Tag Archive for 'stenålder'

Stenåldershyddor i Ljungaviken?

Efter två veckors undersökningar i Ljungaviken, Sölvesborg, närmar vi oss halvtid. Förutom vackert väder och en envis gök som gal för oss varje dag gläds vi också åt fyndkoncentrationer inom ytan, inklusive två strukturer som vi tolkar som troliga rester av hyddor.

När grävmaskinen har tagit bort mellan en halv till en och en halv meter sand som havet lämnat efter sig under Littorinatransgressionen, skrapar vi bort ett tunt lager gyttja och kommer ned till resterna av stranden som den såg ut för 7000 år sedan. På denna nivå finns förutom slagen flinta också härdar och enstaka gropar, och även större gråa partier med inslag av kolbitar. De här strukturerna innehåller en hel del flinta. De kantas av enstaka stolphål respektive  rännor och är ca 5 m i diameter. Den preliminära tolkningen är att de är hyddor, även om vi inte har undersökt dem ännu.

Igår, när vi rensade fram den andra troliga hyddan, hittade vi bland annat spår av att man tillverkat redskap i kristianstadflinta och ett riktigt fint spån i senonflinta, och idag har vi hittat en skivyxa.

Björn Wallebom, Magnus Andersson  och Christian Nilsson rensar fram kanten på det vi tror är en hydda.

Björn Wallebom, Magnus Andersson och Christian Nilsson rensar fram kanten på det vi tror är en hydda.

Ett rejält spån i senonflinta från ”hyddan”.

Ett rejält spån i senonflinta från ”hyddan”.

Dagens fynd, en skivyxa.

Dagens fynd, en skivyxa.

Äldre stenålder i Ljungaviken, Sölvesborg

Mellan 16 maj och 21 juni kommer Arkeologerna att göra utgrävningar i Ljungaviken för att undersöka boplatsspår från den äldre stenåldern, innan det är dags att bygga nya hus på platsen.

Det växande bostadsområdet Ljungaviken i Sölvesborg vilar på mark som innehåller fornlämningar från flera tidsperioder. Tidigare har flera fornlämningar undersökts i området: en större boplats från yngre stenålder (neolitikum), en mindre gravplats från äldre järnålder, och även en hydda från äldre stenålder (mesolitikum).

Våren 2015 gjorde vi en förundersökning i ett par blivande kvarter längs med Färgkullavägen. Vi hittade då spår från äldre stenålder på mellan en och två meters djup, i form av slagen flinta, härdar och gropar som var ca 8000 år gamla (6400-5600 f.Kr.). Eftersom fynden var förhållandevis välbevarade kommer vi nu tillbaka för att göra en mer omfattande arkeologisk undersökning av lämningarna, för att få en bättre bild av den äldre stenåldern i området. Dessutom kan vi genom undersökningarna få en bättre bild av hur strandlinjen ändrats under olika perioder.

Det är inte så vanligt med välbevarade lämningar från den här tidsperioden i Sverige, men kustområdet i västra Blekinge har bra förutsättningar för undersökningar av äldre stenålder. Det beror på att havet i tusentals år har stått högt över dagens nivå, och i många fall har lager då bildats som skyddat spåren från äldre stenålder. Fina fynd av välbevarade hyddbottnar från samma tidsperiod gjordes under 2011, vid undersökningarna för E22-bygget, på en plats 6 km norrut.

Arkeologerna letar efter slagen flinta vid förundersökningen 2015.

Arkeologerna letar efter slagen flinta vid förundersökningen 2015.

Undersökning av resterna av en 8000 år gammal härd vid förundersökningen 2015.

Undersökning av resterna av en 8000 år gammal härd vid förundersökningen 2015.

 

Exit Graefhöhae orientali

Efter cirka 800 stolphål, 290 gropar, 150 härdar, 13 brunnar och en massa annat smått och gott är det dags att packa ihop sig från den arkeologiska utgrävningen i Graefhöhae orientali, idag mer känt som Östra Grevie.

DSC_1467

Vi lämnar nu Östra Grevie…  men dagen innan midsommar är det fortfarande fullt snurr på utgrävningen, som man ser från Landsvägen i norra änden av byn. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Dt tidigaste omnämnandet av Östra Grevie härrör från år 1228, då en gård ”in Graefhöhae orientali” doneras till kanikerna i Lunds Domkapitel. ”Graefhöhae” ska utläsas som ”gravhög” och syftar direkt på detta. Vilken eller vilka gravhögar som avses är förstås oklart, men goda kandidater är Bolmers högar som majestätiskt ståtar på en höjd lite väster om byn. ”Orientali” är helt enkelt ett ålderdomligt beteckning för ”öster”. Ett mer bekant namnbruk är Øster Greuie, från år 1543.

Årtal är spännande, men det säger egentligen ingenting om hur gammal byn är. Vi har ju hittat betydligt äldre fornlämningar och föremål, ända från stenåldern via bronsåldern och fram genom järnåldern till vikingatid. Bara för att utgrävningen går mot sitt slut, så har inte de fina fynden sinat.

DSC_1460

I ett av våra grophus hittade Lotten ett par fina sländtrissor. Sådana fungerande som  stabiliserande tyngd när man spann garn på en slända. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

DSC_1465

Och sedan fann Lotten en nål av ben med fyra ögon, i samma grophus som sländtrissorna. Det är inte de enda fynden från det grophuset, där har vi också hittat kammar, en massa keramik och en islägg (som är en slags skridsko). Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

DSC_1461

Adam fingrar på något fynd och Lotten letar efter mer spännande saker. De sitter i grophuset (som nämns ovan) och gräver ur fyllningen, för att få koll på olika konstruktionsspår och rädda alla fina fynd. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Nu tar vi med alla fynden, jordproverna, ritningarna, fotona och inmätningarna till kontoret i Lund, för att göra rent, sålla, skicka till experter, registrera och analysera. Sedan blir det en rapport. Det har varit en rolig och givande plats att undersöka och vi hoppas att vi någon gång kommer tillbaka till Östra Grevie, för nya utgrävningar.

DSC_1352

Grävslut – spadarna ställs på lut! So long, Graefhöhae orientali, tack för den här tiden! Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

 

 

Smycka, väva, kamma, hugga

Nu börjar det bli en hel del påsar med fynd. Arkeologerna undersöker gropar, härdar, stolphål och grophus och hittar föremålen från olika tider när platsen varit bebodd.  Samtidigt ger det inblickar i vad man tillverkat, sysslat med, tyckt om, tappat, slängt och gömt…Låt oss få bjuda på ett urval av vad vi samlat in!

Likarmat spänne

En del av ett likarmat spänne i brons, från vikingatiden. Liknande har hittats i till exempel Uppåkra. Anar man en förgyllning? Det får vi klarhet i, när spännet har konserverats. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Spänne

Del av ett annat spänne i brons, som ser ut att vara från äldre järnålder. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Vävtyngd

En vävtyngd av lera låg i kanten av ett grophus, mot botten. Passar prima, vävtyngder hittar vi ofta i grophus. Tyngden har hängt i änden på varptrådarna i en stående väv. Övriga fynd i samma grophus tyder på att det rör sig om vikingatiden. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Kamfragment

En bit av en kam, gjord av djurben. Hittades i samma grophus som vävtyngden. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

_DSC0044

Stenåldern hugger till! Här är en del av eggen till en slipad flintyxa. Det tog ett par timmar att hugga till yxans form, sedan krävdes sisådär åtta timmar för att slipa den slät och len. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Schaktning på Björlanda 602 och 603

Utgrävningen av boplatserna Björlanda 602 och 603 i Torslanda har äntligen kommit igång. Vi börjat schakta fram några av de ytor där vi vid förundersökningen påträffade förhistoriska gropar, eldstäder, stolphål och rännor. Eftersom alla fynd och anläggningar som påträffades vid förundersökningen mättes in med totalstation, gäller det att schakta försiktigt så att man kan ta fram dem igen. Mörkfärgningar i marken markeras med gula pinnar.

Bengt schaktar inom Björlanda 603

Bengt schaktar inom Björlanda 603. Foto UV Väst

Vy mot söder. Strax till vänster om de två svarta hinkarna syns en ganska stor rund mörkfärgning (troligtvis en härd). Till vänster om mörkfärgningen ses A 667, en grop där det ligger en kruka med brända ben. Foto: UV Väst

Vy mot söder. Strax till vänster om de två svarta hinkarna syns en ganska stor rund mörkfärgning (troligtvis en härd). Till vänster om mörkfärgningen ses A 667, en grop där det ligger en kruka med brända ben. Foto: UV Väst

Petra och grävmaskinisten Tony schaktar fram mörkfärgningar i den norra delen av boplatsen Björlanda 603. I förgrunden ses en anläggning som vi funnit för tredje gången: en äldre gul pinne har kompletterats med en ny dito. Foto UV Väst.

Petra och grävmaskinisten Tony schaktar fram mörkfärgningar i den norra delen av boplatsen Björlanda 603. I förgrunden ses en anläggning som vi funnit för tredje gången: en äldre gul pinne har kompletterats med en ny dito. Foto UV Väst.

Bengt står på den framtagna ytan inom Björlanda 602. I förgrunden ses en stenlagd ränna. Foto UV Väst.

Bengt står på den framtagna ytan inom Björlanda 602. I förgrunden ses en stenlagd ränna. Foto UV Väst.