Tag Archive for 'medeltid'

På fiten på Falsterbo

Mord, brand, dråp och tjuveri, illegala drickebodar och utskänkningsställen, innehållande av tullar och avgifter, kungliga fogdar som inte kan röra sig fritt utan att bli nedslagna. Samt i största allmänhet en upprörande nonchalans gentemot kungen. I ett brev från 1417 klagar kung Erik ilsket över alla övergrepp och missdåd som de hanseatiska köpmännen begått på Skånemarknaden. Så här fick det sannerligen inte gå till!

Skånemarknaden uppstod under 1100-talet och utgick ifrån omfattande sillfiske längs Skånes södra kuster. Sillen var en viktig vara i det katolska Europa, som präglades av mängder av årliga fastedagar. Då skulle man avhålla sig från kött, men att äta fisk gick bra. Utöver själva fisket ägnades Skånemarknaden åt beredning och försäljning av fångsterna för vidare distribution. Sillen var basen, men en massa andra varor bytte också ägare på Skånemarknaden.

Handeln på Falsterbo tog fart under 1200-talet och jämfört med Skanör blev orten dominerande under 1300-talet. Det var också under 1300-talet som staden Falsterbo uppstod. Fisket och handeln hade alltså försiggått innan staden fanns – men bara under höstarna, däremellan stod det mest öde.

På Falsterbo sköttes själva fisket av lokala bönder. Handeln bedrevs främst av köpmän från de nordtyska Östersjöstäderna (Hansan). Danzig, Rostock, Greifswald, Anklam, Stralsund, Kolberg och Stettin trängdes på marknadsplatsen med Lübecks handelsmän, som tog störst utrymme. Och det är inom lübeckarnas fit – så kallades de av kronan tilldelade handelsområdena – som det nu ska göras en arkeologisk utgrävning. Den kommer att pågå mellan 26 mars och 17 april, på Fiddevången norr om Falsterbo konsthall (gamla stationshuset).

 

Falsterbo station_1915

Utsikt söderut från Falsterbo station mot hotellet Falsterbohus, cirka 1915 (foto efter vykort, Wikimedia Commons, fotograf okänd, CC-BY-SA).

 

På 1990-talet gjordes en arkeologisk förundersökning på platsen. I smala ”titthålsschakt” kontrollerade arkeologerna vad som fanns bevarat. Det var viss risk att alla äldre spår av marknadsområdet skulle vara utplånade, eftersom det gamla stationsområdet för Falsterbobanan legat inpå. Som tur var fanns en del kvar. Arkeologerna hittade spår efter stolpar (som kanske ingått i huskonstruktioner), gropar och nedgrävda tunnor. Dessutom fanns det diken, som kanske har fungerat som avgränsningar av olika köpmäns tomter.

Vid den nu aktuella utgrävningen kommer vi att öppna upp ett större område, så att vi får överblick och kan undersöka mer och noggrannare. Vi hoppas naturligtvis på spännande fynd, för på fiterna verkar ju både det ena och andra ha försiggått.  Åtminstone på kung Eriks tid!

Fynd från Örja

Efter det att fältarbetet i Örja avslutades har bloggen legat nere. Det innebär naturligtvis inte att arbetet med Örja är avslutat. Tvärtom är det arbete som nu vidtar minst lika omfattande som arbetet i fält. Här ska vi kort beskriva vad som händer med de fynd som vi tagit tillvara.

Fynden från Örja sorterades i fält under 4 900 registerposter. Då är inte djur- och fiskben inräknade. En sådan registerpost består oftast av ett föremål men innehåller ibland fler. Det kan till exempel röra sig om keramikskärvor av samma slag som fanns i ett visst lager, eller flintavslag från en och samma grop.

Alla fyndbackarna för Örjafynden

Alla föremål har packats i små kartonger som ryms i ett åttiotal backar

Med hjälp av databasen kan vi nu skapa sammanställningar och spridningsbilder över fynden med några enkla knapptryck. Men för ögonblicket pågår ett mer grannlaga arbete. Vilka föremål ska vi välja ut till konservering? Prioriteringar krävs eftersom resurserna är begränsade. Många föremål råder det ingen tvekan om. Men samtidigt ska vi göra urval som i någon mening är representativa.

För närvarande har vi fått tillbaka ett femtiotal föremål från konserveringsateljen på Lunds universitets historiska museum. Utöver dessa ligger bortemot 400 konserverade mynt kvar på ateljen, i väntan på numismatisk analys.

Totalt räknar vi med att välja ut omkring 700 föremål för någon form av konservering. Det rör sig främst om metallföremål. Eftersom metalldetektering användes i särskilt stor omfattning i Örja är denna kategori omfattande. Vissa metallföremål – av till exempel bly – behöver bara en grundlig rengöring. I andra fall krävs större insatser.

Cellemaljfibula. Notera de vackert komponerade olikfärgade cellerna.

Ett av de föremål som behöver mer omfattande konserveringsinsatser är en så kallad cellemaljfibula. Tillverkningen av detta lilla runda spänne har gått till så att man har lött på celler på en vågrät liggande kopparplatta. Cellerna har man sedan fyllt med pulvriserat glas i olika färger. Därefter har plattan värmts upp till cirka 800 grader. Eftersom pulvret har en tendens att minska vid smältning måste processen ofta upprepas flera gånger. Smycket har sedan kylts av, för att slutligen slipas och poleras.

Emaljerade fibulor av detta slag kan ha tillverkats i Skandinavien men bruket att bära dem härrör från kontinenten, där de kända verkstäderna också fanns. Dräktskicket introducerades här under vikingatiden, och fibulan från Örja härrör troligen från 1000- eller 1100-talet.

Den korsformiga fibulan berättar om dess ägares kristna tro. Flera föremål från Örja ger uttryck för detta, till exempel ett krucifix, flera små kors av bly och några mynt eller myntavbildningar (se bild) vilka burits som hängsmycken.

Hänge med spår av förgyllning som avbildar en biskop med kors och kräkla.

Eftersom det rör sig om föremål som i samtliga fall påträffats med hjälp av metalldetektor är det svårt att säga hur representativa de är i sitt sammanhang, i den medeltida byn. Så omfattande detektorinsatser som i Örja har aldrig tidigare skett inom ramen för en by-undersökning.

För några av föremålen ligger det nära till hands att tänka sig att de tillhört individer i byn som var knutna till kyrkliga institutioner.

Fler hus och fina fynd!

Förra veckan beskrev vi några av de gårdar och byggnader som hittats på den östra delen av utgrävningsplatsen. Men vi har också fin bebyggelse på den västra änden.

Redan på förundersökningen, som gjordes 2004, hittades ett fint och tämligen välbevarat hus från järnåldern.
Tyvärr har ena gaveln skadats av ett senare anlagt dike och det är därför omöjligt att säga exakt hur långt huset har varit. Den del som är bevarad fram till idag har en imponerande längd på cirka 29 meter. Troligen har det funnits en bostadsdel i den västra delen och ett stall i den östra. Dess konstruktion ger en preliminär datering på 200 e. Kr.

Hus från järnåldern.

Det har också framkommit ett hus som antagligen byggdes under den yngre stenåldern, det vill säga för ca 4000 år sedan. Huset ligger ca 100 meter norr om järnåldershuset och sträcker sig i öst- västlig riktning. I nuläget vet vi inte så mycket om det eftersom det inte är utgrävt ännu. Förhoppningsvis hittar vi daterbara fynd likväl som tydliga strukturer när vi väl gräver ut det.

Huset från stenåldern, inmätt i Intrasis.

Veckan har också bjudit på flera fina fynd. I en grop från tidig medeltid (ca 1100-talet e. Kr.) hittades en keramikansamling. En expert i ämnet, Torbjörn Brorsson, har tidigare tittat på keramik från samma grop och konstaterat att typen är så kallad Östersjökeramik. Den här typen av keramik har starka slaviska influenser och det är troligt att stilen nådde vårt område genom keramiktillverkande slaver som vandrat norrut. Ornamentiken består av vågband, linjer och intryck.

Tyvärr kommer inte skärvorna från ett och samma kärl. Det kunde konstateras redan i fält och vid fyndtvätt. Mynningsbitarna skiljer sig nämligen åt både i dekoration och i form. Och de skärvor som kommer från bukregionerna är har olika grad av rundning.

I högra nedre hörnet av bilden kan man se en mynningsbit med vågbandsornamentik.

Sammanlagt hittades 48 bitar i samlingen. Antalet skärvor i gropen kommer dock att bli fler eftersom de olika lagren också innehöll keramik.

Annica Cardell och Sofie Ekstrand diskuterar lagrens olika beninnehåll.

I samband med utgrävning av en annan grop gjordes ett annat fint fynd. En dolkstav från neolitikum, ca 5000 år sedan, dök plötsligt upp i ett lager. Fyndets geografiska position är lovande. För precis intill gropen finns en stenpackning som påminner om en grav. Ytterligare en stenpackning hittades också senare i veckan inte långt därifrån. Hittills har vi endast hunnit rensa den första stenpackningen. Men redan nu har flintavslag hittats.

Dolkstav i flinta hittad i närheten av en förmodad grav.

I den nyschaktade delen kan man tydligt se ett mönster i packningen. Antagligen har det bildats då stenar lyfts bort från platsen. Den keramik som hittades i anläggningen var tyvärr i dåligt skick. Dess karaktär pekar dock på att den tillverkades under förhistorisk tid. Så vi håller nu tummarna för att de båda gravkandidaterna blir vad vi förväntar oss!

Personalen på utgrävningen vill gärna tacka de tio tappra själar som besökte oss på vår visning i onsdags. Trotts regn och blask. Förhoppningsvis ses vi igen på nästa visning, onsdagen den 17 november klockan 14.00- 15.30, tillsammans med nya intresserade!

Välkommen på guidad tur i Lindängelund!

Under veckan som varit har grävledarna Anne och Anna arbetat hårt med att se över de resultat som framkom vid intensivschaktningen föregående veckor. Flera intressanta områden har dykt upp medan andra är mer slätstrukna. Att få prioriteringarna rätt är ett måste i det här skedet, med bara 7 veckor kvar innan slutdatumet.

Vad är det då arkeologerna tycker är mest intressant i Lindängelund?
I en uppsjö av stolphål har Anne och Anna identifierat två gårdslägen, område 1 och 3. Det vill säga områden med boningshus med tillhörande ekonomibyggnader, hägn, härdar, brunnar och gropar. Människorna på gårdarna livnärde sig framförallt på boskapsskötsel och åkerbruk. Därför måste enheten också ha haft tillgång till betesmark och odlingsbara ytor. De flesta husen dateras till järnåldern. Men tidigmedeltida inslag finns också. Tyvärr hittades inga hus från stenåldern. Material från den tiden har överhuvudtaget varit tämligen sparsamt hittills.

På område 1 finns vad arkeologerna kallar ”ett trelleborgsliknande hus”. Det är cirka 23 meter långt och 8 meter brett och ligger i öst-västlig rikning. I båda ändarna har huset fyra takbärande stolpar, placerade i en fyrkant, medan mittendelen av huset är en ”fri yta”. På den fria ytan fanns utrymme till att utföra de dagliga aktiviteterna. Hus av denna typ dateras till sen vikingatid, det vill säga kring slutet av 1000-talet e. Kr. Omkring huset ligger ett antal gropar. Förhoppningsvis innehåller de daterbara fynd så de säkert kan knytas till huset och dess brukningsperiod.

Det trelleborgsliknande huset med sina rektangulärt placerade takbärande stolpar

Lite söder om det trelleborgsliknande huset finns en möjlig L-formad gård som visar likheter med tidigmedeltida (slutet av 1000-talet till början av 1100-talet e. Kr.) hustypologier. Hus från denna tidsperiod kan vara mycket varierande eftersom det ”experimenterades” inom byggtekniken. Därför är det ibland svårt att urskilja dess exakta form samt att de blir svårdaterade. Vårt tidigmedeltida hus i Lindängelund består av en nordlig byggnad som går i öst-västligt riktning samt en västlig länga i nord-sydlig led.

Förutom dessa två ovan nämnda hus finns ytterligare två möjliga hus på område 1. De har daterats till den mellersta järnåldern. Vidare undersökningar får avgöra om dessa kan få en mer exakt datering.

På en annan del av utgrävningsytan, område 3, finns också möjliga gårdslämningar. Området består av ett hav av stolphål vilket gör det svårt att se tydliga konstruktioner. Därför är det hög prioritering på att komma igång med utgrävningsarbetet här. Genom att bekräfta eller dementera stolphål, samt att se till deras karaktär, blir det enklare att gruppera dem tillsammans. Men redan nu är vi kan vi säga att där finns mellan 5 och 10 byggnader. Det är för tidigt att ge dem exakta dateringar. Men möjligtvis döljer sig ett eller annat hus från folkvandringstid-vendeltid (ca 500-700 e. Kr.) här. Utöver huslämningarna kan skymtas en mängd möjliga hägn, brunnar och gropar.

Prioriteras bara stolphål, brunnar och gropar?
Förutom gårdslägen har vi fått fram ett område med en stor mängd härdar. Arbetet med dem har precis startat men redan nu har keramik hittats. Genom att se på form, innehåll i leran, tjocklek m.m. kan det konstateras att kärlet tillverkades runt år noll. Det återstår att se om resten av härdarna kommer från samma tidsperiod, om vi kan knyta dem till någon gårdsbebyggelse samt om de har något samband med det skärvstenslager som beskrevs i förra veckans blogg. Området har fått en egen grupp av ”härdutredare” som kommer att besvara frågorna.

En av de många härdarna har rensats fram innan utgrävning.

Keramiken ses vid pilarnas spets. Vissa delar är grövre, andra av finare karaktär.

Vem vill besöka vår utgrävning?
Till sist vill arkeologerna på Lindängelund bjuda in alla intresserade till publika visningar under hösten/vintern. Datumen för dessa är den 27/10 kl. 17.30-19.00 samt den 17/11 kl. 14.00- 15.30. Under visningen guidas gästerna runt på området (oömma vinterkläder och gummistövlar rekommenderas!) samt får ta del av några av de fynd som hittills hittats. Varmt välkomna önskar vi alla intresserade!

Personalen på Lindängelund önskar alla välkomna

Skomakare och… jaa…penisben

Man vill ju gärna ha med ordet penisben i en rubrik. Antar att det kanske måhända drar lite läsare. Men vi har faktiskt hittat ett penisben här i Åkroken. Men mer om det lite längre ner i texten.

Skoläst i storlek 34


Ett av de mer ovanliga fynden härifrån hittades häromdagen, en läst från en skomakare. Notera nu att jag valde att INTE skriva ”skomakare, bliv vid din läst” i rubriken. Det hade varit lite för pajigt. Lästen är gjord av trä och är ganska liten. Motsvarar ungefär storlek 34 i dag. Den hittades i ett område med mycket läderspill. En hel del skosulor och ett och annat ovanläder har också kommit fram i samma område. Det är nog inte så väldigt kontroversiellt att anta att det bott en skomakare på platsen, eller i alla fall en som kunde konstruera skor. En läst är som en form som man använder när man gör skor. Det finns förstås många olika varianter och i alla möjliga storlekar.

Skosulor och ett ovanläder. Den minsta har ungefär samma storlek som lästen.


Den andra bilden visar två sulor och ett ovanläder. Den minsta sulan har ungefär samma storlek som lästen. Vi hittar överhuvudtaget väldigt mycket läder. Mest spill från produktion men också knivslidor, skärp och mycket annat.

Penisben från säl. Det ser man inte varje dag.


Så till penisbenet då. Penisben förekommer hos alla insektsätare, fladdermöss, gnagare, och rovdjur, och hos samtliga primater utom människan och spindelapor. Det är ett s.k heterotropiskt ben vilket innebär att det inte sitter ihop med resten av skelettet. Syftet är, mycket förenklat, att hannen ska kunna ha erektion längre helt enkelt. Först trodde vi, eller snarare osteolog Agnetha Olsson att det var ett penisben från en björn. Men, efter ett besök på Naturhistoriska riksmuseet konstaterade hon att björnens penisben faktiskt var betydligt mindre än det vi hittat här. Det är sannolikt från en gråsäl. Lite osäkert än så länge. Men varför har vi det här? Det har inte hittats särskilt mycket andra sälben här, så det är nåt mysko. Jag känner till just nu om man har haft några särskilda föreställningar om sälpenisben. Hade det varit björn hade de måhända varit än med laddat. Men det får vi absolut forska vidare om.

Den sista bilden visar ett par extremt uttråkade arkeologer som sitter fast i en bilkö norr om Södertälje. Det tog nästan fyra timmar att ta sig till jobbet idag. Hemskt frustrerande.

Tina Mathiesen och undertecknad strax norr om Södertälje. Kanske den tråkigaste förmiddagen på tid och evighet

GLÖM INTE! Gå in på Sörmlands museums hemsida och läs deras blogg/dagbok!

Ja det var nock för idag. Jag önskar trevlig helg och välkommen åter!

Anna