Tag Archive for 'medeltid'

Fina fynd från Falsterbo

Nu gräver vi för glatta livet i Falsterbo. Och till alla er som undrar om vi hittar något, så kan vi säga att det gör vi! Diken, nedgrävda tunnor, diverse gropar samt en svärm av stolphål. Dessutom kvarlämnade tingestar, främst skärvor från krus gjorda i stengods, men smått och gott annat. Se här, några fina fynd:

 

DSC_0134

DSC_0143

Ovan foten till två olika krus. Det rör sig om så kallat Siegburg-stengods, som under senmedeltiden importerades från trakten av Bonn i Tyskland. Vi hittar faktiskt riktigt många skärvor av stengods likt den här typen, men det kanske inte är så konstigt eftersom vi är på lübeckarnas handelsområde (läs mer om detta under tidigare blogginlägg från Falsterbo). Som ett lustigt sammanträffande gräver vi strax intill Siegburgska vägen i Falsterbo.

 

mynt  beskuren vänd

Ett av våra mynt. Våra få mynt, ska påpekas. Trots idogt sökande med metalldetektor har vi än så länge hittat mycket färre mynt än vi väntade oss – vi föreställde oss att inom ett sådant här handelsområde hade pengarna rullat. Men så fick vi trevligt och upplysande besök av den arkeolog som ägnat betydande del av sin forskning åt Falsterbo, nämligen Lars Ersgård. Och han var inte särskilt förvånad, utan förklarade att betydligt fler mynt har hittats vid utgrävningar inom fiskarnas områden, längre utåt strandlinjerna kring Falsterbo och Skanör. Det tycks som om transaktionerna ägde rum där, snarare än inom handelsområdena!

Vi har inte hunnit titta närmare på var silvermyntet ovan kommer ifrån eller under vilken tid det användes, men eftersom det är i så gott skick lär det gå lätt att ta reda på.

 

Inlägg: SILL!

Rensa sill – för många ett bestyr i påsktider. Hur många pillrar du själv igenom inför din specialinläggning? … jaså, inte fler? Skänk då en tanke till det medeltida Falsterbos gällekonor, som kunde rensa uppåt 7000 sillar om dagen. Under ett par månaders tid. Varje år.

Gällekonor kallades de kvinnor som rensade sillen, som fiskarna hade landat på Skånemarknaden i Falsterbo och Skanör. Läggekoner kallades kvinnorna som packade sillen med salt i tunnor – för tre tunnor sill användes en tunna salt. Och nåde den som slarvade, straffet kunde bli döden! Kvalitén var viktig och markerades noga på tunnorna. Sillavfallet, som kallades grum, fick inte ligga mer än två dagar, utan skulle snarast hämtas av grumkarlar. I särskilda bodar fick renset ligga och ruttna, varvid fiskoljan separerades. Den stinkande sörjan kunde användas som bränsle i lampor. Grumbodarna låg på Grumhöjebackarna.

Under höjdarsäsongen 1494 fanns det 174 gällekoner i Falsterbo och Skanör. Varje kvinna lär ha packat 5-6 tunnor om dagen. Den säsongen hanterades cirka 60 000 tunnor. En formlig fors av fet, salt sill vällde via de tyska köpmännen ut i Europa från den sandiga halvön i sydvästra Skåne!

DSC_0055

Mollie och Annika beundrar en tunna i ett smalt rörschakt. Foto: Sofia Lindberg, Statens Historiska Museer Arkeologiska Uppdragsverksamheten.

Nu har vi schaktat bort matjorden från vårt utgrävningsområde i Falsterbo. Och tänk, vi har faktiskt hittat spår efter tunnor, som grävts ner i marken. Först har vi upptäckt dem som onaturligt perfekta, mörka cirklar mot den ljusare sandytan. Längs ytterkanten följer en mörkare rand, som antagligen är resterna av de förmultnade trälaggarna. Framöver ska vi undersöka cirklarna, för att kontrollera om det verkligen är tunnor och om det finns något i dem.

I ett smalt schakt som grävdes för att lägga ner ett rör fick vi snabba oss att gräva ut och då hittade vi bevarade trärester, där den nedersta delen av tunnan inte hade förmultnat helt. En dryg decimeter var kvar av de stående laggarna, men bäst bevarad var botten. Av någon anledning hade man borrat hål i bottenträet.

DSC_0061

Mollie håller fram en bit Falsterbohistoria, i form av tunnans botten. Foto: Sofia Lindberg, Statens Historiska Museer Arkeologiska Uppdragsverksamheten.

Frågan är förstås varför man grävt ner tunnorna. Man kan tänka sig flera olika skäl. För förvaring kanske, för att stabilisera den på sina ställen lite sanka marken eller som latriner. Det där får vi utforska vidare, när utgrävningen nu går vidare.

 

På fiten på Falsterbo

Mord, brand, dråp och tjuveri, illegala drickebodar och utskänkningsställen, innehållande av tullar och avgifter, kungliga fogdar som inte kan röra sig fritt utan att bli nedslagna. Samt i största allmänhet en upprörande nonchalans gentemot kungen. I ett brev från 1417 klagar kung Erik ilsket över alla övergrepp och missdåd som de hanseatiska köpmännen begått på Skånemarknaden. Så här fick det sannerligen inte gå till!

Skånemarknaden uppstod under 1100-talet och utgick ifrån omfattande sillfiske längs Skånes södra kuster. Sillen var en viktig vara i det katolska Europa, som präglades av mängder av årliga fastedagar. Då skulle man avhålla sig från kött, men att äta fisk gick bra. Utöver själva fisket ägnades Skånemarknaden åt beredning och försäljning av fångsterna för vidare distribution. Sillen var basen, men en massa andra varor bytte också ägare på Skånemarknaden.

Handeln på Falsterbo tog fart under 1200-talet och jämfört med Skanör blev orten dominerande under 1300-talet. Det var också under 1300-talet som staden Falsterbo uppstod. Fisket och handeln hade alltså försiggått innan staden fanns – men bara under höstarna, däremellan stod det mest öde.

På Falsterbo sköttes själva fisket av lokala bönder. Handeln bedrevs främst av köpmän från de nordtyska Östersjöstäderna (Hansan). Danzig, Rostock, Greifswald, Anklam, Stralsund, Kolberg och Stettin trängdes på marknadsplatsen med Lübecks handelsmän, som tog störst utrymme. Och det är inom lübeckarnas fit – så kallades de av kronan tilldelade handelsområdena – som det nu ska göras en arkeologisk utgrävning. Den kommer att pågå mellan 26 mars och 17 april, på Fiddevången norr om Falsterbo konsthall (gamla stationshuset).

 

Falsterbo station_1915

Utsikt söderut från Falsterbo station mot hotellet Falsterbohus, cirka 1915 (foto efter vykort, Wikimedia Commons, fotograf okänd, CC-BY-SA).

 

På 1990-talet gjordes en arkeologisk förundersökning på platsen. I smala ”titthålsschakt” kontrollerade arkeologerna vad som fanns bevarat. Det var viss risk att alla äldre spår av marknadsområdet skulle vara utplånade, eftersom det gamla stationsområdet för Falsterbobanan legat inpå. Som tur var fanns en del kvar. Arkeologerna hittade spår efter stolpar (som kanske ingått i huskonstruktioner), gropar och nedgrävda tunnor. Dessutom fanns det diken, som kanske har fungerat som avgränsningar av olika köpmäns tomter.

Vid den nu aktuella utgrävningen kommer vi att öppna upp ett större område, så att vi får överblick och kan undersöka mer och noggrannare. Vi hoppas naturligtvis på spännande fynd, för på fiterna verkar ju både det ena och andra ha försiggått.  Åtminstone på kung Eriks tid!

Fynd från Örja

Efter det att fältarbetet i Örja avslutades har bloggen legat nere. Det innebär naturligtvis inte att arbetet med Örja är avslutat. Tvärtom är det arbete som nu vidtar minst lika omfattande som arbetet i fält. Här ska vi kort beskriva vad som händer med de fynd som vi tagit tillvara.

Fynden från Örja sorterades i fält under 4 900 registerposter. Då är inte djur- och fiskben inräknade. En sådan registerpost består oftast av ett föremål men innehåller ibland fler. Det kan till exempel röra sig om keramikskärvor av samma slag som fanns i ett visst lager, eller flintavslag från en och samma grop.

Alla fyndbackarna för Örjafynden

Alla föremål har packats i små kartonger som ryms i ett åttiotal backar

Med hjälp av databasen kan vi nu skapa sammanställningar och spridningsbilder över fynden med några enkla knapptryck. Men för ögonblicket pågår ett mer grannlaga arbete. Vilka föremål ska vi välja ut till konservering? Prioriteringar krävs eftersom resurserna är begränsade. Många föremål råder det ingen tvekan om. Men samtidigt ska vi göra urval som i någon mening är representativa.

För närvarande har vi fått tillbaka ett femtiotal föremål från konserveringsateljen på Lunds universitets historiska museum. Utöver dessa ligger bortemot 400 konserverade mynt kvar på ateljen, i väntan på numismatisk analys.

Totalt räknar vi med att välja ut omkring 700 föremål för någon form av konservering. Det rör sig främst om metallföremål. Eftersom metalldetektering användes i särskilt stor omfattning i Örja är denna kategori omfattande. Vissa metallföremål – av till exempel bly – behöver bara en grundlig rengöring. I andra fall krävs större insatser.

Cellemaljfibula. Notera de vackert komponerade olikfärgade cellerna.

Ett av de föremål som behöver mer omfattande konserveringsinsatser är en så kallad cellemaljfibula. Tillverkningen av detta lilla runda spänne har gått till så att man har lött på celler på en vågrät liggande kopparplatta. Cellerna har man sedan fyllt med pulvriserat glas i olika färger. Därefter har plattan värmts upp till cirka 800 grader. Eftersom pulvret har en tendens att minska vid smältning måste processen ofta upprepas flera gånger. Smycket har sedan kylts av, för att slutligen slipas och poleras.

Emaljerade fibulor av detta slag kan ha tillverkats i Skandinavien men bruket att bära dem härrör från kontinenten, där de kända verkstäderna också fanns. Dräktskicket introducerades här under vikingatiden, och fibulan från Örja härrör troligen från 1000- eller 1100-talet.

Den korsformiga fibulan berättar om dess ägares kristna tro. Flera föremål från Örja ger uttryck för detta, till exempel ett krucifix, flera små kors av bly och några mynt eller myntavbildningar (se bild) vilka burits som hängsmycken.

Hänge med spår av förgyllning som avbildar en biskop med kors och kräkla.

Eftersom det rör sig om föremål som i samtliga fall påträffats med hjälp av metalldetektor är det svårt att säga hur representativa de är i sitt sammanhang, i den medeltida byn. Så omfattande detektorinsatser som i Örja har aldrig tidigare skett inom ramen för en by-undersökning.

För några av föremålen ligger det nära till hands att tänka sig att de tillhört individer i byn som var knutna till kyrkliga institutioner.

Fler hus och fina fynd!

Förra veckan beskrev vi några av de gårdar och byggnader som hittats på den östra delen av utgrävningsplatsen. Men vi har också fin bebyggelse på den västra änden.

Redan på förundersökningen, som gjordes 2004, hittades ett fint och tämligen välbevarat hus från järnåldern.
Tyvärr har ena gaveln skadats av ett senare anlagt dike och det är därför omöjligt att säga exakt hur långt huset har varit. Den del som är bevarad fram till idag har en imponerande längd på cirka 29 meter. Troligen har det funnits en bostadsdel i den västra delen och ett stall i den östra. Dess konstruktion ger en preliminär datering på 200 e. Kr.

Hus från järnåldern.

Det har också framkommit ett hus som antagligen byggdes under den yngre stenåldern, det vill säga för ca 4000 år sedan. Huset ligger ca 100 meter norr om järnåldershuset och sträcker sig i öst- västlig riktning. I nuläget vet vi inte så mycket om det eftersom det inte är utgrävt ännu. Förhoppningsvis hittar vi daterbara fynd likväl som tydliga strukturer när vi väl gräver ut det.

Huset från stenåldern, inmätt i Intrasis.

Veckan har också bjudit på flera fina fynd. I en grop från tidig medeltid (ca 1100-talet e. Kr.) hittades en keramikansamling. En expert i ämnet, Torbjörn Brorsson, har tidigare tittat på keramik från samma grop och konstaterat att typen är så kallad Östersjökeramik. Den här typen av keramik har starka slaviska influenser och det är troligt att stilen nådde vårt område genom keramiktillverkande slaver som vandrat norrut. Ornamentiken består av vågband, linjer och intryck.

Tyvärr kommer inte skärvorna från ett och samma kärl. Det kunde konstateras redan i fält och vid fyndtvätt. Mynningsbitarna skiljer sig nämligen åt både i dekoration och i form. Och de skärvor som kommer från bukregionerna är har olika grad av rundning.

I högra nedre hörnet av bilden kan man se en mynningsbit med vågbandsornamentik.

Sammanlagt hittades 48 bitar i samlingen. Antalet skärvor i gropen kommer dock att bli fler eftersom de olika lagren också innehöll keramik.

Annica Cardell och Sofie Ekstrand diskuterar lagrens olika beninnehåll.

I samband med utgrävning av en annan grop gjordes ett annat fint fynd. En dolkstav från neolitikum, ca 5000 år sedan, dök plötsligt upp i ett lager. Fyndets geografiska position är lovande. För precis intill gropen finns en stenpackning som påminner om en grav. Ytterligare en stenpackning hittades också senare i veckan inte långt därifrån. Hittills har vi endast hunnit rensa den första stenpackningen. Men redan nu har flintavslag hittats.

Dolkstav i flinta hittad i närheten av en förmodad grav.

I den nyschaktade delen kan man tydligt se ett mönster i packningen. Antagligen har det bildats då stenar lyfts bort från platsen. Den keramik som hittades i anläggningen var tyvärr i dåligt skick. Dess karaktär pekar dock på att den tillverkades under förhistorisk tid. Så vi håller nu tummarna för att de båda gravkandidaterna blir vad vi förväntar oss!

Personalen på utgrävningen vill gärna tacka de tio tappra själar som besökte oss på vår visning i onsdags. Trotts regn och blask. Förhoppningsvis ses vi igen på nästa visning, onsdagen den 17 november klockan 14.00- 15.30, tillsammans med nya intresserade!