Tag Archive for 'punkt 2'

Punkt 2 – från skog till åker

Arkeologerna intresserar sig inte bara för vad människorna lämnat efter sig ifråga om saker och konstruktioner. För att förstå hur folk levde förr måste man också ta reda på hur naturen såg ut och hur den hanterades.

Precis som föremål kan bevaras tusentals år i jorden, kan också träbitar, växtdelar, snäckor, fröer och pollen finnas kvar. Dessutom kan det finnas skelettdelar från djur. Allt detta hjälper till att ge en bild av miljön under olika tider.

Allra bäst bevarat är sådant som legat gömt en bit under mark, i fuktig jord där så lite syre som möjligt sipprat in. Det är ju syre som bryter ner alla dessa organiska material och som faktiskt gör dem till kompost. Årtusendenas kompost är det som har bildat den bruna, feta, fina matjorden, den som är så prima att odla på här i Skåne.

De som forskar kring äldre växtmiljöer kallas paleobotaniker. De blir extra glada när arkeologerna hittar igenfyllda gamla brunnar och gropar eller djupa lager av torv i svackor där det förr stått vatten. Just där kan de ta serier av prover och få fram bra resultat, ofta från flera påföljande tidsperioder. En liten burk jord eller torv räcker för att få fram massor av pollen. Någon liter material ger fina fröer, korn, nötskal och snäckor. Experter kan också avgöra vilket slags träd som en träbit kommer ifrån. Ofta går det att kombinera med t ex kol 14-datering, så att man kan pricka in hur länge sedan växtdelarna hamnade i brunnen eller torven.

Paleobotanikern har klivit ner i en grop som grävts i torven i en gammal våtmark. Vid varje gul sticka, som är inskjuten i torvväggen, tar han ett prov. Torven har ju växt till i takt med att organiska material avsatts i ytan. Pollen har fallit ner och kapslats in i sitt eget tidsskikt.

Paleobotanikern har klivit ner i en grop som grävts i torven i en gammal våtmark. Vid varje gul sticka, som är inskjuten i torvväggen, tar han ett prov. Torven har ju växt till i takt med att organiska material avsatts i ytan. Pollen har fallit ner och kapslats in i sitt eget tidsskikt.

Vissa växter föredrar att stå fuktigt. Andra plantor gynnas av att människor trampar runt och djur betar. När frekvensen av trädpollen går ner förklaras det av att människor börjat hugga ner skog och röja. Man kan se om något har odlats eller om platsen lämnats öde efter en tid av jordbruk. Visst pollen kan flyga jättelångt, annat sprids bara en kort sträcka. Några nyss skördade sädeskorn kan bli drällda helt inpå knutarna.

En påse godis? Nej, ett urval fröer och korn, som silats fram ur ett jordprov från en brunn och fotograferats med rejäl uppförstoring. Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet UV Syd.

En påse godis? Nej, ett urval fröer och korn, som silats fram ur ett jordprov från en brunn och fotograferats med rejäl uppförstoring. Foto: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet UV Syd.

För 6000 år sedan stod skogen djup och lummig här. Ek, lind, alm, hassel, björk och al täckte landskapet. Snart skulle dock människorna börja röja gläntor i lövskogen. Man högg ner träden och brände marken för att ge plats åt små odlingar, i början av korn och vete. Det var också bra att gynna gräset, som bete åt får, getter och nötboskapen. Och så fanns det smultron – paleobotanikerna har hittat fröer!

Det tog lång tid innan människorna hade förändrat landskapet mer märkbart. För ungefär 4500 år sedan var det ungefär lika mycket betes-/odlingsmark som skog. Utvecklingen slutade inte där. För ungefär 2000 år sedan visar proverna att örtpollen (gräs och blommor) utgör 90 % och trädpollen bara 10 %. Fortfarande odlades korn och vete, men också havre, råg och lin. Gräsmarkerna var artrika, med t ex maskrosor, prästkragar, klöver och malört.