Tag Archive for 'tunna'

Analysera trätunnor från Skånemarknaden

Tunna efter tunna efter tunna. Inte så konstigt att det blir många sådana, på en plats som ingått i Skånemarknaden och där det under delar av året har packats sill så att gälarna rykte. Men, det ska sägas direkt att vi hittade inga hela tunnor, i bästa fall bara den nedre fjärdedel som bevarats tack vare att den varit i kontakt med väta. Tänk om tunnorna skulle kunna säga oss mer, än att de på olika sätt använts i sillhanteringen?

Vi hittade drygt tjugo tunnor, varav några var fullkomligt uppluckrade och bara bestod av en brun smet. Mer intakt trä har vi kunnat ta tillvara från tio tunnor och nu lämnar vi prover från dessa till analys. En expert ska få titta närmare på träslag, men också utifrån årsringar göra en bedömning av när det träd som använts kan ha fällts samt till och med om det går att bedöma var trädet har vuxit.

DSC_0214

Delar av en tunna som vi tog upp under utgrävningen i Falsterbo. Titta extra noga längst ner på stavarna i mitten, där kan man se ett bomärke. Både tunnbindare och sillhandlare lär ha satt märken på tunnorna, som en slags kvalitetsstämpel. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

På så vis hoppas vi får intressant information om vilket träslag som man föredragit när man bundit tunnorna, en närmare datering av dem plus i bästa fall en vink om det rör sig om trämaterial/tunnor som varit på vift någon annanstans innan de hamnat i Falsterbo. Det sägs ju, att det inte bara var sill, pengar och lokalproducerade varor som bytte ägare och/eller transportmedel här, utan också mer långväga handelsgods.

DSC_0225

I brådskan sista dagen i fält hittade vi den här tunnan. Sofia försöker få fram den innan vattnet väller in från sidorna. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vi har grunnat en hel del på varför man över huvudtaget har grävt ner så pass många tunnor. Det här är för övrigt inte den enda platsen i Falsterbo där man stött på tunnor, som satts ner i gropar, det har man hittat på många ställen och i stora mängder. De flesta av våra tunnor hade en massa hål i botten eller långt nere på stavarna. Ibland fanns ingen botten alls. Antingen måste det vara för att något ska rinna ut – eller rinna in. Vi har knappt hittat några fiskben alls, så just dessa tunnor kanske inte har använts till sillförvaring. Vi har heller inte upptäckt några direkt spår av att tunnorna skulle ha använts som toaletter… När vi undersökte tunnorna på plats märkte vi att vatten snabbt sipprade in och fyllde dem. Kanske har det varit meningen att de ska dra in vatten, inte främst för att dricka, men kanske för att tvätta i. Hade jag gällat eller saltat några tusen sillar om dagen så hade jag verkligen velat skölja händerna ibland!

Inlägg: SILL!

Rensa sill – för många ett bestyr i påsktider. Hur många pillrar du själv igenom inför din specialinläggning? … jaså, inte fler? Skänk då en tanke till det medeltida Falsterbos gällekonor, som kunde rensa uppåt 7000 sillar om dagen. Under ett par månaders tid. Varje år.

Gällekonor kallades de kvinnor som rensade sillen, som fiskarna hade landat på Skånemarknaden i Falsterbo och Skanör. Läggekoner kallades kvinnorna som packade sillen med salt i tunnor – för tre tunnor sill användes en tunna salt. Och nåde den som slarvade, straffet kunde bli döden! Kvalitén var viktig och markerades noga på tunnorna. Sillavfallet, som kallades grum, fick inte ligga mer än två dagar, utan skulle snarast hämtas av grumkarlar. I särskilda bodar fick renset ligga och ruttna, varvid fiskoljan separerades. Den stinkande sörjan kunde användas som bränsle i lampor. Grumbodarna låg på Grumhöjebackarna.

Under höjdarsäsongen 1494 fanns det 174 gällekoner i Falsterbo och Skanör. Varje kvinna lär ha packat 5-6 tunnor om dagen. Den säsongen hanterades cirka 60 000 tunnor. En formlig fors av fet, salt sill vällde via de tyska köpmännen ut i Europa från den sandiga halvön i sydvästra Skåne!

DSC_0055

Mollie och Annika beundrar en tunna i ett smalt rörschakt. Foto: Sofia Lindberg, Statens Historiska Museer Arkeologiska Uppdragsverksamheten.

Nu har vi schaktat bort matjorden från vårt utgrävningsområde i Falsterbo. Och tänk, vi har faktiskt hittat spår efter tunnor, som grävts ner i marken. Först har vi upptäckt dem som onaturligt perfekta, mörka cirklar mot den ljusare sandytan. Längs ytterkanten följer en mörkare rand, som antagligen är resterna av de förmultnade trälaggarna. Framöver ska vi undersöka cirklarna, för att kontrollera om det verkligen är tunnor och om det finns något i dem.

I ett smalt schakt som grävdes för att lägga ner ett rör fick vi snabba oss att gräva ut och då hittade vi bevarade trärester, där den nedersta delen av tunnan inte hade förmultnat helt. En dryg decimeter var kvar av de stående laggarna, men bäst bevarad var botten. Av någon anledning hade man borrat hål i bottenträet.

DSC_0061

Mollie håller fram en bit Falsterbohistoria, i form av tunnans botten. Foto: Sofia Lindberg, Statens Historiska Museer Arkeologiska Uppdragsverksamheten.

Frågan är förstås varför man grävt ner tunnorna. Man kan tänka sig flera olika skäl. För förvaring kanske, för att stabilisera den på sina ställen lite sanka marken eller som latriner. Det där får vi utforska vidare, när utgrävningen nu går vidare.