Tag Archive for 'stolphål'

Bott vid en landsväg

Vi undersöker spåren efter det ena huset efter det andra. Här har varit ett lämpligt ställe att bo på, har man tydligen tyckt, och det kan man gott tänka sig. Omgivna av kullriga, mjuka backar och med vattendrag och vattenhålor lite varstans. Skogsdungar, bra bete och en utmärkt lera att nyttja som byggnadsmaterial. Dessutom längs Landsvägen, eller vad man nu kan ha kallat den under äldre tider.

Sammanlagt har vi tagit reda på uppåt sexton olika byggnader. Det rör sig om långhus, förhistoriens standardvilla, som under olika perioder håller vissa specifika storlekar och dimensioner. Konstruktionen har burits upp av stolpar, som stått parvis inuti respektive hus och tagit trycket av taket. Stolparna har varit nedsänkta i hål i marken och det är dessa stolphål vi nu hittar. Väggarna har varit klenare byggda, men det händer att vi hittar stolphål efter även dessa.

Stolphus

Stolphål kan vara svåra att se, så vi har satt ut små träkubbar på varje. Huset har varit över 30 meter långt och cirka 5,5 meter brett – med enkel matematik kan man uppskatta ytan inomhus till betydligt mer än 150 kvadratmeter. En hyggligt stor kåk från vikingatiden. Foto: Truls Månsson, Statens Historiska Museer.

Dessutom finns här flera grophus. De flesta är lite oregelbundet ovala eller runda i plan, men det finns också ett par som har rektangulär form. Själva gropen kan vara mellan någon decimeter och en halv meter djup. Våra grophus har haft stolphål i vardera sidan, gavlarna, som burit upp ett sadeltak. I jordfyllningen i grophusen hittar vi fortfarande många och intressanta föremål – det kommer inte riktigt lika många saker i stolphålen till långhusen.

Adams grophus

Adam har gått på djupet i ett grophus. Han har inte riktigt nått botten, utan hejdat sig inför ett fint och ömtåligt fynd, som kräver lite pillrande. Foto: Truls Månsson, Statens Historiska Museer.

Kammen

Det var en kam! Klart att man snyggade till sig redan på den tiden. Kammen är gjord av ben eller horn, där en skena har nitats fast för att hålla delen med tänder. Foto: Truls Månsson, Statens Historiska Museer.

Husen kommer förstås från lite olika perioder, men flera hör helt klart hemma i vendeltid och vikingatid, alltså under yngre järnålder (för mellan cirka 1000 och 1500 år sedan). Vissa av husen ser väldigt imponerande ut, välbyggda och rejäla, och man får intryck av att det inte är familjen Vemsomhelst som bott här.

Grophus AK

Ett fullkomligt exemplariskt grophus, foto är taget från östra gaveln. Rektangulär form, med ett stolphål i varje gavel och mindre pinnhål längs väggarna (hålen är markerade med gula pinnar och tvärs över ligger en måttstock som är tre meter lång). Återstår att gräva ut den fjärdedelen som fortfarande är jordfylld. De här slags grophusen har ofta förknippats med lite noblare bosättningar,  om det är så får vi återkomma till när vi vägt samman helheten. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Olas skalle

Mitt på golvet i grophuset på fotot ovan låg en skalle av en häst. Ola undersökte jättenoga och skrev protokoll över alla mått. Det kan nog ha varit en hingst, menar han, men ska fortsätta analyserna senare. Placeringen av skallen var verkligen märklig… den har väl inte legat där när huset användes och knappast hamnat där i efterhand av ren slump. Kan det vara ett slags offer, när huset togs ur funktion? Och vad för slags hus förtjänar sådana handlingar?! Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vår utgrävningsplats ligger strax intill det som är känt som Landsvägen (idag har den beteckningen väg 101). Vägen är utritad på kartor från 1600-talet och är alltså en gammal historia, som under flera hundra år en riktig livsnerv genom sydvästra Skåne. Frågan är hur gammal vägen egentligen är? Den kan antagligen föras tillbaka till 1100-talet, tiden för kyrkobyggande och bybildning, men fanns kanske ännu tidigare ändå. Åt sydost längs vägen finns ett par runstenar, och då kanske man kan tänka sig 900-1000-talet. Eller ännu äldre?

Spel och skäggansning på medeltiden

Jaa, vi håller som sagt på att komma de medeltida nyköpingsborna närmare. Och, det är det som är intressant. Ibland kan arkeologi vara väldigt tråkigt, det kan bli väldigt många uppräkningar av storlek på stolphål, olika mått mellan stolphål eller liknande saker. Det är nog så viktigt, men riktigt intressant blir det när man kommer människorna som nyttjat platsen nära. För det är trots allt precis som oss. Självklart har levnadsförhållanden ändrats, religioner bytts ut och landskapet omvandlats, men i stora drag är det inte så mycket som skiljer. Vi har samma behov av mat, kärlek, bostäder och vila. Barn har lekt, folk har skrattat och gråtit, bråkat och gift sig. Man har hjälpt varandra och levt tilsammans i ett samhälle som alltså i mångt och mycket har liknat vårt.

En man på huk som riktar kameran mot betraktaren

Benkam i lera

I Åkroken har vi sett tecken på nästan allt detta, idag vill jag gärna ta upp det faktum att vi har hittat relativt många kammar av olika typ, vilket ju onekligen tyder på att man har lagt ner tid på att fixa hår och eller skägg. Man har gjort sig fin och ren helt enkelt. Och varför skulle man inte ha gjort det?

Ett litet tecken på fritid har vi också stött på, nämligen en liten tärning! Tidigare hittades en liten kub i samma storlek av ben/horn som med största sannolikhet var ämnad att bli en tärning i ett senare skede. Alltså har man här i Åkroken haft tid och möjlighet att ägna sig åt spel och tidsfördriv. Tärningen hittades i anslutning till en gata, kanske har den tappats bort av någon nöjeslysten eller spelgalen? Och då ska man veta att myndigheterna inte såg med blida ögon på spelmissbruk vid den här tiden. Det finns nedskrivet i Magnus Erikssons stadslag som är skriven vid samma period som den tid vi undersöker. Spelmissbruket måste ha varit utbrett. I lagen finns kraftfulla förbud mot att spela för mer än en mark. Man fick inte heller spela (dobbla) med någon minderårig/omyndig. Om man blev påkommen fick man böter, 40 mark, vilket var en mycket hög summa. Om man inte kunde böta blev man satt i stock och utskickad ut staden. Kom man tilbaks olovligen fick man handen avhuggen. Så om man spelade om pengar tog man en rätt stor risk.

Det kommer fler och fler fynd. Vi har hittat mängder med läderföremål, skor och knivslidor. Det känns nästan som om vi skulle göra en lädertema nästa gång!

En smutsig hand som håller fram en liten tärning
GLÖM INTE! Gå in på Sörmlands museums hemsida och läs deras blogg/dagbok!

Anna