Tag Archive for 'schakta'

Djupt under jorden fann vi källan som släckt deras törst

Att landskapet kring Östra Grevie bildats under dramatiska former vittnar inte minst de många dödishålorna och de böljande backformationerna i omgivningarna om. Vi visste sedan våra provundersökningar att dagens marknivå och förhållandevis plana topografi inte ger en rättvisande bild av hur landskapet sett ut under svunna tider. Naturlig erosion och årtusenden av jordbrukande har gjort att jorden förflyttats och bidragit till att topografin ständigt förvandlats. För att få grepp om den ursprungliga topografin arbetar vi i projektet bland annat med att ta fram en terrängmodell (se tidigare bloggpost). Genom den kan vi fånga upp de otaliga mikrotopografiska svackor som berikat området, men även illustrera den omfattande matjordspålagring som över tid skett i den norra delen av området.

Häromdagen fick den 25-ton tunga grävmaskinen arbeta på högvarv, då vi schaktade oss ned i en svacka som till synes inte hade något slut. Kubikmeter efter kubikmeter matjord slukades av grävskopan, och närmast oändliga dumperlass transporterades bort allteftersom vi arbetade oss längre och längre ned. På ett djup överstigande två meter från dagens marknivå ändrade matjorden däremot karaktär och enstaka stänk av träkol, bränd lera och skörbränd sten kunde skönjas. Det stod då klart för oss att detta inte var en naturlig svacka bildad av inlandsisens framfart. Istället kunde vi konstatera att vi plötsligt stod nere i en brunn med en cirka 18 m vid mynning!

DSC_1094

Kennet står i den kraterlika svacka, i vars botten vi hittade en brunnsanläggning med datering i yngre bronsålder – förromersk järnålder (900 f.Kr. – 0). Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Sannolikt har människan utnyttjat de hydrologiska egenskaper som en, från början, naturlig svacka erbjudit. Genom att förstärka svackan och anlägga en vattenförande grop i svackans mitt har det varit möjligt att utvinna vatten från platsen. Det är inte långsökt att tänka sig att det är invånarna på den gård som är belägen ca 40 m söder om brunnen som varit initiativtagarna till dess anläggande. Gården har vi sedan tidigare daterat till yngre bronsålder – förromersk järnålder (900 f.Kr. – 0), vilket visade sig stämma väl med de fynd som insamlades ur brunnens fyllning, nämligen flera lerblocksfragment såväl med som utan ornamentik. Därtill hittade Kennet även en fin bronsring i samband med metalldetektering. Längre fram kommer vi att undersöka brunnen i sin helhet, då vår paleoekolog Per Lagerås kommer för att bistå oss i dokumentation och provtagning. Genom att analysera pollen och fröer som ansamlats i brunnens bottensediment hoppas vi få svar på hur det omgivande landskapet sett ut, det vill säga vilka träd och buskar som förekom, samt vilka grödor som odlats på de omgivande fälten.

/Adam

DSC_1084 

Kennet Stark visar upp den bronsring som han genom metalldetektering hittade i brunnsfyllningen. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

 

Lågsniffning över de skånska backarna

Såhär i början hjälper en mängd maskiner oss med undersökningen i Östra Grevie. Surr en bit upp i luften, pip strax över markytan, brum och gnissel på flera håll. Visst tar vi bort massor av jord, men vi tar samtidigt reda på hur landskapet formats och om det finns intressanta föremål att plocka upp.

I förra veckan flög vi med en liten fjärrstyrd helikopter över området som ska grävas ut. Under farkosten hängde en liten kamera, som fotograferade ytan. Det verkar kanske tokigt att fotografera innan vi har grävt fram de arkeologiska spåren, men vi tampas med markformationer som inte riktigt motsvaras av ytan i dagens åkrar. Kameran fotograferade inte bara, utan tog också höjdmått, så att vi med datorns hjälp kan göra en digital modell över landskapets böljande utseende. När vi sedan tagit bort den täckande bruna matjorden kan vi jämföra och se om den ursprungliga ytan varierat på samma sätt.

DSC_0241

Pass på, sa Håkan, nu lyfter den. Och så rattade han igång den lilla flygfarkosten, som lyfte med ett ilsket surrande. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

När vi var här och provundersökte upptäckte vi nämligen att jorden på sina ställen var mycket djupare än vad man kunde tro utifrån vad som syns idag. Vind, vatten och plöjning har genom årtusenden skuffat omkring jorden, så att landskapet har slätats ut. Här och nu kan mätningen av ytformerna hjälpa oss när vi undersöker var man haft olika aktiviteter för sig under förhistorien. På längre sikt blir det bra kunskaper, om och när det ska göras andra utgrävningar i området.

DSC_0244

Den lilla helikoptern pilade iväg över vår brummande grävmaskin. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vi har också tagit metalldetektorer till hjälp, för att söka efter fynd innan jorden tas bort. Apparaterna piper en del, men med ganska magra resultat (några knappar, några metallsmältor plus en del modernt skrot och skräp) men det här är viktigt att göra, för att kunna jämföra med andra platser som metalldetekterats. Är det här en förhållandevis metallfattig plats? Nå, vi har ytterligare sex veckor på oss att reda ut det.

DSC_0246

Den mörka fläcken som Linda står och gräver i är det som syns av vad som på vikingatiden varit ett grophus. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vi håller inte bara på att gräva undan jord, vi har också börjat undersöka de arkeologiska spår som kommit fram. Linda grep sig an ett grophus (se föregående Östra Grevie-blogginlägg), och hittade genast keramikskärvor och en rostig bit av en kniv. Det blir nog mer fynd. Just det grophuset grävde vi nämligen ut en liten del av, vid provundersökningen. Då hittade arkeologen keramikbitar från upp till 10 olika slags kärl, en massa djurben (nötdjur, får/get, häst, svin, tamhöns, skogsduva, gås, katt, torsk, sill, flundra och groda), en sländtrissa i sandsten och en stylus i ben (en slags penna som man ristade i vaxtavlor med). Fynden bedömer vi är från vikingatiden. Det får man säga är mycket och mycket intressanta föremål – hoppas att Linda får fortsatt goda fynd.

Från uroxe till borg i Östra Grevie

Var har man hittat ben av jättehjort och uroxe, en gudinnestatyett i brons, en guldring samt en borg? Jo, i och kring Östra Grevie. Byn ligger på den gamla Landsvägen, mellan Söderslätt och backlandskapet i sydvästra Skåne.  Trakten är full av både synliga och för ögat dolda fornlämningar. Gravhögarna ligger tätt precis väster om byn. Norr om byn ståtar borgen Månstorp.  Åkrarna gömmer spåren efter mängder av förhistoriska gårdar och gravar. I mossarna har skatter och offer sänkts ner. Och nu är det dags för en arkeologisk utgrävning i norra delen av just Östra Grevie.

De första veckorna av utgrävningen kommer vi att ta bort matjorden med hjälp av grävmaskiner och börja leta upp de arkeologiska spåren. Det är stora områden som ska täckas av, så vi kommer att få bra överblick och många fynd.

DSC_0240

Mot den ljusare grunden syns de arkeologiska spåren tydligt. Kolla Östra Grevie kyrka i bakgrunden! Med tornet i öster och koret i väster – bakvänt och ovanligt! Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Eftersom vi har varit här redan tidigare och gjort provutgrävningar (förundersökningar), så har vi en god uppfattning om vad vi kommer att hitta. Gropar som man har grävt för att ta lera till byggnation och som sedan har använts för att slänga skräp i. Rester av eldstäder, med träkol och sönderbrända stenar i. En massa stolphål, där stockar stått resta för att stötta taket i olika byggnader. Gärna några grophus. Sedan hoppas vi förstås på fina fynd, som kan hjälp oss att förstå när i tiden platsen har varit bebodd och vad man har hållit på med här.

DSC03406

Ungefär såhär kan grophus ha sett ut. Man grävde en grop och reste sedan ett tak över denna. Grophus innehåller ofta saker som kan kopplas till hantverk (spinning och vävning, smide) eller förråd, men kan nog ibland ha använts som bostad. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vid förundersökningen skaffade vi oss också en uppfattning om under vilka tider platsen har varit använd. I huvudsak har vi fått dateringar till yngre bronsålder och äldre järnålder, alltså för 1600 till 2900 år sedan.  Vi fick också en vink om spår efter vikingatida bebyggelse, för 1000 till 1200 år sedan, kanske den bosättning som så småningom ledde till att byn Östra Grevie byggdes upp just på denna plats.

Lerblock

Denna bit av ett lerblock hittades vid förundersökningen.  Ett helt lerblock ser lite grann ut som en tegelsten, men de användes som bärbara små värme-element. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Sedan återstår att se vilka överraskningar som utgrävningen kan bjuda på. Fynden från omgivningarna pekar ju på att det kan bli spännande resultat. Det kommer förstås nya blogginlägg framöver. Så länge kan man avnjuta rapporten från förundersökningen här: http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6596/uvr2014_014.pdf?sequence=1.

Under arbetets gång svarar vi gärna på frågor, men om du besöker oss på plats – tänk på att inte gå ut på fältet där vi arbetar.  Eftersom vi har stora maskiner som kör omkring måste vi tänka på säkerheten!

 

Kokkonst à la förhistorien

Hösten har nu slagit till med full kraft i Malmö och har bjudit på både frost och dimma under den gångna veckan. I Lindängelund arbetas det dock vidare. Utgrävningen är just nu inne i en intensiv schaktningsfas. Nya ytor öppnas upp var dag för att hitta spår efter den förhistoriska bebyggelsen. Stolphål till inhägnader, gropar och härdar är vanligt förekommande på platsen. Men vi har även funnit en stor mängd diken. Dessa är så kallade toftdiken och användes som gränsmarkörer vid markindelning. Ännu har vi inte kunnat datera dem då de inte är utgrävda.

Bengt schaktar i den nordvästra delen av utgrävningsområdet. Katrinetorps gård kan nätt och jämnt ses i dimman.

Toftdiken som använts som markgränser.

Under veckan har också arbetet med våtmarken fortsatt. På samma område som brunnen med barnskelettet ligger ett skärvstenslager som innehåller mycket djurben. Skärvsten är stenar som blivit upphettade, vilket leder till att de spricker och lätt fäller isär. Skärvstenslagret i Lindängelund är stort, ca 12x8m. Man kan tänka sig att skärvstenslagret har legat vid våtmarkens gräns under den period det bildades. Det var då enkelt att slänga, eller kanske offra, ben och eventuella andra föremål. Det är också troligt att lagret bildats vid ett fåtal antal tillfällen, då större mängder sten deponerats. Kanske efter att storkok har gjorts, t.ex. vid festliga sammankomster.

Ett djurben, en mynningsbit till ett keramikkärl samt en glättsten hittade i skärvstenslagret.


I lagret har också hittats keramik. Bland annat mynningsbitar. Med hjälp av dessa kan skärvstenslagret dateras till äldre romersk järnålder, perioden kring år noll eller några århundranden efter. Ett annat fint fynd som gjorts är en glättsten. Dessa hittas relativt ofta på utgrävningar och användes till att polera med, bland annat tyger och keramikkärl.

Från och med nästa vecka kommer vi endast arbeta med en grävmaskin istället för tre. I och med detta koncentrerar vi oss mer på utgrävning än schaktning. Det betyder förhoppningsvis att fler daterbara fynd kommer hittas. Så besök oss snart igen för att se hur det arbetet framskrider!

Arbetet på Gård 1 är igång

Nu har arbetet på Gård 1 gått igång och den ser ut att bli lika spännande som Gård 12. Bland annat hittades en kanonkula i en raserad vägg någon av de första dagarna.

Kanonkula

Kanonkula i rasering

Kanonkulan från Gård 1

Kanonkulan hittades i den södra väggen på vad som tolkas vara ett 1600-talshus. Inne i huset hittades även ett mynt från 1670-talet.

Schaktning i norra längan

Arbetet koncentreras just nu till den norra längan på gårdsläget och efter en tids handgrävning är det dags att plocka bort resterna av 1600- och 1700-talsbyggnaderna med maskin.

Henrik schaktar

Inne i huset påträffades två ugnar. Sofie och Ulrika undersöker resterna av den ena ugnen.

Sofie och Ulrika undersöker en ugn

Området gås över med metalldetektor flera gånger under arbetets gång.

Anders K detekterar

Några andra intressanta fynd från Gård 1 är ett bearbetat ben, troligen en slags mortel och en glättsten av glas.

Bearbetat ben

Glättsten av glas

Förhoppningen är att komma ned på 1500-talsnivå innan veckans slut!

Nästa vecka är Anne tillbaka och då tar hon över bloggandet igen, tack för denna gång.