutändan så att vi kan förstå ungefär vad som har hänt.

Så småningom är de meningen att de olika experterna ska få komma till tals lite mer, men det har vi inte tid med nu!
GLÖM INTE! Gå in på Sörmlands museums hemsida och läs deras blogg/dagbok!

Anna

Vädret, vädret, vädret

Ja, jag vet att det är tråkigt att prata om vädret, men det är lika bra att det blir sagt: H-e vilket j-a väder det är! Snöglopp och en plusgrad. Allt slemmar ihop och man vill inte ens tänka på att skriva något på någon påse, det smetar bara ut sig och fingertopparna värker som aldrig förr. Nåja, säger någon beskäftig människa, vanligen jag: ”Det kunde ha varit värre!”, eller ”Efter regn kommer sol!” Nåja. Så var det sagt då.

Vi har ändå kämpat på bra tycker jag. Och fler och fler strukturer kommer fram. Tyvärr gör de sig inte riktigt på bild i det kladdiga tillstånd de är i nu. Kommer att återkomma till detta. Vi har idag fått en genomgång av den konservator som vi har med oss i fält, Madelene Skogbert. Det är till enorm hjälp att ha med en konservator i fält. De fynd man hittar börjar förstöras egentligen så fort man plockar upp dem och ju snarare man kan stabilisera dess tillstånd desto bättre.

På den här grävningen kommer vi att plocka upp mängder av fynd och det sparar massor av tid att få det mesta gjort i fält. Och tid är, som vi vet, pengar.
GLÖM INTE! Gå in på Sörmlands museums hemsida och läs deras blogg/dagbok!