Tag Archive for 'mynt'

Fina fynd från Falsterbo

Nu gräver vi för glatta livet i Falsterbo. Och till alla er som undrar om vi hittar något, så kan vi säga att det gör vi! Diken, nedgrävda tunnor, diverse gropar samt en svärm av stolphål. Dessutom kvarlämnade tingestar, främst skärvor från krus gjorda i stengods, men smått och gott annat. Se här, några fina fynd:

 

DSC_0134

DSC_0143

Ovan foten till två olika krus (foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer). Det rör sig om så kallat Siegburg-stengods, som under senmedeltiden importerades från trakten av Bonn i Tyskland. Vi hittar faktiskt riktigt många skärvor av stengods likt den här typen, men det kanske inte är så konstigt eftersom vi är på lübeckarnas handelsområde (läs mer om detta under tidigare blogginlägg från Falsterbo). Som ett lustigt sammanträffande gräver vi strax intill Siegburgska vägen i Falsterbo.

 

mynt  beskuren vänd

Ett av våra mynt (foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer). Våra få mynt, ska påpekas. Trots idogt sökande med metalldetektor har vi än så länge hittat mycket färre mynt än vi väntade oss – vi föreställde oss att inom ett sådant här handelsområde hade pengarna rullat. Men så fick vi trevligt och upplysande besök av den arkeolog som ägnat betydande del av sin forskning åt Falsterbo, nämligen Lars Ersgård. Och han var inte särskilt förvånad, utan förklarade att betydligt fler mynt har hittats vid utgrävningar inom fiskarnas områden, längre utåt strandlinjerna kring Falsterbo och Skanör. Det tycks som om transaktionerna ägde rum där, snarare än inom handelsområdena!

Vi har inte hunnit titta närmare på var silvermyntet ovan kommer ifrån eller under vilken tid det användes, men eftersom det är i så gott skick lär det gå lätt att ta reda på.

 

Fynd från Örja

Efter det att fältarbetet i Örja avslutades har bloggen legat nere. Det innebär naturligtvis inte att arbetet med Örja är avslutat. Tvärtom är det arbete som nu vidtar minst lika omfattande som arbetet i fält. Här ska vi kort beskriva vad som händer med de fynd som vi tagit tillvara.

Fynden från Örja sorterades i fält under 4 900 registerposter. Då är inte djur- och fiskben inräknade. En sådan registerpost består oftast av ett föremål men innehåller ibland fler. Det kan till exempel röra sig om keramikskärvor av samma slag som fanns i ett visst lager, eller flintavslag från en och samma grop.

Alla fyndbackarna för Örjafynden

Alla föremål har packats i små kartonger som ryms i ett åttiotal backar

Med hjälp av databasen kan vi nu skapa sammanställningar och spridningsbilder över fynden med några enkla knapptryck. Men för ögonblicket pågår ett mer grannlaga arbete. Vilka föremål ska vi välja ut till konservering? Prioriteringar krävs eftersom resurserna är begränsade. Många föremål råder det ingen tvekan om. Men samtidigt ska vi göra urval som i någon mening är representativa.

För närvarande har vi fått tillbaka ett femtiotal föremål från konserveringsateljen på Lunds universitets historiska museum. Utöver dessa ligger bortemot 400 konserverade mynt kvar på ateljen, i väntan på numismatisk analys.

Totalt räknar vi med att välja ut omkring 700 föremål för någon form av konservering. Det rör sig främst om metallföremål. Eftersom metalldetektering användes i särskilt stor omfattning i Örja är denna kategori omfattande. Vissa metallföremål – av till exempel bly – behöver bara en grundlig rengöring. I andra fall krävs större insatser.

Cellemaljfibula. Notera de vackert komponerade olikfärgade cellerna.

Ett av de föremål som behöver mer omfattande konserveringsinsatser är en så kallad cellemaljfibula. Tillverkningen av detta lilla runda spänne har gått till så att man har lött på celler på en vågrät liggande kopparplatta. Cellerna har man sedan fyllt med pulvriserat glas i olika färger. Därefter har plattan värmts upp till cirka 800 grader. Eftersom pulvret har en tendens att minska vid smältning måste processen ofta upprepas flera gånger. Smycket har sedan kylts av, för att slutligen slipas och poleras.

Emaljerade fibulor av detta slag kan ha tillverkats i Skandinavien men bruket att bära dem härrör från kontinenten, där de kända verkstäderna också fanns. Dräktskicket introducerades här under vikingatiden, och fibulan från Örja härrör troligen från 1000- eller 1100-talet.

Den korsformiga fibulan berättar om dess ägares kristna tro. Flera föremål från Örja ger uttryck för detta, till exempel ett krucifix, flera små kors av bly och några mynt eller myntavbildningar (se bild) vilka burits som hängsmycken.

Hänge med spår av förgyllning som avbildar en biskop med kors och kräkla.

Eftersom det rör sig om föremål som i samtliga fall påträffats med hjälp av metalldetektor är det svårt att säga hur representativa de är i sitt sammanhang, i den medeltida byn. Så omfattande detektorinsatser som i Örja har aldrig tidigare skett inom ramen för en by-undersökning.

För några av föremålen ligger det nära till hands att tänka sig att de tillhört individer i byn som var knutna till kyrkliga institutioner.

Husgrunder och mynt i Jönköping

Arbetet i kvarteret Druvan/Dovhjorten fortsätter. Nu har grävmaskinen fått ta en tillfällig paus och vi koncentrerar oss på de framschaktade lämningarna. Vi rensar bort jord och sand för hand för att få en tydlig bild av de husgrunder, gårdsytor och annat som vi hittar.

Utgrävning av husgrunder

Hanna, Karin och Carina gräver fram och diskuterar kring en husgrund

Samtidigt undersöker vi ytan med metalldetektor för att få fram mynt och andra metallfynd. Det har redan dykt upp flera mynt från 1600-talet, vilket visar att stora delar av den yta vi har schaktat fram nu har använts då. Men det finns också 1700-talsfynd i samma område – kanske har man använt samma hus under flera generationer, eller gjort ganska blygsamma ombyggnader utan att lägga på tjocka utjämningslager mellan husen. Det återstår att se.

Avsökning med metalldetektor

Magnus söker av ytan med metalldetektor

Mynten vi hittar har inget ekonomiskt värde att tala om, varken då eller nu. Det är enkla växelmynt i koppar som man tappat. Några av mynten kan ha lagts i husgrunder när man byggde nytt. Värdet för oss består i att mynten ger en bra uppfattning om när olika hus och gårdsytor användes.

Rakt ned i 1600-talet

Det mesta på den yta vi har framme nu är lämningar från 1700-talet. Men på ett ställe har vi dykt rakt ned i 1600-talet, till och med dess förra hälft. Omedelbart utanför en husgrund ligger en ränna med mycket djurben och krukskärvor. Här fann vi en fin liten skärva från en tallrik som tillverkats i Holland någon gång under 1600-talets första hälft. Tallriken var gjord i fajans med vit glasyr och dekor i gult och blått. I samma lager låg också örat till en liten skål. Sådana skålar med öron att hålla i verkar ha varit populära under 1600-talet. Ofta hade örat formen av en fransk lilja, mer eller mindre välgjord. Just denna skål kan man nog säga är lite ”tafflig”. Kanske är den tillverkad av en krukmakare som hade sett sådana skålar någon annanstans, men inte visste riktigt säkert hur han skulle göra?

Örat till en liten skål och en skärva från en holländsk fajanstallrik, båda från 1600-talet

I samma husgrund hittade man ett mynt vid förundersökningen. Det var från drottning Kristinas regeringstid, alltså samtida med skärvorna. Kanske hade man lagt myntet i grunden när man började bygga huset för att skydda det mot onda makter.